2015-03-21 06:00

2015-03-21 10:38

Lärde sig mer på 17 dagar än under hela skoltiden

KARLSKOGA/ASIEN: Klass från folkhögskolan gjorde studieresa på andra sidan jorden

Elva elever på Karlskoga folkhögskola har tillsammans med sin lärare upplevt något av det bästa de gjort hittills. De gjorde en 20-dagars studieresa till Kambodja, som inleddes med tre dagar i grannlandet Thailand.

En grupp elever som studerar internationella relationer på allmän linje på folkhögskolan fick lyfta blicken från böckerna och ta del av sånt de studerar i verkligheten. Under nästan tre veckor i februari vistades de i Asien, närmare bestämt i Kambodja. De mellanlandade i Thailand, där de inledde Asienvistelsen med tre dagar i Bangkok för att få med en stor, internationell stad i studierna.

– Vi har läst i böcker och diskuterat och analyserat hur Sverige gick från fattigdom till att bli ett rikt land och Kambodja är nu under utveckling, berättar Yessica Hernández, en av de som var med på resan.

Någon semestertripp var det inte, gruppen hade späckat schema varje dag. De besökte tempel, skolor, museer, sötvattenreservoarer, olika organisationer och mycket annat.

– Vi fick en nytändning till skolan, barnen vi träffade vill verkligen plugga och har inte de valmöjligheter vi har här i Sverige, säger Felix Holm. Han berättar om skolan ECCS, som de besökte som en kille hade startat för de fattigaste barnen i området och det i sitt eget hus. Så han själv fick flytta in till sin svärmor.

Gruppen fick se såväl privata som statliga skolor och konstaterar att skillnaderna var påtagliga trots att de ligger nära och i samma stad. Eleverna från folkhögskolan skänkte pengar till en del skolor och organisationer på plats i landet och tänker fortsätta stödja ett par av dem.

En organisation de besökte var Women's Resource Center, som Kvinnohusets motsvarighet. En annan hjälpte de fattigaste barnen till engelskundervisning med lärare som ställde upp gratis efter sina ordinarie arbeten och en tredje jobbade med att visa turister på ansvarsfull turism, för att nämna några.

Folkmord

Pojkarna börjar ofta jobba i tidiga år och slutför inte sina studier, det märktes tydligt på en statlig skola där det var 29 flickor och fyra pojkar i en klass. Fem minuter från den skolan fanns en privatskola, där man satsade extra hårt på engelskundervisning.

– Barn i åttaårsåldern pratade så grymt bra engelska, utbrister Hernández.

Engelska är, enligt vad gruppen erfar, viktig överlag då man satsar hårt på turistnäringen som också ger många jobb. Den svenska elevgruppen fick erbjudande om att börja jobba som engelsklärare där.

– Tidigare år har skolan åkt till Gambia, men det kunde vi inte göra nu med anledning av ebolaepedemin, berättar Rebecka Lindell. Då läraren hade kontakt med personer i Kambodja kunde man i stället ordna den här resan.

Gruppen berättar att efter folkmordet, de röda khmerernas framfart, finns nästan inga pensionärer kvar i Siem Reap, den stad gruppen bodde i.

– Under kriget dödades också de som hade högre utbildning, som exempelvis läkare. Vill man se samhällsutveckling är Kambodja ett kanonställe att åka till, enligt Hernández.

– I Kambodja är man så nära historien att man kan ta på den, men man översköljs samtidigt av befolkningens eldsjälar, tycker Holm.

– Alla är så glada och positiva, trots allt hemskt de varit med om, säger Hernández.

Farnaz Hajirezaie nämner en kvinna de träffade, som berättade om krigets fasor, om hur hon blivit våldtagen och annat.

– Det var första gången hon berättade om det inför en grupp, säger Hajirezaie.

Anrika ruiner

Gruppen från folkhögskolan bodde på ett norskt hotell, där personalen är inhemsk, och det drivs av en organisation som hjälper andra. Det ligger i den näst största staden Siem Reap, i norra delen inte långt från ruinstaden Angkor där de många templen finns som brukar nämnas som den främsta sevärdheten i landet.

– Vi besökte Angkor, från klockan 5 på morgonen till klockan 16 på eftermiddagen och vi hann bara se tre av drygt 70 tempel, berättar Holm och Farnaz Hajirezaie fyller i:

– Guiden sa att om vi skulle se alla tempel och allt som finns där skulle vi få gå där i ungefär ett år.

Holm berättar att templen byggdes av frivilliga krafter på sumpmark, så de fick stampa sand för att få fast mark. En vallgrav runt området ska hålla sanden fuktig.

Gruppen besökte då också Västra Baray, en intilliggande sötvattendepå, som i princip är en stor, handgrävd sjö och det finns ytterligare en i området.

Under resan hann de också besöka andra tempel, utöver ruinerna i Angkor, och olika museer, bland annat krigsmuseum och en minnesplats för många av de som miste livet under kriget. De har besökt en silkesfarm och sett silkesväveri, ridit på elefanter och mycket annat.

De var också på hotell- och restaurangskolan Sala Bai där personal utbildas gratis i ett år och efter det året har alla jobb inom sex veckor! De fattigaste har förtur in på skolan och utbildningen finansieras genom donationer och genom inkomsterna från restaurangen.

Vänlighet

Vänligheten hos befolkningen är det eleverna återkommer till ideligen.

– En fattig kvinna gick runt i ett tempel åt på en frukt och då vi möttes så räckte hon fram frukten och ville bjuda mig. Så de ger av det lilla de har, säger Hernández.

– Vi hade en egen chaufför under vistelsen där och varje morgon kom han en timme före vi skulle åka, då hade han städat bilen, stod vattenkammad och finklädd och väntade på oss, berättar Hajirezaie.

– Alla hälsar men de hälsar på olika sätt, med handflatorna ihop såhär i olika höjder, beroende på vilken de möter, säger Hernández och visar.

– Jag har förälskat mig helt i det landet och jag kan, efter resan, binda ihop tre kontinenters utveckling. Jag kommer från Colombia, bor i Sverige och har nu även sett Kambodja, säger Hernández och såväl hon som de tre andra som vi träffar ur gruppen kan gott tänka sig att bosätta sig och jobba där en tid för att se och lära mer av internationella relationer. De tycker att vi i Sverige borde ta efter mycket av det de sett.

Borde lära

– Vi tar så mycket för givet här och försummar mycket. Vi borde ta vara på alla möjligheter vi faktisk har, säger de.

Holm frågade en av krigsveteranerna om livsråd och fick svaret att ta vara på skolan, spara pengar och resa över hela jorden och skaffa vänner överallt.

– Vi är så tacksamma för att vi fått göra den här resan. Tacksamma skolan, som gav oss stipendium till halva biljetten och tacksamma vår lärare Staffan Dällerud som verkligen planerat allt i minsta detalj helt suveränt. Även om det var långa dagar och fullt schema så var det just det som gjorde att vi fick se och uppleva så otroligt mycket, säger Hernández och de andra instämmer.

– Så mycket som vi lärt oss de 17 dagarna i Kambodja har jag inte lärt mig på hela skoltiden, säger Holm och även han får instämmande nickar från de andra i gruppen.

Nu går de ut och delar med sig av det de sett och lärt till andra i form av bildspel och berättande. De har redan dragit det för övriga linjer på Folkhögskolan men ska dessutom besöka andra skolor liksom Kvinnohuset och Tehuset med flera.

En grupp elever som studerar internationella relationer på allmän linje på folkhögskolan fick lyfta blicken från böckerna och ta del av sånt de studerar i verkligheten. Under nästan tre veckor i februari vistades de i Asien, närmare bestämt i Kambodja. De mellanlandade i Thailand, där de inledde Asienvistelsen med tre dagar i Bangkok för att få med en stor, internationell stad i studierna.

– Vi har läst i böcker och diskuterat och analyserat hur Sverige gick från fattigdom till att bli ett rikt land och Kambodja är nu under utveckling, berättar Yessica Hernández, en av de som var med på resan.

Någon semestertripp var det inte, gruppen hade späckat schema varje dag. De besökte tempel, skolor, museer, sötvattenreservoarer, olika organisationer och mycket annat.

– Vi fick en nytändning till skolan, barnen vi träffade vill verkligen plugga och har inte de valmöjligheter vi har här i Sverige, säger Felix Holm. Han berättar om skolan ECCS, som de besökte som en kille hade startat för de fattigaste barnen i området och det i sitt eget hus. Så han själv fick flytta in till sin svärmor.

Gruppen fick se såväl privata som statliga skolor och konstaterar att skillnaderna var påtagliga trots att de ligger nära och i samma stad. Eleverna från folkhögskolan skänkte pengar till en del skolor och organisationer på plats i landet och tänker fortsätta stödja ett par av dem.

En organisation de besökte var Women's Resource Center, som Kvinnohusets motsvarighet. En annan hjälpte de fattigaste barnen till engelskundervisning med lärare som ställde upp gratis efter sina ordinarie arbeten och en tredje jobbade med att visa turister på ansvarsfull turism, för att nämna några.

Folkmord

Pojkarna börjar ofta jobba i tidiga år och slutför inte sina studier, det märktes tydligt på en statlig skola där det var 29 flickor och fyra pojkar i en klass. Fem minuter från den skolan fanns en privatskola, där man satsade extra hårt på engelskundervisning.

– Barn i åttaårsåldern pratade så grymt bra engelska, utbrister Hernández.

Engelska är, enligt vad gruppen erfar, viktig överlag då man satsar hårt på turistnäringen som också ger många jobb. Den svenska elevgruppen fick erbjudande om att börja jobba som engelsklärare där.

– Tidigare år har skolan åkt till Gambia, men det kunde vi inte göra nu med anledning av ebolaepedemin, berättar Rebecka Lindell. Då läraren hade kontakt med personer i Kambodja kunde man i stället ordna den här resan.

Gruppen berättar att efter folkmordet, de röda khmerernas framfart, finns nästan inga pensionärer kvar i Siem Reap, den stad gruppen bodde i.

– Under kriget dödades också de som hade högre utbildning, som exempelvis läkare. Vill man se samhällsutveckling är Kambodja ett kanonställe att åka till, enligt Hernández.

– I Kambodja är man så nära historien att man kan ta på den, men man översköljs samtidigt av befolkningens eldsjälar, tycker Holm.

– Alla är så glada och positiva, trots allt hemskt de varit med om, säger Hernández.

Farnaz Hajirezaie nämner en kvinna de träffade, som berättade om krigets fasor, om hur hon blivit våldtagen och annat.

– Det var första gången hon berättade om det inför en grupp, säger Hajirezaie.

Anrika ruiner

Gruppen från folkhögskolan bodde på ett norskt hotell, där personalen är inhemsk, och det drivs av en organisation som hjälper andra. Det ligger i den näst största staden Siem Reap, i norra delen inte långt från ruinstaden Angkor där de många templen finns som brukar nämnas som den främsta sevärdheten i landet.

– Vi besökte Angkor, från klockan 5 på morgonen till klockan 16 på eftermiddagen och vi hann bara se tre av drygt 70 tempel, berättar Holm och Farnaz Hajirezaie fyller i:

– Guiden sa att om vi skulle se alla tempel och allt som finns där skulle vi få gå där i ungefär ett år.

Holm berättar att templen byggdes av frivilliga krafter på sumpmark, så de fick stampa sand för att få fast mark. En vallgrav runt området ska hålla sanden fuktig.

Gruppen besökte då också Västra Baray, en intilliggande sötvattendepå, som i princip är en stor, handgrävd sjö och det finns ytterligare en i området.

Under resan hann de också besöka andra tempel, utöver ruinerna i Angkor, och olika museer, bland annat krigsmuseum och en minnesplats för många av de som miste livet under kriget. De har besökt en silkesfarm och sett silkesväveri, ridit på elefanter och mycket annat.

De var också på hotell- och restaurangskolan Sala Bai där personal utbildas gratis i ett år och efter det året har alla jobb inom sex veckor! De fattigaste har förtur in på skolan och utbildningen finansieras genom donationer och genom inkomsterna från restaurangen.

Vänlighet

Vänligheten hos befolkningen är det eleverna återkommer till ideligen.

– En fattig kvinna gick runt i ett tempel åt på en frukt och då vi möttes så räckte hon fram frukten och ville bjuda mig. Så de ger av det lilla de har, säger Hernández.

– Vi hade en egen chaufför under vistelsen där och varje morgon kom han en timme före vi skulle åka, då hade han städat bilen, stod vattenkammad och finklädd och väntade på oss, berättar Hajirezaie.

– Alla hälsar men de hälsar på olika sätt, med handflatorna ihop såhär i olika höjder, beroende på vilken de möter, säger Hernández och visar.

– Jag har förälskat mig helt i det landet och jag kan, efter resan, binda ihop tre kontinenters utveckling. Jag kommer från Colombia, bor i Sverige och har nu även sett Kambodja, säger Hernández och såväl hon som de tre andra som vi träffar ur gruppen kan gott tänka sig att bosätta sig och jobba där en tid för att se och lära mer av internationella relationer. De tycker att vi i Sverige borde ta efter mycket av det de sett.

Borde lära

– Vi tar så mycket för givet här och försummar mycket. Vi borde ta vara på alla möjligheter vi faktisk har, säger de.

Holm frågade en av krigsveteranerna om livsråd och fick svaret att ta vara på skolan, spara pengar och resa över hela jorden och skaffa vänner överallt.

– Vi är så tacksamma för att vi fått göra den här resan. Tacksamma skolan, som gav oss stipendium till halva biljetten och tacksamma vår lärare Staffan Dällerud som verkligen planerat allt i minsta detalj helt suveränt. Även om det var långa dagar och fullt schema så var det just det som gjorde att vi fick se och uppleva så otroligt mycket, säger Hernández och de andra instämmer.

– Så mycket som vi lärt oss de 17 dagarna i Kambodja har jag inte lärt mig på hela skoltiden, säger Holm och även han får instämmande nickar från de andra i gruppen.

Nu går de ut och delar med sig av det de sett och lärt till andra i form av bildspel och berättande. De har redan dragit det för övriga linjer på Folkhögskolan men ska dessutom besöka andra skolor liksom Kvinnohuset och Tehuset med flera.