2015-03-23 10:18

2015-03-24 09:35

En alldeles fantastisk 50-årsresa

LÖRDAGSTANKAR: CATARINA FORSBERG

Min barndomsvän och jag har rest ihop så länge jag kan minnas.

Tågluff, Greyhoundbuss runt i USA, jobb på kibbutz, Ålandsresor, en tripp till Tallin, rundresa i Turkiet och besök i Krakow är bara några exempel.

Dessutom är vi födda med nio dagars mellanrum.

Alltså har det länge stått helt klart för oss att det skulle bli något extra när vi firade vår 50-årsdag.

I flera år har vi sparat och planerat och i drömmarna åkt både hit och dit.

Vi har dreglat över Marocko, Bali, kryssningar i Medelhavet och rundresor i Indien.

 

Under en kortare period funderade vi också på att byta ut en större resa mot tre resor till den Grekiska övärlden. På så sätt skulle ju firandet vara längre... Men den idén övergav vi eftersom vi trots allt kände att det skulle bli något extra.

Till slut bestämde vi oss (nästan) för Marocko.

Men så en dag när jag satt och letade efter ett specifikt hotell i Marocko så snubblade jag över en resa till Dominikanska Republiken.

Först trodde jag att det var något fel.

Inte kunde vi komma till Västindien för våra sparpengar?!

Men det kunde vi.

Och för nästan ett år sedan bokade vi så drömresan.

Det blev en väldigt lång väntan, men så en vacker dag var det dags.

Drygt elva timmar på planet gick mycket bättre än jag befarat – och så plötsligt var vi där.

Och det var precis som på bilderna.

 

Palmer, sandstränder, pina colada, katamaraner, vattenfall, kaffeplantager och underbart vänliga människor.

Just människorna var det mest fantastiska.

Jag vet att de har betalt för att ta hand om oss turister, men även det kan man göra på så många sätt.

Här kändes det så ärligt och naturligt. Så självklart på något vis.

Inte en gång att jag kände mig besvärlig eller jobbig när jag frågade om saker eller ville ha hjälp med något.

Vi badade och solade, läste böcker och red på häst i skogen till ett vattenfall som vi svalkade av oss i. Vi fick lära oss hur kaffe och kakao odlas, skördas och blir kaffe- och kakaoböner.

 

Vi drack den lokala drycken Mama Juana (en del örter, två delar rödvin och tre delar rom!), och fick pina coladas blandade direkt i en färsk ananas. Vi åkte båt ut till en ö som var som hämtad ur en turistbroschyr med delfinerna simmande runt båten. Vi badade i en grotta där man kunde ligga på rygg och räkna stalaktiter...

Ibland kan man bli besviken om man längtat efter något väldigt länge.

Men Dominikanska republiken var allt vi drömt om – och lite till.

Jag längtar redan tills vi fyller 60...

Min barndomsvän och jag har rest ihop så länge jag kan minnas.

Tågluff, Greyhoundbuss runt i USA, jobb på kibbutz, Ålandsresor, en tripp till Tallin, rundresa i Turkiet och besök i Krakow är bara några exempel.

Dessutom är vi födda med nio dagars mellanrum.

Alltså har det länge stått helt klart för oss att det skulle bli något extra när vi firade vår 50-årsdag.

I flera år har vi sparat och planerat och i drömmarna åkt både hit och dit.

Vi har dreglat över Marocko, Bali, kryssningar i Medelhavet och rundresor i Indien.

 

Under en kortare period funderade vi också på att byta ut en större resa mot tre resor till den Grekiska övärlden. På så sätt skulle ju firandet vara längre... Men den idén övergav vi eftersom vi trots allt kände att det skulle bli något extra.

Till slut bestämde vi oss (nästan) för Marocko.

Men så en dag när jag satt och letade efter ett specifikt hotell i Marocko så snubblade jag över en resa till Dominikanska Republiken.

Först trodde jag att det var något fel.

Inte kunde vi komma till Västindien för våra sparpengar?!

Men det kunde vi.

Och för nästan ett år sedan bokade vi så drömresan.

Det blev en väldigt lång väntan, men så en vacker dag var det dags.

Drygt elva timmar på planet gick mycket bättre än jag befarat – och så plötsligt var vi där.

Och det var precis som på bilderna.

 

Palmer, sandstränder, pina colada, katamaraner, vattenfall, kaffeplantager och underbart vänliga människor.

Just människorna var det mest fantastiska.

Jag vet att de har betalt för att ta hand om oss turister, men även det kan man göra på så många sätt.

Här kändes det så ärligt och naturligt. Så självklart på något vis.

Inte en gång att jag kände mig besvärlig eller jobbig när jag frågade om saker eller ville ha hjälp med något.

Vi badade och solade, läste böcker och red på häst i skogen till ett vattenfall som vi svalkade av oss i. Vi fick lära oss hur kaffe och kakao odlas, skördas och blir kaffe- och kakaoböner.

 

Vi drack den lokala drycken Mama Juana (en del örter, två delar rödvin och tre delar rom!), och fick pina coladas blandade direkt i en färsk ananas. Vi åkte båt ut till en ö som var som hämtad ur en turistbroschyr med delfinerna simmande runt båten. Vi badade i en grotta där man kunde ligga på rygg och räkna stalaktiter...

Ibland kan man bli besviken om man längtat efter något väldigt länge.

Men Dominikanska republiken var allt vi drömt om – och lite till.

Jag längtar redan tills vi fyller 60...

  • Catarina Forsberg