2015-01-16 06:00

2015-01-20 23:15

Jag får säga vad jag vill

CHATTERKRÖNIKAN

Yttrande- och åsiktsfriheten är en av de mest grundläggande delarna i ett demokratiskt samhälle. Möjligheten att kunna uttrycka sin åsikt och ta ställning i olika frågor kan kännas som en självklarhet för oss som bor i en demokrati som Sverige, medan det i vissa delar av världen är någonting man kan straffas till döden för om man gör.

Friheten att kunna tänka, tycka och tro på vad man vill är ingenting man ska ta för givet.

Den senaste tidens händelser i både Sverige och andra delar av världen har fått mig att börja fundera på det där med yttrande- och åsiktsfriheten. Att alla har rätten att få säga vad de tycker och tänker håller de flesta med om, och jag har i teorin inga invändningar mot den tanken. Det är just när den tanken övergår till praktik som jag börjar fundera.

I diskussioner med andra är det många som använder sig av argumentet att Sverige är ett fritt land där man får säga vad man vill när man provocerar och upprör de man diskuterar med. Och det är här problematiken uppstår. För ja, det stämmer att vi har en yttrande- och åsiktsfrihet som ger oss möjligheten att uttrycka våra åsikter. Däremot innebär inte det att man är fri från ansvar, utan man måste vara beredd på att det man säger kan få konsekvenser vilket jag upplever att många inte gör. Bara för att du får säga vad man vill, och bara för att andra kommer låta dig säga vad du vill betyder inte det att ingen kommer reagera.

Att få säga vad man vill innebär inte bara en massa frihet, utan också ett ansvar. Man ska kunna ta ansvar för det man säger, och man måste också kunna inse när man ska välja att inte säga vissa saker. Skulle man ändå välja att säga någonting olämpligt, är det inte yttrande- och åsiktsfriheten man ska hänvisa till när folk blir arga, utan sig själv.

Det hela är egentligen väldigt enkelt. Så länge vi tar ansvar för det vi säger och är beredda på att det kan få konsekvenser är det fritt fram att säga: Jag får säga vad jag vill.

Friheten att kunna tänka, tycka och tro på vad man vill är ingenting man ska ta för givet.

Den senaste tidens händelser i både Sverige och andra delar av världen har fått mig att börja fundera på det där med yttrande- och åsiktsfriheten. Att alla har rätten att få säga vad de tycker och tänker håller de flesta med om, och jag har i teorin inga invändningar mot den tanken. Det är just när den tanken övergår till praktik som jag börjar fundera.

I diskussioner med andra är det många som använder sig av argumentet att Sverige är ett fritt land där man får säga vad man vill när man provocerar och upprör de man diskuterar med. Och det är här problematiken uppstår. För ja, det stämmer att vi har en yttrande- och åsiktsfrihet som ger oss möjligheten att uttrycka våra åsikter. Däremot innebär inte det att man är fri från ansvar, utan man måste vara beredd på att det man säger kan få konsekvenser vilket jag upplever att många inte gör. Bara för att du får säga vad man vill, och bara för att andra kommer låta dig säga vad du vill betyder inte det att ingen kommer reagera.

Att få säga vad man vill innebär inte bara en massa frihet, utan också ett ansvar. Man ska kunna ta ansvar för det man säger, och man måste också kunna inse när man ska välja att inte säga vissa saker. Skulle man ändå välja att säga någonting olämpligt, är det inte yttrande- och åsiktsfriheten man ska hänvisa till när folk blir arga, utan sig själv.

Det hela är egentligen väldigt enkelt. Så länge vi tar ansvar för det vi säger och är beredda på att det kan få konsekvenser är det fritt fram att säga: Jag får säga vad jag vill.

  • Maja Sundkvist Kräutner

Maja Sundkvist Kräutner

Bor: Skoghall

Ålder: 18 år

Skola: Sundstagymnasiet