2015-01-05 06:00

2015-01-20 23:13

Saligare att giva än att taga

Trettondagen är den sista helgen under julen och den dag då de tre vise männen kom med guld, rökelse och myrra till Jesusbarnet enligt Matteusevangeliet (2:1-12). I biblisk tid så väl som i vår egen är givandet en viktig symbolisk handling.

I svensk tradition kallas också trettondagen för benraskedagen. Då julmaten var på upphällningen så ”raskade” man av revbensspjäll och skinkben. Hade man bättre ställt gav man bort resterna till socknens mindre bemedlade. I det gamla bondesamhället fanns det en koppling mellan givande, vad vi i dag kallar välgörenhet, och trettondagen.

I skriften framgår inte hur mycket av gåvorna kung Herodes lade beslag på. De som vill skänka en slant till välgörande ändamål kan i dag göra ett skatteavdrag för gåvan. Under förutsättning att den går till vissa godkända organisationer. Ett bra avdrag som alliansen införde år 2012 för att uppmuntra välgörenhet.

Ger man 6 000 kronor så kan man maximalt göra ett avdrag om 1 500 kronor. Skattelättnaden har ökat givandet. Under år 2013 utnyttjades avdragsmöjligheten av 761 000 svenskar. Den möjligheten vill regeringen ta bort. I den budget som så dramatiskt röstades ned, och föranledde ett politiskt skådespel av sällan skådat slag, tänkte de rödgröna ta bort möjligheten till 2016. Nu blev det inte så.

Men tack vare att de borgerliga partierna gett upp sin roll som faktisk opposition är det fritt fram för vänstern att rensa bort ett avdrag som de uppenbarligen upplever som lika unkna som julbordsrester från trettondagarna i det gamla bondesamhället. Allmosor, smulor från den rike mannens bord det är uppenbarligen den socialistiska bilden av gåvor till välgörande ändamål.

I budgetpropositionen framkommer det i klartext att ett avdrag för gåvor och ett ökat givande också ”ökar den ideella sektorns beroende av enskilda personers förmåga och vilja att ge”. Ja, och vad är problemet? Om något är väl problemet att den ideella sektorn med sin breda verksamhet från härbärgen till matkassar behöver mer pengar. Om staten avstår en liten del av sina skatteinkomster så ökar gåvorna till välgörenhetsorganisationerna. I gengäld går mer pengar till social verksamhet. Dock utan att först ha tagit vägen genom stat och kommun.

Det verkar vara här skon klämmer. Har man en socialistisk grundsyn är samhället i form av politiskt kontrollerad verksamhet allt. Något civilsamhälle som drivs av ideellt engagemang är inte önskvärt. Bidrag utdelas av staten, allmosor av privata givare. Något intresse för att stärka civilsamhället kan vi därför inte vänta oss av regeringen Löfven.

Förra året skänkte svenskarna bort 5,8 miljarder kronor och skatteavdraget ”kostade” staten 250 miljoner kronor. Avdraget beräknas ha ökat givandet med över en miljard. Pengar som kommit behövande till del utan att staten behövt lägga sig i. Försvinner avdraget är det rimligt att förvänta sig att givandet minskar. De rödgröna, som nu fått hela mandatperioden på sig att härja fritt, borde verkligen ta sig en funderare på om konsekvenserna av ett slopat gåvoavdrag upp till 6000 kronor verkligen är värt konsekvenserna för den gåvoberoende ideella sektorn.

Tyvärr är det inte mycket att förvånas över om regeringen framhärdar i sin avoga inställning till privat givande. Men å andra sidan: Nu när man har alla möjligheter att höja vilka skatter man vill om man kommer överens med Vänsterpartiet kanske man låter gåvoavdraget vara kvar.

I svensk tradition kallas också trettondagen för benraskedagen. Då julmaten var på upphällningen så ”raskade” man av revbensspjäll och skinkben. Hade man bättre ställt gav man bort resterna till socknens mindre bemedlade. I det gamla bondesamhället fanns det en koppling mellan givande, vad vi i dag kallar välgörenhet, och trettondagen.

I skriften framgår inte hur mycket av gåvorna kung Herodes lade beslag på. De som vill skänka en slant till välgörande ändamål kan i dag göra ett skatteavdrag för gåvan. Under förutsättning att den går till vissa godkända organisationer. Ett bra avdrag som alliansen införde år 2012 för att uppmuntra välgörenhet.

Ger man 6 000 kronor så kan man maximalt göra ett avdrag om 1 500 kronor. Skattelättnaden har ökat givandet. Under år 2013 utnyttjades avdragsmöjligheten av 761 000 svenskar. Den möjligheten vill regeringen ta bort. I den budget som så dramatiskt röstades ned, och föranledde ett politiskt skådespel av sällan skådat slag, tänkte de rödgröna ta bort möjligheten till 2016. Nu blev det inte så.

Men tack vare att de borgerliga partierna gett upp sin roll som faktisk opposition är det fritt fram för vänstern att rensa bort ett avdrag som de uppenbarligen upplever som lika unkna som julbordsrester från trettondagarna i det gamla bondesamhället. Allmosor, smulor från den rike mannens bord det är uppenbarligen den socialistiska bilden av gåvor till välgörande ändamål.

I budgetpropositionen framkommer det i klartext att ett avdrag för gåvor och ett ökat givande också ”ökar den ideella sektorns beroende av enskilda personers förmåga och vilja att ge”. Ja, och vad är problemet? Om något är väl problemet att den ideella sektorn med sin breda verksamhet från härbärgen till matkassar behöver mer pengar. Om staten avstår en liten del av sina skatteinkomster så ökar gåvorna till välgörenhetsorganisationerna. I gengäld går mer pengar till social verksamhet. Dock utan att först ha tagit vägen genom stat och kommun.

Det verkar vara här skon klämmer. Har man en socialistisk grundsyn är samhället i form av politiskt kontrollerad verksamhet allt. Något civilsamhälle som drivs av ideellt engagemang är inte önskvärt. Bidrag utdelas av staten, allmosor av privata givare. Något intresse för att stärka civilsamhället kan vi därför inte vänta oss av regeringen Löfven.

Förra året skänkte svenskarna bort 5,8 miljarder kronor och skatteavdraget ”kostade” staten 250 miljoner kronor. Avdraget beräknas ha ökat givandet med över en miljard. Pengar som kommit behövande till del utan att staten behövt lägga sig i. Försvinner avdraget är det rimligt att förvänta sig att givandet minskar. De rödgröna, som nu fått hela mandatperioden på sig att härja fritt, borde verkligen ta sig en funderare på om konsekvenserna av ett slopat gåvoavdrag upp till 6000 kronor verkligen är värt konsekvenserna för den gåvoberoende ideella sektorn.

Tyvärr är det inte mycket att förvånas över om regeringen framhärdar i sin avoga inställning till privat givande. Men å andra sidan: Nu när man har alla möjligheter att höja vilka skatter man vill om man kommer överens med Vänsterpartiet kanske man låter gåvoavdraget vara kvar.