2015-01-16 06:00

2015-01-20 23:15

Världens musik från flyhänta fingrar

MUSIK

Nu inleder Carlstad Jazz sin vårsäsong. På söndag kommer gitarresset Ulf Wakenius till Karlstad i sällskap med sin son Eric. Han utlovar allt från stillsamma ballader till eldig flamenco.

– Vi kommer att spela jazz, americana, blues, flamenco... kort sagt kommer det att bli en brygd av alla möjliga stilar, säger Ulf Wakenius entusiastiskt.

Han har hela världen som arbetsplats och det är något som verkligen färgat hans gärning som musiker. Han har en bredd som få och en nyfikenhet som lett honom till samarbeten som trotsat både geografiska gränser och genreindelningar.

– Jag turnerar över hela världen och samlar intryck. Sedan blir det en slags musikalisk dagbok av alltsammans. Jag inkorporerar alla intryck i min musikstil.

Resandet är en del av hans vardag.

– Men var jag än befinner mig i världen är jag fortfarande svensk och har det musikarvet i mig. Bra musik appellerar till mig oavsett varifrån den kommer eller hur den låter, men min grundton så att säga, den är svensk.

Hans skivor släpper numera tyska jazzbolaget Act. Den senaste, Momento magico, kom i fjol.

– Gitarren är världens största instrument. Den finns i flest stilarter och är enkel att ta med. Du kan spela både vid lägerelden och i en konsertsal. Gitarren är unik i sin förmåga att kommunicera. En annan faktor som gör gitarren så populär är det rent visuella, det går att se när man spelar.

Publikkontakt viktig

Ulf Wakenius förklarar att det är viktigt att få kontakt med publiken i konsertsammanhang.

– Jag vill vara öppen och dela med mig, de har ju kommit för att få ta del av en upplevelse. Att vara generös och positiv är en väldigt viktig del av musicerandet.

Det musikaliska mötet står i centrum för honom. Och inte då bara med en publik, utan också med andra musiker. Han har medverkat på ett otal inspelningar och i olika konsertsammanhang tillsammans med andra.

– Musik ska inte vara en elitistisk företeelse. Det handlar inte om att bli världsbäst på ett instrument. Det handlar om att spela för att det är kul och för att kommunicera med andra människor. Det är det viktigaste av allt! Genom musikaliska möten har jag systrar och bröder runt hela jordklotet.

Han berättar om samarbetet med koreanska sångerskan Youn Sun Nah som ett exempel.

– De senaste åren har jag tillbringat mycket tid i Korea tack vare det musikaliska mötet. Ett annat häftigt musikaliskt möte uppstår nu när jag spelar med min son, att få möta honom i musiken skulle jag säga är bland det högsta man kan uppnå.

På vilket sätt skiljer det sig att mötas i musiken från, säg, att mötas hemma vid köksbordet?

– Vi håller i sär musiken och köksbordet. Vi har en väldigt öppen kommunikation, men vi lämnar far och son-rollerna när vi spelar. Då är det två musiker som möts på lika villkor.

Hur kom det sig att han tog upp samma instrument som du?

– Innan han var 15 visade han inget som helst intresse för musik, det var bara dataspel! Sedan vände det på några månader bara. Det var hårdrocken, med grupper som Metallica, som gällde i början. Men ganska snabbt kom han in på lite samma musik som jag. Vi hade faktiskt samma ingång till musiken, båda kom in via den lite tuffare stilen. Jag kom in via hårdrock och blues.

I dag är Eric 26 och har bland annat studerat gitarr i Los Angeles.

– Jag rådde honom till att fokusera på den akustiska gitarren, den kommunicerar till flera människor. Han fick känsla för det och efter en tid började vi jobba tillsammans.

Kör ni några Metallica-låtar nu för tiden?

– Haha, nej det gör vi inte. Men vi har med element i vår musik som är riff-betonade. VI kör allt från vackra ballader till intensiv flamenco och någonstans däremellan finns det plats för saker som går lite åt hårdrockshållet. Vårt spektra är väldigt brett när vi spelar.

Vad räknar du själv som höjdpunkten i din omfattande karriär?

– Jag var gitarrist i Oscar Petersons band i drygt tio år. Om jag ska omstöpa det i rocktermer, går det att likna vid att vara gitarrist i Rolling Stones. En spelning vi gjorde i Kalifornien filmades av Clint Eastwood. Det var lite speciellt, jag minns när jag gick med honom och alla hans filmroller radades upp i skallen.

Du har samarbetat med de flesta och bästa inom ditt gebit, finns det något samarbete som du fortfarande drömmer om, som du inte förverkligat?

– Jo, det finns det faktiskt. Det var jättenära att vi skulle få spela in med Stevie Wonder när jag jobbade med Oscar Peterson. Men det var sent i Oscars liv, han var för gammal så det gick inte att få till. Det var så himla nära, känner mig nästan lite snuvad på det. Men det är en dröm jag har kvar.

Vad? Ulf och Eric Wakenius

Var? Arenan, Karlstad

När? Söndag 18 januari

– Vi kommer att spela jazz, americana, blues, flamenco... kort sagt kommer det att bli en brygd av alla möjliga stilar, säger Ulf Wakenius entusiastiskt.

Han har hela världen som arbetsplats och det är något som verkligen färgat hans gärning som musiker. Han har en bredd som få och en nyfikenhet som lett honom till samarbeten som trotsat både geografiska gränser och genreindelningar.

– Jag turnerar över hela världen och samlar intryck. Sedan blir det en slags musikalisk dagbok av alltsammans. Jag inkorporerar alla intryck i min musikstil.

Resandet är en del av hans vardag.

– Men var jag än befinner mig i världen är jag fortfarande svensk och har det musikarvet i mig. Bra musik appellerar till mig oavsett varifrån den kommer eller hur den låter, men min grundton så att säga, den är svensk.

Hans skivor släpper numera tyska jazzbolaget Act. Den senaste, Momento magico, kom i fjol.

– Gitarren är världens största instrument. Den finns i flest stilarter och är enkel att ta med. Du kan spela både vid lägerelden och i en konsertsal. Gitarren är unik i sin förmåga att kommunicera. En annan faktor som gör gitarren så populär är det rent visuella, det går att se när man spelar.

Publikkontakt viktig

Ulf Wakenius förklarar att det är viktigt att få kontakt med publiken i konsertsammanhang.

– Jag vill vara öppen och dela med mig, de har ju kommit för att få ta del av en upplevelse. Att vara generös och positiv är en väldigt viktig del av musicerandet.

Det musikaliska mötet står i centrum för honom. Och inte då bara med en publik, utan också med andra musiker. Han har medverkat på ett otal inspelningar och i olika konsertsammanhang tillsammans med andra.

– Musik ska inte vara en elitistisk företeelse. Det handlar inte om att bli världsbäst på ett instrument. Det handlar om att spela för att det är kul och för att kommunicera med andra människor. Det är det viktigaste av allt! Genom musikaliska möten har jag systrar och bröder runt hela jordklotet.

Han berättar om samarbetet med koreanska sångerskan Youn Sun Nah som ett exempel.

– De senaste åren har jag tillbringat mycket tid i Korea tack vare det musikaliska mötet. Ett annat häftigt musikaliskt möte uppstår nu när jag spelar med min son, att få möta honom i musiken skulle jag säga är bland det högsta man kan uppnå.

På vilket sätt skiljer det sig att mötas i musiken från, säg, att mötas hemma vid köksbordet?

– Vi håller i sär musiken och köksbordet. Vi har en väldigt öppen kommunikation, men vi lämnar far och son-rollerna när vi spelar. Då är det två musiker som möts på lika villkor.

Hur kom det sig att han tog upp samma instrument som du?

– Innan han var 15 visade han inget som helst intresse för musik, det var bara dataspel! Sedan vände det på några månader bara. Det var hårdrocken, med grupper som Metallica, som gällde i början. Men ganska snabbt kom han in på lite samma musik som jag. Vi hade faktiskt samma ingång till musiken, båda kom in via den lite tuffare stilen. Jag kom in via hårdrock och blues.

I dag är Eric 26 och har bland annat studerat gitarr i Los Angeles.

– Jag rådde honom till att fokusera på den akustiska gitarren, den kommunicerar till flera människor. Han fick känsla för det och efter en tid började vi jobba tillsammans.

Kör ni några Metallica-låtar nu för tiden?

– Haha, nej det gör vi inte. Men vi har med element i vår musik som är riff-betonade. VI kör allt från vackra ballader till intensiv flamenco och någonstans däremellan finns det plats för saker som går lite åt hårdrockshållet. Vårt spektra är väldigt brett när vi spelar.

Vad räknar du själv som höjdpunkten i din omfattande karriär?

– Jag var gitarrist i Oscar Petersons band i drygt tio år. Om jag ska omstöpa det i rocktermer, går det att likna vid att vara gitarrist i Rolling Stones. En spelning vi gjorde i Kalifornien filmades av Clint Eastwood. Det var lite speciellt, jag minns när jag gick med honom och alla hans filmroller radades upp i skallen.

Du har samarbetat med de flesta och bästa inom ditt gebit, finns det något samarbete som du fortfarande drömmer om, som du inte förverkligat?

– Jo, det finns det faktiskt. Det var jättenära att vi skulle få spela in med Stevie Wonder när jag jobbade med Oscar Peterson. Men det var sent i Oscars liv, han var för gammal så det gick inte att få till. Det var så himla nära, känner mig nästan lite snuvad på det. Men det är en dröm jag har kvar.

Vad? Ulf och Eric Wakenius

Var? Arenan, Karlstad

När? Söndag 18 januari

Tio år med Oscar Peterson

Ulf Wakenius, född 1958 i Halmstad. Uppväxt i Göteborg.

Spelade drygt tio är med legendaren Oscar Petersen.

Har släppt många skivor i olika konstellationer, bland de artister han samarbetet med finns: Pat Metheny, Herbie Hancock, Mike Brecker, Ray Brown, Michel Legrand, Max Roach, Milt Jackson, Randy Brecker, Bill Evans, Johnny Griffin, Toots Thielemans, Monica Zetterlund, Art Farmer, Curtis Stigers, Svend Asmussen, Nguyen Le, Sivuca, Nils Landgren, Lars Danielsson, Till Brönner, Caecilie Nörby, Rune Gustafsson, Lisa Nilsson, Jeff Healey och Blues Brothers Band Toronto Symphony Orchestra conducted by Michel Legrand.

Jazzvåren

Carlstad jazz arrangemang under våren:

15 februari

Bebop lives - Monica Borrfors, tillsammans med Gösta Nilsson Trio och Nisse Sandström.

4 mars

Lars Jansson trio med Anders Jormin på bas och Anders Kjellberg på trummor.

22 mars

Lina Nyberg band med David Stackenäs gitarr, Cecilia Persson piano, Josef Kallerdahl bas, Peter Danemo trummor.

15 april

Håkan Broström New quartet med Ludvig Berghe piano, Tom-Eddye Nordén kontrabas, Karl-Henrik Ousbäck trummor.

3 maj

More than a pair, Pernilla Andersson sång, Samuel Olsson trumpet, William Olsson tenorsax/flöjt, David Törnebäck piano, Adam Lindblom kontrabas, Edward Olsson trummor.

Samtliga spelningar arrangeras på Arenan i Karlstad.

Nisse Landgren om Wakenius

– Jag och Ulf har följts åt sedan 70-talet och gjort mycket roligt tillsammans i olika sammanhang. Som person är han väldigt humoristisk och rättfram. En väldigt intressant människa tycker jag.

Han är en av de mest flyhänta gitarrister som finns. Dessutom har han en väldigt personlig stil, han är både lyrisk och reptilsnabb! Han är en oerhörd ekvilibrist.