2015-02-28 06:00

2015-02-28 06:00

Skribenten med passion för hundar och Zappa

DEGERFORS: Buddhist, hundinstruktör och kulturellt intresserad krönikör

Vår profil denna sovmorgon är för läsarna ett känt ansikte då han är en av våra krönikörer tillika kulturskribent. Degerforsbon Björn Reimers är en person med tusen järn i elden.

Björn Reimers såg dagens ljus för snart 60 år sedan i Örebro, där han bodde fram till 1977 då han och dåvarande flickvännen, sedermera hustrun, Lotta Nordahl flyttade på vinst och förlust till huvudstaden. Han hade extrajobbat på Systembolaget då han gjorde lumpen, fick sen fast jobb och sökte sig till en Stockholmsbutik, som sen ledde till spritmonopolets huvudkontor, där han jobbade med information.

Björn hade idrottsbakgrund, inte minst inom bowlingen, och tack vare det blev han en av två ansvariga för ”Spola kröken”-kampanjen då det blåstes liv på nytt i den 1981. Under sju år hade han kontakt med hela idrottssverige, men så bytte bolaget marknadsdirektör och kampanjen dog sakta med säkert ut.

– Det var tack vare den förre marknadsdirektören som jag började skriva, han uppmanade mig. Jag hade hört det från lärare i skolåren, att jag borde skriva men aldrig kommit in på det spåret. På bolaget skrev jag bland annat i personaltidningen och jag fick en copywriterutbildning, berättar Björn.

Flyttade tillbaka

Björn gick vidare till reklambyråer, men under de här åren hade han och hustrun Lotta fått tre barn och de tyckte inte att Stockholm var det rätta miljön för dem att växa upp i. De funderade på att flytta tillbaka till Örebro, fast höll på att hamna i Falun genom ett samarbete med en reklambyrå där för Björns del.

– Men så blev jag delägare och vi hamnade lite av en slump i Degerfors. Byrån hade samarbete med Degerfors kommun och Lotta hade bott här under de första skolåren, så det fanns lite rötter. Här mer eller mindre kastades husen efter oss, om man jämför med huspriserna i Stockholm. Så vi stannade, berättar Björn.

Samarbetet inom reklambyrån sprack, via en rad andra arbetsplatser i samma bransch, bland annat som marknadschef för Elonkedjan, hamnade han småningom på Real fastighetssystem, där han jobbar än i dag och tog över visst ansvar då ägaren Lasse Thörnqvist ville trappa ner. Företaget säljer datasystem för ekonomisk fastighetsförvaltning och är ensamma om det webbaserade systemet. De har 700 företagskunder och 2 500 användare.

Bowling och fotboll

När paret flyttade till Degerfors tog Björn med sig sin bowlingkarriär, han spelade på elitnivå i Sundbyberg, och stegade iväg till landslagsspelande Tomas Leandersson i Degerfors bowlinghall där han gick med i Degerfors BK.

Samtidigt fick han kontakt med Degerfors IF och kansliansvarige Börje Andersson. Han kom med i DIF-styrelsen och med personligheter som Sören Cratz, Egon Ottersten, Yrjö Toivonen, Björn Werner, Börje Ågren och Peter Pedersen och därtill spelare som Berger och Ottosson samt jugoslaviska Vukcevic, Radinovic och Stanojkovic var han med på DIF's resa mot allsvenskan. Han satt med i styrelsen till 1995 och har haft någon form av funktion i föreningen ända tills nu, från pressansvarig och ungdomsledare till speaker.

– Jag har varit föreningen trogen i 25 år och har haft tre ungar som slussats igenom. Äldst är Malin, nu 36 år, som också gick vidare till Rävåsen. Hon är i dag lärare i Örebro. Därefter Johanna som fick sluta med fotbollen då hon som 17-åring fick cancer. I dag är hon frisk, men fick avsluta sin fotbollskarriär. Numera är hon sportjournalist på Expressen, för tillfället tjänstledig för jobb hos organisationen Ung cancer.

– Sen har vi Fredric, som är yngst, som var målvakt och kom ända upp till A-laget under Dave Mossons tid som tränare. Där blev det mest bänken innan ett lite ovanligt hjärtfel satte stopp för fotbollsspelandet. I dag jobbar han som försäkringstjänsteman i Örebro.

Barnbarn har det också blivit, åtta stycken som nu är i åldrarna 6 månader till 11 år.

Kulturskribent

Björn hade haft skrivjobb sen 1981, via reklambyråer och marknadsprojekt, men under tiden hos Elon fick han inte längre utlopp för skrivandet. Hans fru såg en annons om att Kuriren sökte kulturskribenter och då Björn alltid varit musik- och teaterintresserad uppmanade hon honom att söka.

På den vägen är det, han fortsatte skriva även efter sammanslagningen med Karlskoga tidning.

– Jag gillar det småskaliga och det är otroligt viktigt med bra bevakning på en liten ort, allt från notiser om snatterier till kulturen sprungen ur det lokala. Det är jätteviktigt att belysa och bevaka, anser Björn.

Krönikor har han skrivit parallellt med kulturjobben och han får ofta reaktioner och uppskattning från allmänheten, han har som en egen liten fanclub.

– Musikintresset har jag sedan tonåren, rockade lite i garageband och ska jag koppla av är ett av de absolut bästa sätten att sitta och klinka på en av mina gitarrer, men bara för min egen själ. Jag kan sväva iväg i timmar.

Hans husgud i musiken är Frank Zappa och ett porträtt av legenden har alltid följt med och prytt väggen på Björns arbetsplatser. Zappa finns också tatuerad på Björns arm. En annan guru är John Lennon och noterna till Imagine har Björn låtit tatuera från ena armen, tvärs över bröstet, ut på andra armen.

Hundarna

Ett annat sätt att koppla av är att ta ut hundarna i skogen. Björn har vistats bland hundar och andra djur sedan barndomen. Morföräldrarna var bönder och han sommarjobbade på några av granngårdarna.

Då han och familjen beslutade att flytta till Degerfors köpte de en hundvalp och sen dess har det blivit några hundar.

– Men det var först för tio år sen som jag blev ordentligt intresserad och utbildade mig då till instruktör inom SBK (Svenska brukshundsklubben), mest för att lära mig själv mer. Jag är en nyfiken jävel, min fru skulle kalla mig nörd för jag släpper inget jag gett mig in på utan vill gärna fördjupa mig. Ju mer man lär sig om något desto mindre kan man, för man ser vilken stor värld det är.

Han intresserade sig för inlärningsmetoder, ansåg att det var för mycket dominans och korrigering. Björn sökte då andra vägar utanför SBK. Den klokaste och mest karismatiska instruktören inom inlärning som Björn träffat är amerikanen Bob Bailey, som han också gått kurser för då han varit i Sverige. Det handlar om belöningsinlärning, i stället för bestraffning.

– Man kan läsa till hjärnkirurg eller vad som helst, men det räcker inte med bara teori. Bailey lärde mig det praktiska hantverket inom inlärningen.

Specialsök

Björn kom också i kontakt med Hundcampus i Hällefors. Ägaren Lennart Wetterholm var länge ansvarig för försvarets hundtjänst och är en av de som fört Björn vidare, liksom etologen och biologen Lars Fält, som han också mötte på Hundcampus och för vilken han gått en ettårsutbildning i etologi med inriktning på hund och varg.

Parallellt gick han en specialsöksutbildning och utbildade sig även till specialsöksinstruktör. Det är den klart intressantaste grenen inom hundträning han sysslat med.

– Där drar man nytta av hundarnas nosarbete till att söka allt från narkotika och bomber till diabetes och cancer. Min förra hund, Vilda, var utbildad narkotikahund och vi hade uppdrag bland annat på några behandlingshem under utbildningen.

Han har inte så mycket tid för instruktörsjobbet, men hoppar in ibland och deltar i projekt, bland annat i att låta hundar markera lungcancer på ett tidigt stadium. Det skulle kunna öka chanserna till behandling i tid.

Björn har även deltagit i ett projekt initierat av Bergsskolan i Filipstad med mål att hitta sällsynta jordartsmineraler, som används i elektronik bland annat i mobiltelefoner.

Trots att dessa ämnen tidigare klassificerats som ”luktfria” var det inte problem för hundarnas känsliga nosar att finna dem.

ID-spårning

Den tio månader gamla schäfervalpen Xtrimma håller Björn nu på att utbilda inom specialspår.

– Tanken är att hon ska kunna id-spåra exempelvis om gamla farmor irrar ut från hemmet och bort i skogen, eller varför inte en bortsprungen hund. Xtrimma ska spåra just den individ man söker. Parallellt med det ska hon utbildas i att hitta vägglöss, även det i Hundcampus regi.

”De äldstes lära”

I Björns kontorsrum där vi träffas sitter också en känd figur och blickar ned mot oss. Det är Buddha. Björn är nämligen buddhist, men mer som livsfilosofi än religion och han föredrar theravadatraditionen, som han studerat en hel del. Det vill säga den sydliga skolan inom buddhismen, som är mer ursprunglig och lågmäld. Han och hustrun förnyade sina äktenskapslöften i en buddhistisk ceremoni för några år sedan i den sangha de tillhör.

Men artikeln är redan alltför lång för att vi ska kunna fördjupa oss i det, kanske kan den bli en ny historia en annan gång.

Namn: Björn Reimers

Född: 19 oktober 1955

Bor: Degerfors, Ramshöjden

Familj: Hustru Lotta sedan 40 år tillbaka. Tre barn mellan 30 –36 år: Malin, Johanna och Fredric. Åtta barnbarn och två hundar.

Jobb/yrke: Marknadsförare, journalist/skriftställare (hundinstruktör på fritiden)

Åker: Bil på vintern, motorcykel och cykel på sommaren

Favoritmat: Fisk och skaldjur i de flesta former.

Dryck: Vatten och Cider (alkoholfri).

Hobby: Mina hundar, mina gitarrer, en god bok.

Bästa hundrasen: Måste säga schäfer.

Favoritmusik: Det finns bara två sorters musik, bra och dålig. Kopplar gärna av till Miles Davis trumpet eller något klassiskt.

Favoritkrönikör: Det finns många, men jag måste nämna Expressens Mats Olsson som en förebild.

Björn Reimers såg dagens ljus för snart 60 år sedan i Örebro, där han bodde fram till 1977 då han och dåvarande flickvännen, sedermera hustrun, Lotta Nordahl flyttade på vinst och förlust till huvudstaden. Han hade extrajobbat på Systembolaget då han gjorde lumpen, fick sen fast jobb och sökte sig till en Stockholmsbutik, som sen ledde till spritmonopolets huvudkontor, där han jobbade med information.

Björn hade idrottsbakgrund, inte minst inom bowlingen, och tack vare det blev han en av två ansvariga för ”Spola kröken”-kampanjen då det blåstes liv på nytt i den 1981. Under sju år hade han kontakt med hela idrottssverige, men så bytte bolaget marknadsdirektör och kampanjen dog sakta med säkert ut.

– Det var tack vare den förre marknadsdirektören som jag började skriva, han uppmanade mig. Jag hade hört det från lärare i skolåren, att jag borde skriva men aldrig kommit in på det spåret. På bolaget skrev jag bland annat i personaltidningen och jag fick en copywriterutbildning, berättar Björn.

Flyttade tillbaka

Björn gick vidare till reklambyråer, men under de här åren hade han och hustrun Lotta fått tre barn och de tyckte inte att Stockholm var det rätta miljön för dem att växa upp i. De funderade på att flytta tillbaka till Örebro, fast höll på att hamna i Falun genom ett samarbete med en reklambyrå där för Björns del.

– Men så blev jag delägare och vi hamnade lite av en slump i Degerfors. Byrån hade samarbete med Degerfors kommun och Lotta hade bott här under de första skolåren, så det fanns lite rötter. Här mer eller mindre kastades husen efter oss, om man jämför med huspriserna i Stockholm. Så vi stannade, berättar Björn.

Samarbetet inom reklambyrån sprack, via en rad andra arbetsplatser i samma bransch, bland annat som marknadschef för Elonkedjan, hamnade han småningom på Real fastighetssystem, där han jobbar än i dag och tog över visst ansvar då ägaren Lasse Thörnqvist ville trappa ner. Företaget säljer datasystem för ekonomisk fastighetsförvaltning och är ensamma om det webbaserade systemet. De har 700 företagskunder och 2 500 användare.

Bowling och fotboll

När paret flyttade till Degerfors tog Björn med sig sin bowlingkarriär, han spelade på elitnivå i Sundbyberg, och stegade iväg till landslagsspelande Tomas Leandersson i Degerfors bowlinghall där han gick med i Degerfors BK.

Samtidigt fick han kontakt med Degerfors IF och kansliansvarige Börje Andersson. Han kom med i DIF-styrelsen och med personligheter som Sören Cratz, Egon Ottersten, Yrjö Toivonen, Björn Werner, Börje Ågren och Peter Pedersen och därtill spelare som Berger och Ottosson samt jugoslaviska Vukcevic, Radinovic och Stanojkovic var han med på DIF's resa mot allsvenskan. Han satt med i styrelsen till 1995 och har haft någon form av funktion i föreningen ända tills nu, från pressansvarig och ungdomsledare till speaker.

– Jag har varit föreningen trogen i 25 år och har haft tre ungar som slussats igenom. Äldst är Malin, nu 36 år, som också gick vidare till Rävåsen. Hon är i dag lärare i Örebro. Därefter Johanna som fick sluta med fotbollen då hon som 17-åring fick cancer. I dag är hon frisk, men fick avsluta sin fotbollskarriär. Numera är hon sportjournalist på Expressen, för tillfället tjänstledig för jobb hos organisationen Ung cancer.

– Sen har vi Fredric, som är yngst, som var målvakt och kom ända upp till A-laget under Dave Mossons tid som tränare. Där blev det mest bänken innan ett lite ovanligt hjärtfel satte stopp för fotbollsspelandet. I dag jobbar han som försäkringstjänsteman i Örebro.

Barnbarn har det också blivit, åtta stycken som nu är i åldrarna 6 månader till 11 år.

Kulturskribent

Björn hade haft skrivjobb sen 1981, via reklambyråer och marknadsprojekt, men under tiden hos Elon fick han inte längre utlopp för skrivandet. Hans fru såg en annons om att Kuriren sökte kulturskribenter och då Björn alltid varit musik- och teaterintresserad uppmanade hon honom att söka.

På den vägen är det, han fortsatte skriva även efter sammanslagningen med Karlskoga tidning.

– Jag gillar det småskaliga och det är otroligt viktigt med bra bevakning på en liten ort, allt från notiser om snatterier till kulturen sprungen ur det lokala. Det är jätteviktigt att belysa och bevaka, anser Björn.

Krönikor har han skrivit parallellt med kulturjobben och han får ofta reaktioner och uppskattning från allmänheten, han har som en egen liten fanclub.

– Musikintresset har jag sedan tonåren, rockade lite i garageband och ska jag koppla av är ett av de absolut bästa sätten att sitta och klinka på en av mina gitarrer, men bara för min egen själ. Jag kan sväva iväg i timmar.

Hans husgud i musiken är Frank Zappa och ett porträtt av legenden har alltid följt med och prytt väggen på Björns arbetsplatser. Zappa finns också tatuerad på Björns arm. En annan guru är John Lennon och noterna till Imagine har Björn låtit tatuera från ena armen, tvärs över bröstet, ut på andra armen.

Hundarna

Ett annat sätt att koppla av är att ta ut hundarna i skogen. Björn har vistats bland hundar och andra djur sedan barndomen. Morföräldrarna var bönder och han sommarjobbade på några av granngårdarna.

Då han och familjen beslutade att flytta till Degerfors köpte de en hundvalp och sen dess har det blivit några hundar.

– Men det var först för tio år sen som jag blev ordentligt intresserad och utbildade mig då till instruktör inom SBK (Svenska brukshundsklubben), mest för att lära mig själv mer. Jag är en nyfiken jävel, min fru skulle kalla mig nörd för jag släpper inget jag gett mig in på utan vill gärna fördjupa mig. Ju mer man lär sig om något desto mindre kan man, för man ser vilken stor värld det är.

Han intresserade sig för inlärningsmetoder, ansåg att det var för mycket dominans och korrigering. Björn sökte då andra vägar utanför SBK. Den klokaste och mest karismatiska instruktören inom inlärning som Björn träffat är amerikanen Bob Bailey, som han också gått kurser för då han varit i Sverige. Det handlar om belöningsinlärning, i stället för bestraffning.

– Man kan läsa till hjärnkirurg eller vad som helst, men det räcker inte med bara teori. Bailey lärde mig det praktiska hantverket inom inlärningen.

Specialsök

Björn kom också i kontakt med Hundcampus i Hällefors. Ägaren Lennart Wetterholm var länge ansvarig för försvarets hundtjänst och är en av de som fört Björn vidare, liksom etologen och biologen Lars Fält, som han också mötte på Hundcampus och för vilken han gått en ettårsutbildning i etologi med inriktning på hund och varg.

Parallellt gick han en specialsöksutbildning och utbildade sig även till specialsöksinstruktör. Det är den klart intressantaste grenen inom hundträning han sysslat med.

– Där drar man nytta av hundarnas nosarbete till att söka allt från narkotika och bomber till diabetes och cancer. Min förra hund, Vilda, var utbildad narkotikahund och vi hade uppdrag bland annat på några behandlingshem under utbildningen.

Han har inte så mycket tid för instruktörsjobbet, men hoppar in ibland och deltar i projekt, bland annat i att låta hundar markera lungcancer på ett tidigt stadium. Det skulle kunna öka chanserna till behandling i tid.

Björn har även deltagit i ett projekt initierat av Bergsskolan i Filipstad med mål att hitta sällsynta jordartsmineraler, som används i elektronik bland annat i mobiltelefoner.

Trots att dessa ämnen tidigare klassificerats som ”luktfria” var det inte problem för hundarnas känsliga nosar att finna dem.

ID-spårning

Den tio månader gamla schäfervalpen Xtrimma håller Björn nu på att utbilda inom specialspår.

– Tanken är att hon ska kunna id-spåra exempelvis om gamla farmor irrar ut från hemmet och bort i skogen, eller varför inte en bortsprungen hund. Xtrimma ska spåra just den individ man söker. Parallellt med det ska hon utbildas i att hitta vägglöss, även det i Hundcampus regi.

”De äldstes lära”

I Björns kontorsrum där vi träffas sitter också en känd figur och blickar ned mot oss. Det är Buddha. Björn är nämligen buddhist, men mer som livsfilosofi än religion och han föredrar theravadatraditionen, som han studerat en hel del. Det vill säga den sydliga skolan inom buddhismen, som är mer ursprunglig och lågmäld. Han och hustrun förnyade sina äktenskapslöften i en buddhistisk ceremoni för några år sedan i den sangha de tillhör.

Men artikeln är redan alltför lång för att vi ska kunna fördjupa oss i det, kanske kan den bli en ny historia en annan gång.

Namn: Björn Reimers

Född: 19 oktober 1955

Bor: Degerfors, Ramshöjden

Familj: Hustru Lotta sedan 40 år tillbaka. Tre barn mellan 30 –36 år: Malin, Johanna och Fredric. Åtta barnbarn och två hundar.

Jobb/yrke: Marknadsförare, journalist/skriftställare (hundinstruktör på fritiden)

Åker: Bil på vintern, motorcykel och cykel på sommaren

Favoritmat: Fisk och skaldjur i de flesta former.

Dryck: Vatten och Cider (alkoholfri).

Hobby: Mina hundar, mina gitarrer, en god bok.

Bästa hundrasen: Måste säga schäfer.

Favoritmusik: Det finns bara två sorters musik, bra och dålig. Kopplar gärna av till Miles Davis trumpet eller något klassiskt.

Favoritkrönikör: Det finns många, men jag måste nämna Expressens Mats Olsson som en förebild.