2015-07-17 06:00

2015-07-17 06:00

Stanna upp – och njut!

Det är tyvärr svårare många gånger att leva i nuet och vara nöjd med det man har, än att drömma om framtiden och något man saknar. Detta eftersom vi människor oftast strävar framåt och till något ännu bättre.

Det ligger i människans natur och annars hade vi inte nått dit där vi är idag. Det kan dock vara väldigt klokt att fundera över hur långt vill vi egentligen nå och till vilket pris?

Tänk er vilket förspillt liv för den människan som glömt bort att leva i sin ständiga strävan efter något ännu bättre i framtiden utan att någonsin nå dit.

Och vi når aldrig fram, vi blir aldrig nöjda om vi hela tiden ska till något annat.

Att ibland faktiskt stanna upp och reflektera över vad man ändå har och har uppnått och varit med om under sitt liv till dags datum kan vara stärkande och leda till eftertanke och tacksamhet.

Att känna tacksamhet för det man har är mer hälsofrämjande än avund för det man saknar.

Många lever tyvärr i framtiden och ser därför inte alla dom små saker som också förgyller vår tillvaro här på jorden.

Tänk att de flesta människor är skapta med minst fem sinnen och om vi använde dom samtliga optimalt varje dag så vore vi lyckligare.

Vi använder dom så klart men saknar ofta kontakten mellan våra sinnen och hjärta och hjärna.

Under all stress och alla måsten så suddas tyvärr våra sinnens förmågor att fungera optimalt ut.

Vi känner, vi ser, vi hör, vi smakar, vi luktar men ändå inte. Vi har inte tid.

Och så går vi vidare utan att någonsin egentligen ha levt och hoppas på något bättre i framtiden eller kanske i nästa liv?

Men varför skulle det bli bättre om vi inget lärt oss av detta liv?

Mika Takamäki

Det är tyvärr svårare många gånger att leva i nuet och vara nöjd med det man har, än att drömma om framtiden och något man saknar. Detta eftersom vi människor oftast strävar framåt och till något ännu bättre.

Det ligger i människans natur och annars hade vi inte nått dit där vi är idag. Det kan dock vara väldigt klokt att fundera över hur långt vill vi egentligen nå och till vilket pris?

Tänk er vilket förspillt liv för den människan som glömt bort att leva i sin ständiga strävan efter något ännu bättre i framtiden utan att någonsin nå dit.

Och vi når aldrig fram, vi blir aldrig nöjda om vi hela tiden ska till något annat.

Att ibland faktiskt stanna upp och reflektera över vad man ändå har och har uppnått och varit med om under sitt liv till dags datum kan vara stärkande och leda till eftertanke och tacksamhet.

Att känna tacksamhet för det man har är mer hälsofrämjande än avund för det man saknar.

Många lever tyvärr i framtiden och ser därför inte alla dom små saker som också förgyller vår tillvaro här på jorden.

Tänk att de flesta människor är skapta med minst fem sinnen och om vi använde dom samtliga optimalt varje dag så vore vi lyckligare.

Vi använder dom så klart men saknar ofta kontakten mellan våra sinnen och hjärta och hjärna.

Under all stress och alla måsten så suddas tyvärr våra sinnens förmågor att fungera optimalt ut.

Vi känner, vi ser, vi hör, vi smakar, vi luktar men ändå inte. Vi har inte tid.

Och så går vi vidare utan att någonsin egentligen ha levt och hoppas på något bättre i framtiden eller kanske i nästa liv?

Men varför skulle det bli bättre om vi inget lärt oss av detta liv?

Mika Takamäki