2015-01-19 06:00

2015-01-20 23:16

Hemma efter arbete med ebolasjuka

LIBERIA: "Det är svårt att känna optimism"

– Liberia är ett land med ett mycket stort behov av hjälp.
Det säger Anna Jansson från Karlstad som för en tid sedan återvände efter att ha arbetat med smittspårning bland människor som drabbats av ebola.

Anna Jansson, sjuksköterska och epidemiolog som har jobbat på akutmottagningar och inom smittskydd, är en erfaren biståndsarbetare. Hon har verkligen brunnit för detta, säger hon. I flera omgångar har hon varit ute för Läkare utan gränser i flera av jordens fattigaste och mest konfliktdrabbade länder.

När hon tog över släktgården och flyttade till Karlstad tänkte hon dock att nu skulle hon ta det lugnare. Hon arbetar numera som utvecklingsledare inom cancersjukvården i landstinget.

– Men så kom ebolan, berättar hon. Läkare utan gränser skrek efter hjälp och med tanke på min bakgrund kände jag mig uppmanad att åka.

Fick ledigt

– Samtidigt såg jag att landstinget var berett att bevilja ledighet om någon ville delta i kampen mot ebolasmittan. Det kändes som att jag borde göra åka men så tänkte jag att jag har ju mina djur att ta hand om. ”Men det gör vi åt dig” sade mina vänner.

Så i slutet av november for hon, först till Bryssel för ett par dagars genomgång och sedan till Monrovia, Liberias huvudstad.

– När jag kom dit hade antalet sjukdomsfall drastiskt minskat jämfört med den katastrofala situationen tidigare under hösten, berättar hon. Epidemin började ju nästan ett år tidigare på landsbygden i grannlandet Guinea. Sedan spred den sig till Sierra Leone och Liberia. Och i Liberia fick den fäste i storstaden Monrovia med sina 1,7 miljoner invånare.

Räckte inte långt

Erfarenheter från tidigare utbrott sade att det kunde räcka med att sätta upp ett ebolasjukhus med 20 platser för att få bukt med epidemin. Men i Monrovia räckte det inte långt. Läkare utan sjukhus organiserade ett sjukhus med kapacitet för 360 platser och så småningom kom även andra organisationer dit och satte upp fler.

Anna Jansson berättar om att när det var som värst var det en kaotisk situation där det gällde att snabbt få ett grepp om alla som var sjuka eller kunde tänkas bli det. Nu är läget lugnare. Antalet platser har reducerats till 60 och fokus ligger på att spåra smittkällor och snabbt identifiera nya sjukdomsfall. Och det är det som Anna Jansson har arbetat med.

– Det är egentligen ganska likt när vi här hemma spårar kontaktvägar vid sexuellt överförbara infektioner. Vem smittade den smittade. Vem har den smittade varit i kontakt med och när efter insjuknandet? Finns det fler som är sjuka och var finns dessa nu?

Planar ut

Antalet ebolafall nu planar ut i Liberia. Det finns också en optimism bland internationella forskare om att epidemin skulle kunna vara över till sommaren.

– Men jag som har varit där har svårt att känna optimism. Det är ju ett land som är närmast lamslaget av en dödlig epidemi, säger Anna Jansson. Den vanliga sjukvården fungerar inte och samhället har tagit mycket stryk.

– Man får inte slappna av utan fortsätta det systematiska arbetet med att kartlägga smittvägar. Annars riskerar man att viruset blir kvar bland befolkningen så att det kan slå till en annan gång.

På slottet

Anna Jansson kom tillbaka till Sverige strax efter nyår. Och i förra veckan var hon och hennes kollegor inbjudna till Stockholms slott där kungaparet och kronprinsessan Victoria ville visa sin erkänsla för det arbete Läkare utan gränser lägger ner. Där var även biståndsministern och socialministern.

Anna Jansson, sjuksköterska och epidemiolog som har jobbat på akutmottagningar och inom smittskydd, är en erfaren biståndsarbetare. Hon har verkligen brunnit för detta, säger hon. I flera omgångar har hon varit ute för Läkare utan gränser i flera av jordens fattigaste och mest konfliktdrabbade länder.

När hon tog över släktgården och flyttade till Karlstad tänkte hon dock att nu skulle hon ta det lugnare. Hon arbetar numera som utvecklingsledare inom cancersjukvården i landstinget.

– Men så kom ebolan, berättar hon. Läkare utan gränser skrek efter hjälp och med tanke på min bakgrund kände jag mig uppmanad att åka.

Fick ledigt

– Samtidigt såg jag att landstinget var berett att bevilja ledighet om någon ville delta i kampen mot ebolasmittan. Det kändes som att jag borde göra åka men så tänkte jag att jag har ju mina djur att ta hand om. ”Men det gör vi åt dig” sade mina vänner.

Så i slutet av november for hon, först till Bryssel för ett par dagars genomgång och sedan till Monrovia, Liberias huvudstad.

– När jag kom dit hade antalet sjukdomsfall drastiskt minskat jämfört med den katastrofala situationen tidigare under hösten, berättar hon. Epidemin började ju nästan ett år tidigare på landsbygden i grannlandet Guinea. Sedan spred den sig till Sierra Leone och Liberia. Och i Liberia fick den fäste i storstaden Monrovia med sina 1,7 miljoner invånare.

Räckte inte långt

Erfarenheter från tidigare utbrott sade att det kunde räcka med att sätta upp ett ebolasjukhus med 20 platser för att få bukt med epidemin. Men i Monrovia räckte det inte långt. Läkare utan sjukhus organiserade ett sjukhus med kapacitet för 360 platser och så småningom kom även andra organisationer dit och satte upp fler.

Anna Jansson berättar om att när det var som värst var det en kaotisk situation där det gällde att snabbt få ett grepp om alla som var sjuka eller kunde tänkas bli det. Nu är läget lugnare. Antalet platser har reducerats till 60 och fokus ligger på att spåra smittkällor och snabbt identifiera nya sjukdomsfall. Och det är det som Anna Jansson har arbetat med.

– Det är egentligen ganska likt när vi här hemma spårar kontaktvägar vid sexuellt överförbara infektioner. Vem smittade den smittade. Vem har den smittade varit i kontakt med och när efter insjuknandet? Finns det fler som är sjuka och var finns dessa nu?

Planar ut

Antalet ebolafall nu planar ut i Liberia. Det finns också en optimism bland internationella forskare om att epidemin skulle kunna vara över till sommaren.

– Men jag som har varit där har svårt att känna optimism. Det är ju ett land som är närmast lamslaget av en dödlig epidemi, säger Anna Jansson. Den vanliga sjukvården fungerar inte och samhället har tagit mycket stryk.

– Man får inte slappna av utan fortsätta det systematiska arbetet med att kartlägga smittvägar. Annars riskerar man att viruset blir kvar bland befolkningen så att det kan slå till en annan gång.

På slottet

Anna Jansson kom tillbaka till Sverige strax efter nyår. Och i förra veckan var hon och hennes kollegor inbjudna till Stockholms slott där kungaparet och kronprinsessan Victoria ville visa sin erkänsla för det arbete Läkare utan gränser lägger ner. Där var även biståndsministern och socialministern.