2015-05-07 06:00

2015-05-07 10:42

Samuel flyttade till en ny familj

KARLSKOGA: "Vi ville ta hand om någon mer och ge ett barn en trygg uppväxt"

Kärlek. Samuel var knappt tre år gammal när han fick flytta till ett familjehem. Per och Johanna Gennel och deras barn Marielle och Noel tog emot honom med öppna armar och gav honom kärlek och trygghet.

För fem år sedan öppnade Per och Johanna Gennel sin dörr och sin famn för Samuel, då två år och nio månader gammal. Sakta men säkert började han tillbringa mer och mer tid hos dem. Samtidigt gjorde de i ordning ett eget rum åt honom, köpte leksaker och kläder.

De är nämligen en av de familjer som är familjehem för Karlskoga och Degerfors kommuner.

Tanken på att bli familjehem hade funnits ett tag innan de gjorde slag i saken. Pers familj tog emot barn under somrarna när han var liten och paret har tidigare varit både kontaktfamilj och jourfamilj.

– Vi tänkte att vi ville ta hand om någon mer och ge ett barn en trygg uppväxt. Det är ju otroligt givande också, säger Johanna.

Våren 2010 tog de kontakt med Karlskoga kommun. Några månader senare var själva utredningsprocessen klar och under sommaren samma år fick Samuel komma till familjen.

Nya roller

Parets två biologiska barn, Marielle som är 16 år och 13-årige Noel, var väl förberedda på att Samuel skulle flytta in. De hade en viss erfarenhet från de tidigare placeringarna men det blev ändå en delvis tuff omställning.

– Särskilt för Noel som var den yngsta, att hans roll som lillebror togs av någon annan. Men efter ett tag så sätter sig rollerna och alla hittar sin plats i familjen, säger Johanna.

Under de första veckorna tog familjen det mycket lugnt så att Samuel skulle acklimatisera sig lättare. Släkten och nära vänner var med på vad som hände, svårare var det med bekanta som de inte träffade så ofta och med barnens kompisar.

– Det var lite svårt att förklara att man helt plötsligt hade ett syskon och så fick de inte komma hit i början, säger Marielle.

Samuel blev snabbt hemmastadd och kallar Per och Johanna för pappa och mamma. Han var så pass liten när han kom till familjen att det för honom inte är något konstigt med att han har två mammor och två pappor.

– Frågorna kommer nog med åldern, vi tror på att normalisera tillvaron, idag ser familjer olika ut och det är naturligt för barn, säger Per.

Bra kontakt

Att relationen med den biologiska familjen fungerar tycker de är viktigt. Familjen har kontinuerlig kontakt med Samuels biologiska föräldrar, likaså med hans syskon som bor i andra familjehem, och med socialtjänsten. Varje halvår görs också en uppföljning av barnets utveckling och de biologiska föräldrarnas situation.

Per och Johanna tycker att de som funderar på att bli familjehem ska ta steget. Efter att de tagit emot Samuel har flera av deras vänner också visat stort intresse.

– Det är bara att bestämma sig. Går man och väntar på att allt ska klaffa med hem, arbete och så vidare så kommer det aldrig att bli av, säger Per.

Johanna och Per berättar att de har haft ett mycket gott stöd från socialtjänsten med bland annat handledning, samtalsgrupper och aktivitetsdagar. Barnet behöver en familj och ett tryggt sammanhang att ingå i och det är inte familjehemmets uppgift att stå för eventuell vård och behandling men att främja det genom samarbete, förklarar de.

– Det är tid, engagemang och kärlek som vi ska ge. Kärleken är det viktigaste för barnets utveckling och återhämtning. Det är också viktigt att man har tålamod och kan se bakom ett problematiskt beteende. Stöd och vård får barnet från andra instanser, säger Johanna.

Att ta emot och hjälpa ett annat barn har också varit lärorikt för parets biologiska barn. Framför allt har de fått en ökad kunskap om att och hur man kan hjälpa andra människor.

– Jag tror att vi också har en större förståelse för varför andra agerar på ett visst sätt, man är inte lika dömande. Och när vi blir äldre kanske vi själva blir familjehem, säger Marielle.

– Det har varit väldigt lärorikt för barnen, de får en större ödmjukhet och anpassningsförmåga och vet att man kan hjälpa andra som inte har det så bra, säger Per.

För fem år sedan öppnade Per och Johanna Gennel sin dörr och sin famn för Samuel, då två år och nio månader gammal. Sakta men säkert började han tillbringa mer och mer tid hos dem. Samtidigt gjorde de i ordning ett eget rum åt honom, köpte leksaker och kläder.

De är nämligen en av de familjer som är familjehem för Karlskoga och Degerfors kommuner.

Tanken på att bli familjehem hade funnits ett tag innan de gjorde slag i saken. Pers familj tog emot barn under somrarna när han var liten och paret har tidigare varit både kontaktfamilj och jourfamilj.

– Vi tänkte att vi ville ta hand om någon mer och ge ett barn en trygg uppväxt. Det är ju otroligt givande också, säger Johanna.

Våren 2010 tog de kontakt med Karlskoga kommun. Några månader senare var själva utredningsprocessen klar och under sommaren samma år fick Samuel komma till familjen.

Nya roller

Parets två biologiska barn, Marielle som är 16 år och 13-årige Noel, var väl förberedda på att Samuel skulle flytta in. De hade en viss erfarenhet från de tidigare placeringarna men det blev ändå en delvis tuff omställning.

– Särskilt för Noel som var den yngsta, att hans roll som lillebror togs av någon annan. Men efter ett tag så sätter sig rollerna och alla hittar sin plats i familjen, säger Johanna.

Under de första veckorna tog familjen det mycket lugnt så att Samuel skulle acklimatisera sig lättare. Släkten och nära vänner var med på vad som hände, svårare var det med bekanta som de inte träffade så ofta och med barnens kompisar.

– Det var lite svårt att förklara att man helt plötsligt hade ett syskon och så fick de inte komma hit i början, säger Marielle.

Samuel blev snabbt hemmastadd och kallar Per och Johanna för pappa och mamma. Han var så pass liten när han kom till familjen att det för honom inte är något konstigt med att han har två mammor och två pappor.

– Frågorna kommer nog med åldern, vi tror på att normalisera tillvaron, idag ser familjer olika ut och det är naturligt för barn, säger Per.

Bra kontakt

Att relationen med den biologiska familjen fungerar tycker de är viktigt. Familjen har kontinuerlig kontakt med Samuels biologiska föräldrar, likaså med hans syskon som bor i andra familjehem, och med socialtjänsten. Varje halvår görs också en uppföljning av barnets utveckling och de biologiska föräldrarnas situation.

Per och Johanna tycker att de som funderar på att bli familjehem ska ta steget. Efter att de tagit emot Samuel har flera av deras vänner också visat stort intresse.

– Det är bara att bestämma sig. Går man och väntar på att allt ska klaffa med hem, arbete och så vidare så kommer det aldrig att bli av, säger Per.

Johanna och Per berättar att de har haft ett mycket gott stöd från socialtjänsten med bland annat handledning, samtalsgrupper och aktivitetsdagar. Barnet behöver en familj och ett tryggt sammanhang att ingå i och det är inte familjehemmets uppgift att stå för eventuell vård och behandling men att främja det genom samarbete, förklarar de.

– Det är tid, engagemang och kärlek som vi ska ge. Kärleken är det viktigaste för barnets utveckling och återhämtning. Det är också viktigt att man har tålamod och kan se bakom ett problematiskt beteende. Stöd och vård får barnet från andra instanser, säger Johanna.

Att ta emot och hjälpa ett annat barn har också varit lärorikt för parets biologiska barn. Framför allt har de fått en ökad kunskap om att och hur man kan hjälpa andra människor.

– Jag tror att vi också har en större förståelse för varför andra agerar på ett visst sätt, man är inte lika dömande. Och när vi blir äldre kanske vi själva blir familjehem, säger Marielle.

– Det har varit väldigt lärorikt för barnen, de får en större ödmjukhet och anpassningsförmåga och vet att man kan hjälpa andra som inte har det så bra, säger Per.