2015-01-02 06:00

2015-01-20 23:18

"Man kan inte låta människor frysa ihjäl i Sverige"

KARLSTAD: Privatperson fixade boende i kylan

Efter en notis i NWT om att de romska tiggarna inte kunde få något boende förrän i januari reste sig Karlstadsbon Susanna Lindeby från julbordet. På två dagar hade hon fixat baracker, toalett, vatten och el.

Där satt hon, i ett varmt hus med stundande julbord och hela familjen samlad. Men det var något som skavde. Efter notisen som de läst i NWT kvällen innan julafton om att boende till de romska tiggarna skulle dröja till mitten av januari kunde hon inte sitta still och låta dem frysa.

Minusgraderna kröp allt längre ner och hon såg allt större risker med ett boende under en bilramp vid järnvägsstationen i Karlstad.

– Jag tänkte att det måste gå att lösa. Jag måste försöka. Så jag började ringa runt för att få allt gjort i rätt ordning. Jag behövde få hit baracker att sova och laga mat i, en toalett, el till värme, vatten och en container att slänga skräp i för att hålla området rent och snyggt.

Mängder av samtal

Hon började på julafton med att kontakta Karlstads kommun och svenska kyrkan.

– Kommunen hade redan planerat att upplåta mark till de mer permanenta barackerna som skulle finansieras av kyrkan. Men jag behövde få allt gjort nu, och det mitt i julfirandet. Efter mängder av samtal stod jag där med en plats, elanslutning och vatten från kommunen, finansiering från kyrkan och två baracker på väg från Örebro. Nu fattades sponsorer till 25 000 kronor för att få det i lås.

Via familjen Hedman bakom företaget Aurena i Karlstad löste sig även den sista finansieringen. På annandag jul stod två baracker med värme och vatten, en mobil toalett och en container för skräp uppställda på Solareturens gamla mark på Våxnäs.

– Då var det bara att få de romska tiggarna att förstå att de kunde flytta in. Vi körde dem i skytteltrafik på plats och kommunicerade via googles översättningsprogram i telefonen och lite engelska. Vi frågade vad de behöver i form av tvål, diskborstar, grytor, toalettpapper och täcken och kuddar. Det var lättare än jag trodde.

Måste finnas beredskap

Att hon som privatperson kunde fixa allt detta mitt under julhelgen gör henne än mer frustrerad över att inget gjorts tidigare.

– Det är oacceptabelt att man väntar och inte går in och tar tag i det direkt från samhällets håll. Man kan inte låta människor frysa eller svälta ihjäl i Sverige.

De berättar själva att de har barn och familjer hemma i Rumänien. Men inga jobb, inga pengar och ingen mat. Var och en av dem får ungefär hundra kronor per dag på tiggeriet i Karlstad. Som kommunikatör och nyutbildad statsvetare ser Susanna Lindeby problemet med tiggande romer på två plan.

– På ett lokalt plan måste det finnas en beredskap för människor i kris, oavsett nationalitet. Det ska det finnas i ett civiliserat demokratiskt samhälle. Sedan måste Sverige trycka på från politiskt håll i EU. Det problem vi har i Sverige med tiggeri har vi fått på grund av att ett annat land inte behandlar sina minoriteter på ett bra sätt. Det måste vi trycka på för att påverka på plats.

Nya paviljonger på väg

Hans Wennerholm, fastighetsdirektör på Karlstads kommun, kan bara applådera Susanna Lindebys insats.

– Vi har upplåtit mark, fixat el, värme och vatten och har gett okej till de här tillfälliga barackerna på den platsen. Kyrkan har tagit tid på sig att få fram de mer permanenta paviljongerna, så det är där Susanna gripit in och tagit över. De kommer först den 8 januari och det kan ju bli kallt igen innan dess.

– Dessutom väntar vi på ett bygglov som vi sökte innan jul. Men jag kan inte se några hinder för att det inte ska gå igenom. Då har vi ett boende för tre månader över vintern för dem, säger Hans Wennerholm.

Där satt hon, i ett varmt hus med stundande julbord och hela familjen samlad. Men det var något som skavde. Efter notisen som de läst i NWT kvällen innan julafton om att boende till de romska tiggarna skulle dröja till mitten av januari kunde hon inte sitta still och låta dem frysa.

Minusgraderna kröp allt längre ner och hon såg allt större risker med ett boende under en bilramp vid järnvägsstationen i Karlstad.

– Jag tänkte att det måste gå att lösa. Jag måste försöka. Så jag började ringa runt för att få allt gjort i rätt ordning. Jag behövde få hit baracker att sova och laga mat i, en toalett, el till värme, vatten och en container att slänga skräp i för att hålla området rent och snyggt.

Mängder av samtal

Hon började på julafton med att kontakta Karlstads kommun och svenska kyrkan.

– Kommunen hade redan planerat att upplåta mark till de mer permanenta barackerna som skulle finansieras av kyrkan. Men jag behövde få allt gjort nu, och det mitt i julfirandet. Efter mängder av samtal stod jag där med en plats, elanslutning och vatten från kommunen, finansiering från kyrkan och två baracker på väg från Örebro. Nu fattades sponsorer till 25 000 kronor för att få det i lås.

Via familjen Hedman bakom företaget Aurena i Karlstad löste sig även den sista finansieringen. På annandag jul stod två baracker med värme och vatten, en mobil toalett och en container för skräp uppställda på Solareturens gamla mark på Våxnäs.

– Då var det bara att få de romska tiggarna att förstå att de kunde flytta in. Vi körde dem i skytteltrafik på plats och kommunicerade via googles översättningsprogram i telefonen och lite engelska. Vi frågade vad de behöver i form av tvål, diskborstar, grytor, toalettpapper och täcken och kuddar. Det var lättare än jag trodde.

Måste finnas beredskap

Att hon som privatperson kunde fixa allt detta mitt under julhelgen gör henne än mer frustrerad över att inget gjorts tidigare.

– Det är oacceptabelt att man väntar och inte går in och tar tag i det direkt från samhällets håll. Man kan inte låta människor frysa eller svälta ihjäl i Sverige.

De berättar själva att de har barn och familjer hemma i Rumänien. Men inga jobb, inga pengar och ingen mat. Var och en av dem får ungefär hundra kronor per dag på tiggeriet i Karlstad. Som kommunikatör och nyutbildad statsvetare ser Susanna Lindeby problemet med tiggande romer på två plan.

– På ett lokalt plan måste det finnas en beredskap för människor i kris, oavsett nationalitet. Det ska det finnas i ett civiliserat demokratiskt samhälle. Sedan måste Sverige trycka på från politiskt håll i EU. Det problem vi har i Sverige med tiggeri har vi fått på grund av att ett annat land inte behandlar sina minoriteter på ett bra sätt. Det måste vi trycka på för att påverka på plats.

Nya paviljonger på väg

Hans Wennerholm, fastighetsdirektör på Karlstads kommun, kan bara applådera Susanna Lindebys insats.

– Vi har upplåtit mark, fixat el, värme och vatten och har gett okej till de här tillfälliga barackerna på den platsen. Kyrkan har tagit tid på sig att få fram de mer permanenta paviljongerna, så det är där Susanna gripit in och tagit över. De kommer först den 8 januari och det kan ju bli kallt igen innan dess.

– Dessutom väntar vi på ett bygglov som vi sökte innan jul. Men jag kan inte se några hinder för att det inte ska gå igenom. Då har vi ett boende för tre månader över vintern för dem, säger Hans Wennerholm.