2015-02-07 06:00

2015-02-07 06:00

Karlskogingar styr Örebro

ÖREBRO: Många gemensamma nämnare för kommunalråden Björn Sundin och Kenneth Nilsson

Politiker. Två av tre socialdemokratiska kommunalråd i Örebro har rötterna i Karlskoga, Björn Sundin med ansvar för samhällsbyggnad och Kenneth Nilsson med ansvar för barn och utbildning. Det visar sig att de här två utflyttarna har mer än partifärgen och hemorten gemensamt.

Både Björn Sundin och Kenneth Nilsson flyttade redan i studieåren från Karlskoga.

Björn är i dag ett etablerat namn i Örebropolitiken och går in i sin andra mandatperiod som kommunalråd.

Kenneth är däremot nykomling i offentligheten även om han funnits med något år i bakgrunden som kanslichef på kommunalrådskansliet i Örebro.

De kom båda till Örebro i unga år men har lite olika förhållande till sin gamla hemort.

– Jag kom hit 90-91 när jag började på högskolan och rotade mig ganska snabbt och jag tror jag är mer Örebroare i dag än vad Kenneth är. Jag klarar inte de där tecknen längre, säger Björn.

Själslig bindning

Kenneth håller med om den beskrivningen.

– Jag har en viss själslig bindning till Karlskoga, särskilt idrottsligt. Jag kutar på Degerfors och BIKs matcher och tycker det är både charmigt och kul. Du får hela Karlskogas själ nedkokt under två timmar i Nobelhallen, säger Kenneth.

Själv kom han också till Örebro i samband med högskolestudierna och ytterligare en av de här sakerna de här två politikerna mitt i karriären har gemensamt är att de båda läste informationslinjen på dåvarande högskolan i Örebro.

En annan sådan här gemensam nämnare är Karlskoga Kuriren där båda jobbade i unga år.

– Det går inte att få en bättre samhällsskola än att jobba som journalist. Man lär sig förstå hur systemen fungerar, säger Kenneth.

Minnen från Kuriren

Det dyker upp många minnen från tiden på tidningen.

– Det var en häftig lokalkänsla. Jag minns att jag jobbade på lokalredaktionen i Degerfors en sommar och skulle fylla två sidor. Så kom det någon och berättade att det kommit tyska turister och tältade och det blev en sida. Det fanns också en uppmärksamhet på det kommunala, på den dagliga lunken, som inte finns i tidningarna längre. I alla fall inte här i Örebro, säger Björn.

Björn gick sedan vidare från reportervikariaten till att bli ledarskribent för Karlskoga Kuriren och Örebro-Kuriren under några år och senare till jobb i Stockholm som pressekreterare på TCO och på Vårdförbundet och i en kommunikationsbyrå i Örebro där Björn själv var delägare.

Kenneth har också gjort en liknande jobbresa efter tiden på Karlskoga Kuriren, från informationsjobb inom försvaret och fortifikationsverket till kommunikationschef på Hyresgästföreningen med en mellanlandning som redaktionschef på numera nedlagda Örebro-Kuriren.

Kenneth berättar också att den där sista terminen på högskoleutbildningen aldrig blev klar eftersom de ringde från Karlskoga Kuriren och hade akut behov av en vikarie.

Tåget till Stockholm

Det skiljer några år på Kenneth och Björn och det var inte hemma i Karlskoga utan på tåget mellan Örebro och Stockholm de lärde känna varandra många år efter flytten från hemorten.

– Det var då vi pratade första gången. Jag var på väg till Fortifikationsverket och kände igen varandra från Kuriren, säger Kenneth.

På den vägen är det. Kenneth efterträdde Björn på jobbet som kanslichef för Socialdemokraterna i Örebro kommun 2011. Björn blev kommunalråd och nu vid årsskiftet fick Björn ge bort halva sitt kontorsrum på rådhuset i Örebro för att ge plats åt Kenneth som nyblivet kommunalråd.

De har haft väldigt olika vägar in i politiken. Björn gick med i SSU i Karlskoga redan i nian.

– Det var runt valet -85 och vi var ett litet gäng som började jobba inom SSU, säger Björn.

Tidigt journalist

Kenneth höll sig i stället aktivt i från partitillhörigheten.

– Jag såg mig redan som 16-åring som fristående journalist. Jag kände att jag inte skulle kunna gå tillbaka till journalistiken om jag gick med i något parti. Men jag är ryggradssosse och det var befriande när jag gick med i Socialdemokraterna. Det är min naturliga politiska hemvist, säger Kenneth.

Samma situation hade förmodligen inte varit möjlig i Karlskoga med två utsocknes i kommunpolitikens maktcentrum. I Örebro är situationen den motsatta. Kommunalrådskollegan Lena Baastad är den första kommunstyrelseordföranden från Socialdemokraterna som också är född i Örebro sedan 1970-talet.

– I Karlskoga är det mycket mer att man är från Karlskoga. Man vet vad Karlskoga är och sorterar världen efter det. Örebro har alltid varit en ort som folk flyttat till och det påverkar givetvis klimatet, säger Björn.

Politiken olika

Kenneth menar också att synen på politik skiljer sig mellan städerna. I Örebro handlar det hela tiden om att lyckas eller inte lyckas medan politikerna i Karlskoga har lättare att vara överens om det trevliga. ”Överens om skylten”, som Kenneth uttrycker det.

– Här i Örebro har oppositionen större resurser. De är ju avlönade för att vara kritiska och det märks också på debattklimatet. Det kan vara bra tungt att vara i det systemet ibland, säger Kenneth.

Men politiken i Örebro har också fördelar jämfört med i Karlskoga. Med en budget som omsätter sju miljarder kronor per år går det alltid att hitta möjligheter.

– Det är en kraft att Örebro växer så snabbt och det innebär också att det är lättare att göra bra saker. Det är inga andra kommuner i länet som har det läget, säger Björn.

Samarbetar mycket

De konstaterar också att oavsett attityderna i Karlskoga och Örebro till den andra staden så är Karlskoga den kommun som Örebro har mest samarbeten med.

– Karlskoga har tillräckligt mycket muskler för att hänga på och trots skämtsamma attityder så är det väldigt lite tjafs i de samarbeten som finns. Karlskoga är motorn i östra Värmland, säger Kenneth.

Det är samarbeten åt båda håll. Biogassatsningen är ett exempel där Karlskoga gått före.

– Det hade vi inte kunnat göra själva i Örebro, säger Kenneth.

Avståndet mellan kommunerna är däremot för stort för att Örebro och Karlskoga på allvar ska tillhöra samma arbetsmarknadsregion.

– Nej, det är inte tillräckligt många som pendlar och det är ett jätteproblem. Det är ett problem för hela regionen att vi faktiskt inte hör i hop, säger Björn.

Jobbar för Nobelbanan

Situationen går att koka ned till ordet järnväg, eller snarare brist på järnväg. Nobelbanan har man pratat om i 40 år men om den ska bli verklighet räcker det inte att bara Karlskoga och Örebro engagerar sig.

– Vi behöver stärka banden hela vägen mellan Karlstad och Örebro, vi är inte så stora i världen. Och Nobelbanan är viktig för hela Norden, Oslo är faktiskt den största destinationen från Arlanda, konstaterar Björn.

Björn arbetar aktivt med att förverkliga drömmen om Nobelbanan som ordförande i en styrgrupp där Karlstad, Örebro och regionerna gemensamt verkar för snabbare tågförbindelser mellan Oslo och Stockholm.

– Vi har pratat Nobelbana i 40 år nu. Vi klarar inte av att förverkliga det själva, fyller Kenneth i.

Öppnare i dag

Varken Björn eller Kenneth har några tankar på att återvända till Karlskoga. Däremot har de sett hur staden förändrats sedan de själva var unga.

– Det fanns inte bara bra saker i Karlskoga. Det var en liten, sluten kultur där det var tydligt vad som var rätt och vad som var fel. Det där har förändrats väldigt mycket, Karlskoga har tagit mer plats och vänder sig utåt. Den delen känner jag inte igen, säger Björn.

Kenneth pekar på att Karlskoga syns ganska mycket i olika sammanhang.

– Karlskoga är mer känt i Sverige än vad storleken motiverar om det nu handlar om det idrottsliga eller om antalet pizzerior, säger Kenneth.

Både Björn Sundin och Kenneth Nilsson flyttade redan i studieåren från Karlskoga.

Björn är i dag ett etablerat namn i Örebropolitiken och går in i sin andra mandatperiod som kommunalråd.

Kenneth är däremot nykomling i offentligheten även om han funnits med något år i bakgrunden som kanslichef på kommunalrådskansliet i Örebro.

De kom båda till Örebro i unga år men har lite olika förhållande till sin gamla hemort.

– Jag kom hit 90-91 när jag började på högskolan och rotade mig ganska snabbt och jag tror jag är mer Örebroare i dag än vad Kenneth är. Jag klarar inte de där tecknen längre, säger Björn.

Själslig bindning

Kenneth håller med om den beskrivningen.

– Jag har en viss själslig bindning till Karlskoga, särskilt idrottsligt. Jag kutar på Degerfors och BIKs matcher och tycker det är både charmigt och kul. Du får hela Karlskogas själ nedkokt under två timmar i Nobelhallen, säger Kenneth.

Själv kom han också till Örebro i samband med högskolestudierna och ytterligare en av de här sakerna de här två politikerna mitt i karriären har gemensamt är att de båda läste informationslinjen på dåvarande högskolan i Örebro.

En annan sådan här gemensam nämnare är Karlskoga Kuriren där båda jobbade i unga år.

– Det går inte att få en bättre samhällsskola än att jobba som journalist. Man lär sig förstå hur systemen fungerar, säger Kenneth.

Minnen från Kuriren

Det dyker upp många minnen från tiden på tidningen.

– Det var en häftig lokalkänsla. Jag minns att jag jobbade på lokalredaktionen i Degerfors en sommar och skulle fylla två sidor. Så kom det någon och berättade att det kommit tyska turister och tältade och det blev en sida. Det fanns också en uppmärksamhet på det kommunala, på den dagliga lunken, som inte finns i tidningarna längre. I alla fall inte här i Örebro, säger Björn.

Björn gick sedan vidare från reportervikariaten till att bli ledarskribent för Karlskoga Kuriren och Örebro-Kuriren under några år och senare till jobb i Stockholm som pressekreterare på TCO och på Vårdförbundet och i en kommunikationsbyrå i Örebro där Björn själv var delägare.

Kenneth har också gjort en liknande jobbresa efter tiden på Karlskoga Kuriren, från informationsjobb inom försvaret och fortifikationsverket till kommunikationschef på Hyresgästföreningen med en mellanlandning som redaktionschef på numera nedlagda Örebro-Kuriren.

Kenneth berättar också att den där sista terminen på högskoleutbildningen aldrig blev klar eftersom de ringde från Karlskoga Kuriren och hade akut behov av en vikarie.

Tåget till Stockholm

Det skiljer några år på Kenneth och Björn och det var inte hemma i Karlskoga utan på tåget mellan Örebro och Stockholm de lärde känna varandra många år efter flytten från hemorten.

– Det var då vi pratade första gången. Jag var på väg till Fortifikationsverket och kände igen varandra från Kuriren, säger Kenneth.

På den vägen är det. Kenneth efterträdde Björn på jobbet som kanslichef för Socialdemokraterna i Örebro kommun 2011. Björn blev kommunalråd och nu vid årsskiftet fick Björn ge bort halva sitt kontorsrum på rådhuset i Örebro för att ge plats åt Kenneth som nyblivet kommunalråd.

De har haft väldigt olika vägar in i politiken. Björn gick med i SSU i Karlskoga redan i nian.

– Det var runt valet -85 och vi var ett litet gäng som började jobba inom SSU, säger Björn.

Tidigt journalist

Kenneth höll sig i stället aktivt i från partitillhörigheten.

– Jag såg mig redan som 16-åring som fristående journalist. Jag kände att jag inte skulle kunna gå tillbaka till journalistiken om jag gick med i något parti. Men jag är ryggradssosse och det var befriande när jag gick med i Socialdemokraterna. Det är min naturliga politiska hemvist, säger Kenneth.

Samma situation hade förmodligen inte varit möjlig i Karlskoga med två utsocknes i kommunpolitikens maktcentrum. I Örebro är situationen den motsatta. Kommunalrådskollegan Lena Baastad är den första kommunstyrelseordföranden från Socialdemokraterna som också är född i Örebro sedan 1970-talet.

– I Karlskoga är det mycket mer att man är från Karlskoga. Man vet vad Karlskoga är och sorterar världen efter det. Örebro har alltid varit en ort som folk flyttat till och det påverkar givetvis klimatet, säger Björn.

Politiken olika

Kenneth menar också att synen på politik skiljer sig mellan städerna. I Örebro handlar det hela tiden om att lyckas eller inte lyckas medan politikerna i Karlskoga har lättare att vara överens om det trevliga. ”Överens om skylten”, som Kenneth uttrycker det.

– Här i Örebro har oppositionen större resurser. De är ju avlönade för att vara kritiska och det märks också på debattklimatet. Det kan vara bra tungt att vara i det systemet ibland, säger Kenneth.

Men politiken i Örebro har också fördelar jämfört med i Karlskoga. Med en budget som omsätter sju miljarder kronor per år går det alltid att hitta möjligheter.

– Det är en kraft att Örebro växer så snabbt och det innebär också att det är lättare att göra bra saker. Det är inga andra kommuner i länet som har det läget, säger Björn.

Samarbetar mycket

De konstaterar också att oavsett attityderna i Karlskoga och Örebro till den andra staden så är Karlskoga den kommun som Örebro har mest samarbeten med.

– Karlskoga har tillräckligt mycket muskler för att hänga på och trots skämtsamma attityder så är det väldigt lite tjafs i de samarbeten som finns. Karlskoga är motorn i östra Värmland, säger Kenneth.

Det är samarbeten åt båda håll. Biogassatsningen är ett exempel där Karlskoga gått före.

– Det hade vi inte kunnat göra själva i Örebro, säger Kenneth.

Avståndet mellan kommunerna är däremot för stort för att Örebro och Karlskoga på allvar ska tillhöra samma arbetsmarknadsregion.

– Nej, det är inte tillräckligt många som pendlar och det är ett jätteproblem. Det är ett problem för hela regionen att vi faktiskt inte hör i hop, säger Björn.

Jobbar för Nobelbanan

Situationen går att koka ned till ordet järnväg, eller snarare brist på järnväg. Nobelbanan har man pratat om i 40 år men om den ska bli verklighet räcker det inte att bara Karlskoga och Örebro engagerar sig.

– Vi behöver stärka banden hela vägen mellan Karlstad och Örebro, vi är inte så stora i världen. Och Nobelbanan är viktig för hela Norden, Oslo är faktiskt den största destinationen från Arlanda, konstaterar Björn.

Björn arbetar aktivt med att förverkliga drömmen om Nobelbanan som ordförande i en styrgrupp där Karlstad, Örebro och regionerna gemensamt verkar för snabbare tågförbindelser mellan Oslo och Stockholm.

– Vi har pratat Nobelbana i 40 år nu. Vi klarar inte av att förverkliga det själva, fyller Kenneth i.

Öppnare i dag

Varken Björn eller Kenneth har några tankar på att återvända till Karlskoga. Däremot har de sett hur staden förändrats sedan de själva var unga.

– Det fanns inte bara bra saker i Karlskoga. Det var en liten, sluten kultur där det var tydligt vad som var rätt och vad som var fel. Det där har förändrats väldigt mycket, Karlskoga har tagit mer plats och vänder sig utåt. Den delen känner jag inte igen, säger Björn.

Kenneth pekar på att Karlskoga syns ganska mycket i olika sammanhang.

– Karlskoga är mer känt i Sverige än vad storleken motiverar om det nu handlar om det idrottsliga eller om antalet pizzerior, säger Kenneth.

Kenneth Nilsson

Aktuell som: Kommunalråd i Örebro med ansvar för barn och utbildning

Bor i: Hovsta i Örebro

Ålder: 38 år

Familj: Sambo, två barn och en katt

Källa:

Björn Sundin

Aktuell som: Kommunalråd i Örebro med ansvar för samhällsbyggnad

Bor i: Sörbyängen i Örebro

Ålder: 44 år

Familj: Fru och två barn

Källa: