2015-08-05 06:00

2015-08-05 06:00

Tufft jobb att vara undersköterska

VÄRMLAND: Resursbrist och hög arbetsbelastning - en del av vardagen

Slitsamt. Undersköterska är Sveriges vanligaste jobb. De finns i alla kommuner, ja de finns överallt.

Men det är ett tungt jobb och många springer benen av sig. Sjukskrivningar för utbrändhet har blivit vanligare.

Emelie Axelsson jobbar inom hemtjänsten i Kils kommun och har haft fast tjänst sedan 2010, innan dess var hon vikarie. Hon hamnade i branschen av en slump när hon var 17 år. Sedan blev hon kvar, men ångrar ingenting.

– Det är det bästa jobb jag har haft. Jag skulle aldrig byta det mot något. De gamla ger så mycket tillbaka. Ofta så är man höjdpunkten på deras dag.

– Det handlar inte om att torka röv, det gör det inte. Många tror det men det är så mycket mer än så.

Men även om Emelie gillar sitt jobb vill hon kunna göra mer. Nu räknar hon minuterna innan hon måste vidare till nästa brukare.

– Många gånger driver man sig själv av viljan. Men ofta känner man sig otillräcklig.

Eftersom Emelie har arbetat under flera år i yrket har hon också märkt en del förändringar med tiden.

– Den psykosociala arbetsmiljön är värre. Fler går in i väggen nu än när jag började. Det är tyngre också.

Hög arbetsbelastning

En drivande faktor till den ökade stressen hos undersköterskor är resursbristen och den höga arbetsbelastningen. Även om lyften blir tyngre och turerna fler, så ökar inte bemanningen.

– Vi ger den bästa vården vi kan. Men vi måste få rätt förutsättningar. Både vi som arbetar och de äldre som vi åker hem till.

Det Emelie önskar sig mest i jobbet är fler kollegor. Högre lön kommer först som nummer två på listan.

– Blir någon sjuk händer det att man inte sätter in någon vikarie, eller att man kortar ner turerna för vikarien. Då blir det fler besök för de som jobbar och vi springer fortare.

Orden hon får höra är ofta ”det fixar väl du?”. Och det gör hon, för hon bryr sig om de gamla hon tar hand om. Arbetsgivarna spelar på hennes samvete.

– Vad ska man göra? Det är just det, vi fixar det, vi kör tills vi stupar.

Men trots all stress och slit älskar Emelie sitt jobb.

– Kontaktakten med de äldre, när de smeker en på kinden och tackar en för att man finns. Då känner man att man gör skillnad.

Det Emelie hoppas på är att fler ska utbilda sig inom yrket, att kompetensen finns där den behövs.

– Det handlar om att få upp statusen för yrket, att fler utbildar sig.

Tydliga skillnader

Bilden av en undersköterskas jobb är inte alltid positiv, även om många trivs med arbetet.

– Det behöver göras kampanj för att locka nya. Sen behöver vi få upp lönen. Ska sjuksköterskorna höjas ska vi det också. Jag säger inte att de inte förtjänar det, för det gör de verkligen. Men det gör vi också, säger Anna Karlsson Gurnett.

Anna jobbar på akutmottagningen i Arvika. Tidigare var hon inom hemtjänsten, och ser tydliga skillnader mellan kommun och lansting.

– Man utvecklas mycket mer på landstinget. Det är mer variation. Jag gick ner i lön, men jag kände att jag ville utvecklas.

Något Anna uppskattar med jobbet på akuten är att hon nu har många kollegor. Inom hemtjänsten jobbar man mycket själv.

– Det är världens roligaste jobb. Folk undrar hur man orkar. Kollegorna gör jättemycket. Sen har vi en väldigt bra chef.

En tyngd psykiskt

En undersköterska på akuten får göra en hel del som sjuksköterskan gör inom hemtjänsten, som att sätta kateter och dropp. Sjuksköterskan sköter bland annat medicinering och journalhantering. De tunga lyften finns också där, men skillnaden är att det finns kollegor och en mobil lyft i närheten.

– Det är klart att det är tungt, men det är mer våldsamt på akuten. Det är också en tyngd psykiskt. Vi får ringa polisen emellanåt.

Arbetstiderna varierar mycket på akuten och Anna träffar allt mellan nyfödda till riktigt gamla. Och det är just möten med människor hon gillar mest.

– Det passar mig. Det här med delade turer på kommunen, det är värdelöst. Man ser inte familjen på hela helgen. Det är inget att ha.

Emelie Axelsson jobbar inom hemtjänsten i Kils kommun och har haft fast tjänst sedan 2010, innan dess var hon vikarie. Hon hamnade i branschen av en slump när hon var 17 år. Sedan blev hon kvar, men ångrar ingenting.

– Det är det bästa jobb jag har haft. Jag skulle aldrig byta det mot något. De gamla ger så mycket tillbaka. Ofta så är man höjdpunkten på deras dag.

– Det handlar inte om att torka röv, det gör det inte. Många tror det men det är så mycket mer än så.

Men även om Emelie gillar sitt jobb vill hon kunna göra mer. Nu räknar hon minuterna innan hon måste vidare till nästa brukare.

– Många gånger driver man sig själv av viljan. Men ofta känner man sig otillräcklig.

Eftersom Emelie har arbetat under flera år i yrket har hon också märkt en del förändringar med tiden.

– Den psykosociala arbetsmiljön är värre. Fler går in i väggen nu än när jag började. Det är tyngre också.

Hög arbetsbelastning

En drivande faktor till den ökade stressen hos undersköterskor är resursbristen och den höga arbetsbelastningen. Även om lyften blir tyngre och turerna fler, så ökar inte bemanningen.

– Vi ger den bästa vården vi kan. Men vi måste få rätt förutsättningar. Både vi som arbetar och de äldre som vi åker hem till.

Det Emelie önskar sig mest i jobbet är fler kollegor. Högre lön kommer först som nummer två på listan.

– Blir någon sjuk händer det att man inte sätter in någon vikarie, eller att man kortar ner turerna för vikarien. Då blir det fler besök för de som jobbar och vi springer fortare.

Orden hon får höra är ofta ”det fixar väl du?”. Och det gör hon, för hon bryr sig om de gamla hon tar hand om. Arbetsgivarna spelar på hennes samvete.

– Vad ska man göra? Det är just det, vi fixar det, vi kör tills vi stupar.

Men trots all stress och slit älskar Emelie sitt jobb.

– Kontaktakten med de äldre, när de smeker en på kinden och tackar en för att man finns. Då känner man att man gör skillnad.

Det Emelie hoppas på är att fler ska utbilda sig inom yrket, att kompetensen finns där den behövs.

– Det handlar om att få upp statusen för yrket, att fler utbildar sig.

Tydliga skillnader

Bilden av en undersköterskas jobb är inte alltid positiv, även om många trivs med arbetet.

– Det behöver göras kampanj för att locka nya. Sen behöver vi få upp lönen. Ska sjuksköterskorna höjas ska vi det också. Jag säger inte att de inte förtjänar det, för det gör de verkligen. Men det gör vi också, säger Anna Karlsson Gurnett.

Anna jobbar på akutmottagningen i Arvika. Tidigare var hon inom hemtjänsten, och ser tydliga skillnader mellan kommun och lansting.

– Man utvecklas mycket mer på landstinget. Det är mer variation. Jag gick ner i lön, men jag kände att jag ville utvecklas.

Något Anna uppskattar med jobbet på akuten är att hon nu har många kollegor. Inom hemtjänsten jobbar man mycket själv.

– Det är världens roligaste jobb. Folk undrar hur man orkar. Kollegorna gör jättemycket. Sen har vi en väldigt bra chef.

En tyngd psykiskt

En undersköterska på akuten får göra en hel del som sjuksköterskan gör inom hemtjänsten, som att sätta kateter och dropp. Sjuksköterskan sköter bland annat medicinering och journalhantering. De tunga lyften finns också där, men skillnaden är att det finns kollegor och en mobil lyft i närheten.

– Det är klart att det är tungt, men det är mer våldsamt på akuten. Det är också en tyngd psykiskt. Vi får ringa polisen emellanåt.

Arbetstiderna varierar mycket på akuten och Anna träffar allt mellan nyfödda till riktigt gamla. Och det är just möten med människor hon gillar mest.

– Det passar mig. Det här med delade turer på kommunen, det är värdelöst. Man ser inte familjen på hela helgen. Det är inget att ha.