2015-05-09 06:00

2015-05-09 10:06

Så blev Beck hotelldirektör

KARLSKOGA: Degerforssonen som aldrig skulle jobba på Bofors

Hotelldirektören. Då han gick ut gymnasiet hade han en sak klar för sig; han skulle aldrig jobba på Bofors.
Sen sju år tillbaka är han direktör på Bofors Hotel.

Göran Beck är hotelldirektören som säger sig kunna lite om väldigt mycket eftersom han har bred erfarenhet från alla yrkeskategorier i branschen och även hållit i aktiviteter på de hotell han jobbat. Han tog till och med jägarexamen för att kunna hålla lerduveskytte med hotellgästerna. Men han är ganska ödmjuk, han betonar att det finns de som är väldigt mycket bättre på det han gör.

Han såg dagens ljus i Degerfors 1969. Han började så småningom gymnasiet, fyraårig teknisk linje på Bergslagsskolan i Karlskoga. Men då han vid den tiden inte var särskilt studiemotiverad tog det i stället fem år.

Under gymnasietiden började han sommarjobba på Loka, på badhussidan på den tiden där var kurort. Men han jobbade även extra i serveringen och det enda han visste säkert var att han aldrig skulle jobba i Bofors.

Efter lumpen gjorde han en vintersäsong på skidhotell i Grövelsjöfjällen, där han jobbade med allt från kallskänk till skiduthyrning och däremellan höll frågesport för de vuxna gästerna.

– Det var på den tiden då inget var omöjligt, man förstod inte sina egna begränsningar. Då en av gästerna ville lära sig Telemark så backade skidläraren, medan jag räckte upp handen och erbjöd mig lära ut det för jag hade ju åkt det en gång, minns Beck.

I Loka

Under hela 1990-talet jobbade han på Loka Brunn med olika sysslor och de sista åren som konferens- och marknadschef. I början av 2000-talet blev han stationerad i Örebro inom Fazer Amicas konferensverksamhet och producerade reklammaterial för bland annat kedjans 22 konferensanläggningar runt om i Sverige. Därefter jobbade han med marknadsföringsåtgärder på anläggningar i Stockholm, Söderköping, Täby, Ekerö, Vällingby. Sista året, 2005, var han på huvudkontoret i Solna och var en av tre man på marknadsavdelningen som jobbade mot 300 enheter. Han bodde då, som nu, i Karlskoga och pendlade till jobbet.

Så småningom blev han anställd av ett tryckeri i Göteborg som var leverantör till dem, som projektledare och säljare, och för Beck var det ett bra sätt att komma in mot sin gamla bransch utan att vara konkurrent.

Nyfiken

Våren 2008 anställdes han för att jobba med marknadsföring och försäljning på Bofors Hotel.

– Dåvarande hotelldirektör slutade innan jag egentligen kom i gång. På den vägen är det säger Beck som är en person som tycker om förändringar.

– Det kan hänga ihop med dåligt tålamod, men jag har också en otrolig nyfikenhet. Så länge det fortfarande är kul så spelar det ingen roll vad jag gör om det finns möjlighet till personlig utveckling i det. Jag kan inte veta när jag känner att jag är klar med något, har inga projekttider på så sätt utan det handlar mer om lust till det jag gör, berättar Beck och nämner att det var väldigt länge sedan han räknade arbetstid och jobbade efter ett schema.

– Det var nog i början på 1990-talet och skulle jag räkna timpenning så är jag väldigt dåligt avlönad. Men arbetsglädje för tidernas bästa jobb och regionens bästa hotell med kompetent personal ger så mycket andra värden tillbaka. Det är väl som amerikanarna säger ”no pain no gain” (ingen smärta ingen vinst, reds. anm.).

– Man kan inte alltid förvänta sig att få kvittens på det man gör, utan jobba mer förutsättningslöst som jag gjorde under tiden i Loka men det brukar alltid ge nåt tillbaka då man själv bjussar. Det är nyckeln för mig, om jag ger något så hoppas jag kunna få något tillbaka. Det är också det som är det fina med nätverkstanken.

Han ser också till att det pågår aktiviteter på hotellet, som numera är öppet för allmänheten. Här finns bland annat vinmakarmiddagar och föreningen Karlskoga Dryckessällskap som träffas fyra gånger om året, närmast ska de träffas denna lördag.

– Vi ska åka till Wermlands Brygghus i Kristinehamn och sen blir det provning här med ägaren och mat som passar till det, berättar Beck och visar flaskor med öl från nämnda bryggeri då vi går in i hotellets moderna vin- och dryckeskällare.

Förändringar

Vad gäller bärigheten så gör hotellet i dag en liten vinst, vilket inte har varit självklart historiskt. Då han började där för sju år sedan utgjorde hotellets omsättning av 65 procent från ägarbolagen mot i dag cirka 30 procent. Omsättningen har totalt ökat vilket gjort att man under samma tid växlat och fått nya kunder.

Ägarbilden har också ändrats, förut var det Bofors industrin som ägde det. Från 2001 drivs och ägs hotellet av Nobeli Business Support, ett bolag som ägs av Saab Dynamics och Bae Systems.

– Supportbolaget håller dessutom på med andra typer av kringverksamhet som patent, spedition, säkerhet, dokumenthantering, telefoni, lönetjänster och utöver leverans till ägarna så har de kunder i hela landet.

Förr var det ett hotell för dignitärer och statstjänstemän som gjorde sina nationers affärer.

– Det är det delvis i dag också, men det har ändå ändrats. Representationen har ändrats, man är med modest i dag, det finns begränsningar.

– I helhet är det fler internationella gäster som bor hos oss, men utvecklingen går från segmenten affärsresenärer mot konferens och då hamnar vi mer på nationella gäster, det är en härlig mix. Som mest hade vi 28 nationaliteter vid ett och samma middagsbord förra året och alla hade sitt eget bordsstandar. Jag tror vi hade alla flaggor utom tre, som vi fick skaffa.

Beck nämner att det är på hotellet avgöranden i en affärsrelation sker.

– Måltiden är som en brygga för relationerna. I konferensrummet pågår förhandlingarna, men i förhandlingar äts det inte och där sover man inte. Men ska man komma överens så gör man det. Så det här är en jätteviktig del för affärerna.

Hotellets historia

Om hotellet i sig kan han berätta hur mycket som helst. Det har sin egen historia. Faktum är att nuvarande hotell är det tredje Boforshotellet.

– Det första låg vid järnvägsstationen och det andra i byggnaden som Boforsmässen ligger idag. 1930, inför en affär med holländarna där man skulle sälja bergskanoner då de hade intressen i Indokina, byggdes det här hotellet i italiensk villastil. Det är i gränslandet mellan jugend och funkisstil och marmorn på golvet här är från Italien. Det påminner väldigt om Solliden, på Öland, men det är olika arkitekter, berättar Beck där han guidar oss runt i hotellet.

– Här var tidigare jaktrummet med carambolebordet, som är en slags biljard. Men nu är här bistro och frukostmatsal. Biljardrummet har flyttats hit, där det tidigare var väntrum för gäster som inväntade transport och här ser ni också jaktlängderna från bolagets jakter, ändå från 1942, alltså mitt under brinnande krig. De som sköt en älg fick sitt namn här, säger Beck innan vi passerar bysten av Alfred Nobel, som ägde bolaget sina sista tre levnadsår.

Lyxinredning

Beck berättar om hur hotellet renoverades för första gången 1977-78.

– Det var Kristina Winberg, kallade ”drottning Kristina” som var gift med direktör Winberg, som såg till att det blev vävtapeter i hela hotellet och inte bara på väggarna utan även i taken. Då hade bolaget sex piloter, två privatplan och ett antal limousiner. För inredningen på toaletterna åkte hon privatplan till Kina där hon hittade en speciell marmor och den är kvar på de offentliga toaletterna än i dag. Hon åkte till London och köpte papperskorgar, de finns också kvar medan det bredspacklats över vävtapeterna överallt. Vi har försökt återskapa art décostilen, men behållit sånt som mässinglamporna här i stora salongen.

Hotellet är 4 200 kvadratmeter och har 28 rum som är generöst tilltagna.

– Sen jag började här har vi renoverat alla hotellrum och inte på traditionellt sätt som i storstäder där man renoverar för 6-7 år framåt utan vi har lagt det på en kvalitet som ska klara 15-20 år i stället.

– Vi har klätt om alla möbler, bytt ut fläktsystemet, renoverat avloppsstammar och gjort nya badrum samt byggde nytt kök i somras. Vi har gått igenom hela byggnaden inomhus.

Där är tio fast anställda plus städ på entreprenad och extra personal då det behövs inklusive Limo Kalle, som kör limousinen.

Ge och få

Hotelldirektör Beck återkommer till tankarna om att ge för att få något tillbaka inte minst i fråga om konkurrenter på de andra hotellen i Karlskoga. Han ser dem istället som kollegor, inte minst då vi kommer in på planerna på asylboende som skulle göra att Karlskoga hotell eventuellt försvinner.

– Det gäller att ha helikopterperspektiv och inte bara se till sin egen bit i tårtan. Det är lätt att tro att det skulle bli bättre för de andra hotellen om ett försvann. Visst, en del kanske skulle skvätta över men mest tror jag att det skulle göra att besökare försvann från Karlskoga. Alla har vi olika prissegment och kommer det dessutom stora grupper, en busslast som vill ha övernattning så delar de inte upp sig. Kan vi bara erbjuda 30 platser så förlorar vi hela busslasten till Örebro eller Karlstad.

– Därför tror jag det är förödande för både oss och för staden om en konkurrent, eller kollega försvann. I en stad av Karlskogas storlek finns det ingen anledning att inte vara kollegor. Därför är jag jätteglad att de bygger hotell på Strandkanten.

– Vi är beroende av näringen och industrin och de av oss, genom att vi kan skapa relationer och jag tror det finns mer att göra. Därför är det väldigt positivt med näringslivsbolaget, där den traditionella industrin pratar med handeln, fastighetsägarna, besöksnäringen och så vidare. Då blir ett plus ett inte två, utan tre på sikt, säger Beck.

Göran Beck är hotelldirektören som säger sig kunna lite om väldigt mycket eftersom han har bred erfarenhet från alla yrkeskategorier i branschen och även hållit i aktiviteter på de hotell han jobbat. Han tog till och med jägarexamen för att kunna hålla lerduveskytte med hotellgästerna. Men han är ganska ödmjuk, han betonar att det finns de som är väldigt mycket bättre på det han gör.

Han såg dagens ljus i Degerfors 1969. Han började så småningom gymnasiet, fyraårig teknisk linje på Bergslagsskolan i Karlskoga. Men då han vid den tiden inte var särskilt studiemotiverad tog det i stället fem år.

Under gymnasietiden började han sommarjobba på Loka, på badhussidan på den tiden där var kurort. Men han jobbade även extra i serveringen och det enda han visste säkert var att han aldrig skulle jobba i Bofors.

Efter lumpen gjorde han en vintersäsong på skidhotell i Grövelsjöfjällen, där han jobbade med allt från kallskänk till skiduthyrning och däremellan höll frågesport för de vuxna gästerna.

– Det var på den tiden då inget var omöjligt, man förstod inte sina egna begränsningar. Då en av gästerna ville lära sig Telemark så backade skidläraren, medan jag räckte upp handen och erbjöd mig lära ut det för jag hade ju åkt det en gång, minns Beck.

I Loka

Under hela 1990-talet jobbade han på Loka Brunn med olika sysslor och de sista åren som konferens- och marknadschef. I början av 2000-talet blev han stationerad i Örebro inom Fazer Amicas konferensverksamhet och producerade reklammaterial för bland annat kedjans 22 konferensanläggningar runt om i Sverige. Därefter jobbade han med marknadsföringsåtgärder på anläggningar i Stockholm, Söderköping, Täby, Ekerö, Vällingby. Sista året, 2005, var han på huvudkontoret i Solna och var en av tre man på marknadsavdelningen som jobbade mot 300 enheter. Han bodde då, som nu, i Karlskoga och pendlade till jobbet.

Så småningom blev han anställd av ett tryckeri i Göteborg som var leverantör till dem, som projektledare och säljare, och för Beck var det ett bra sätt att komma in mot sin gamla bransch utan att vara konkurrent.

Nyfiken

Våren 2008 anställdes han för att jobba med marknadsföring och försäljning på Bofors Hotel.

– Dåvarande hotelldirektör slutade innan jag egentligen kom i gång. På den vägen är det säger Beck som är en person som tycker om förändringar.

– Det kan hänga ihop med dåligt tålamod, men jag har också en otrolig nyfikenhet. Så länge det fortfarande är kul så spelar det ingen roll vad jag gör om det finns möjlighet till personlig utveckling i det. Jag kan inte veta när jag känner att jag är klar med något, har inga projekttider på så sätt utan det handlar mer om lust till det jag gör, berättar Beck och nämner att det var väldigt länge sedan han räknade arbetstid och jobbade efter ett schema.

– Det var nog i början på 1990-talet och skulle jag räkna timpenning så är jag väldigt dåligt avlönad. Men arbetsglädje för tidernas bästa jobb och regionens bästa hotell med kompetent personal ger så mycket andra värden tillbaka. Det är väl som amerikanarna säger ”no pain no gain” (ingen smärta ingen vinst, reds. anm.).

– Man kan inte alltid förvänta sig att få kvittens på det man gör, utan jobba mer förutsättningslöst som jag gjorde under tiden i Loka men det brukar alltid ge nåt tillbaka då man själv bjussar. Det är nyckeln för mig, om jag ger något så hoppas jag kunna få något tillbaka. Det är också det som är det fina med nätverkstanken.

Han ser också till att det pågår aktiviteter på hotellet, som numera är öppet för allmänheten. Här finns bland annat vinmakarmiddagar och föreningen Karlskoga Dryckessällskap som träffas fyra gånger om året, närmast ska de träffas denna lördag.

– Vi ska åka till Wermlands Brygghus i Kristinehamn och sen blir det provning här med ägaren och mat som passar till det, berättar Beck och visar flaskor med öl från nämnda bryggeri då vi går in i hotellets moderna vin- och dryckeskällare.

Förändringar

Vad gäller bärigheten så gör hotellet i dag en liten vinst, vilket inte har varit självklart historiskt. Då han började där för sju år sedan utgjorde hotellets omsättning av 65 procent från ägarbolagen mot i dag cirka 30 procent. Omsättningen har totalt ökat vilket gjort att man under samma tid växlat och fått nya kunder.

Ägarbilden har också ändrats, förut var det Bofors industrin som ägde det. Från 2001 drivs och ägs hotellet av Nobeli Business Support, ett bolag som ägs av Saab Dynamics och Bae Systems.

– Supportbolaget håller dessutom på med andra typer av kringverksamhet som patent, spedition, säkerhet, dokumenthantering, telefoni, lönetjänster och utöver leverans till ägarna så har de kunder i hela landet.

Förr var det ett hotell för dignitärer och statstjänstemän som gjorde sina nationers affärer.

– Det är det delvis i dag också, men det har ändå ändrats. Representationen har ändrats, man är med modest i dag, det finns begränsningar.

– I helhet är det fler internationella gäster som bor hos oss, men utvecklingen går från segmenten affärsresenärer mot konferens och då hamnar vi mer på nationella gäster, det är en härlig mix. Som mest hade vi 28 nationaliteter vid ett och samma middagsbord förra året och alla hade sitt eget bordsstandar. Jag tror vi hade alla flaggor utom tre, som vi fick skaffa.

Beck nämner att det är på hotellet avgöranden i en affärsrelation sker.

– Måltiden är som en brygga för relationerna. I konferensrummet pågår förhandlingarna, men i förhandlingar äts det inte och där sover man inte. Men ska man komma överens så gör man det. Så det här är en jätteviktig del för affärerna.

Hotellets historia

Om hotellet i sig kan han berätta hur mycket som helst. Det har sin egen historia. Faktum är att nuvarande hotell är det tredje Boforshotellet.

– Det första låg vid järnvägsstationen och det andra i byggnaden som Boforsmässen ligger idag. 1930, inför en affär med holländarna där man skulle sälja bergskanoner då de hade intressen i Indokina, byggdes det här hotellet i italiensk villastil. Det är i gränslandet mellan jugend och funkisstil och marmorn på golvet här är från Italien. Det påminner väldigt om Solliden, på Öland, men det är olika arkitekter, berättar Beck där han guidar oss runt i hotellet.

– Här var tidigare jaktrummet med carambolebordet, som är en slags biljard. Men nu är här bistro och frukostmatsal. Biljardrummet har flyttats hit, där det tidigare var väntrum för gäster som inväntade transport och här ser ni också jaktlängderna från bolagets jakter, ändå från 1942, alltså mitt under brinnande krig. De som sköt en älg fick sitt namn här, säger Beck innan vi passerar bysten av Alfred Nobel, som ägde bolaget sina sista tre levnadsår.

Lyxinredning

Beck berättar om hur hotellet renoverades för första gången 1977-78.

– Det var Kristina Winberg, kallade ”drottning Kristina” som var gift med direktör Winberg, som såg till att det blev vävtapeter i hela hotellet och inte bara på väggarna utan även i taken. Då hade bolaget sex piloter, två privatplan och ett antal limousiner. För inredningen på toaletterna åkte hon privatplan till Kina där hon hittade en speciell marmor och den är kvar på de offentliga toaletterna än i dag. Hon åkte till London och köpte papperskorgar, de finns också kvar medan det bredspacklats över vävtapeterna överallt. Vi har försökt återskapa art décostilen, men behållit sånt som mässinglamporna här i stora salongen.

Hotellet är 4 200 kvadratmeter och har 28 rum som är generöst tilltagna.

– Sen jag började här har vi renoverat alla hotellrum och inte på traditionellt sätt som i storstäder där man renoverar för 6-7 år framåt utan vi har lagt det på en kvalitet som ska klara 15-20 år i stället.

– Vi har klätt om alla möbler, bytt ut fläktsystemet, renoverat avloppsstammar och gjort nya badrum samt byggde nytt kök i somras. Vi har gått igenom hela byggnaden inomhus.

Där är tio fast anställda plus städ på entreprenad och extra personal då det behövs inklusive Limo Kalle, som kör limousinen.

Ge och få

Hotelldirektör Beck återkommer till tankarna om att ge för att få något tillbaka inte minst i fråga om konkurrenter på de andra hotellen i Karlskoga. Han ser dem istället som kollegor, inte minst då vi kommer in på planerna på asylboende som skulle göra att Karlskoga hotell eventuellt försvinner.

– Det gäller att ha helikopterperspektiv och inte bara se till sin egen bit i tårtan. Det är lätt att tro att det skulle bli bättre för de andra hotellen om ett försvann. Visst, en del kanske skulle skvätta över men mest tror jag att det skulle göra att besökare försvann från Karlskoga. Alla har vi olika prissegment och kommer det dessutom stora grupper, en busslast som vill ha övernattning så delar de inte upp sig. Kan vi bara erbjuda 30 platser så förlorar vi hela busslasten till Örebro eller Karlstad.

– Därför tror jag det är förödande för både oss och för staden om en konkurrent, eller kollega försvann. I en stad av Karlskogas storlek finns det ingen anledning att inte vara kollegor. Därför är jag jätteglad att de bygger hotell på Strandkanten.

– Vi är beroende av näringen och industrin och de av oss, genom att vi kan skapa relationer och jag tror det finns mer att göra. Därför är det väldigt positivt med näringslivsbolaget, där den traditionella industrin pratar med handeln, fastighetsägarna, besöksnäringen och så vidare. Då blir ett plus ett inte två, utan tre på sikt, säger Beck.

Namn: Göran Beck

Ålder: 45 år

Yrke: Hotelldirektör

Familj: Fru och två barn i åldrarna 4 och 8 år

Favoritdryck: Whisky och rom. Absolut favorit är en rökig Lagavulin

Favoritmat: Äter allt utom lax. Äter inte godis, bara tryffel och inte kaffebröd, bara bullar.

Hobby: Bild och foto och att renovera huset på hobbybasis, i stället för ett måste.

Visioner: Att ha det bra och se till att jag trivs.