2014-12-31 06:00

2015-01-20 22:40

Vem tänker på framtiden

SIGNERAT

Vid årsskiftet ändras reglerna för avdragsrätt för privat pensionssparande. Från upp till 12 000 kronor år 2014, till max 1 800 kronor 2015, för att slutligen tas bort helt 2016.

De som pensionssparar traditionellt kommer därefter att tvingas betala skatt två gånger. Dels inkomstskatt på lönen och pensionsskatt när det är dags att ta ut från pensionskontot.

Trots att var tredje svensk i åldern 18-64 år, efter finanskrisen, ansåg att ansvaret för att tillhandahålla en tillräcklig pension ligger på regeringen använder två miljoner människor avdragsmöjligheterna i dagsläget. Efter förändringarna uppger dock mindre än hälften att de kommer fortsätta pensionsspara. Av de som kommer fortsätta menar 43 procent (Sifo) att de inte vet hur de skall spara istället.

Under flera års tid har pensionssparande varit norm. Varningsflagg har hissats om att statskassan inte kommer räcka till allas pensioner i framtiden. Ekonomer, politiker och banker har varit eniga om vikten av privat pensionssparande, vilket också är en av anledningarna till avdragsmöjligheternas uppkomst från början.

Redan innan valet var pensionsprognoserna dystra. Pensionen från staten blir inte är speciellt hög, trots att man har betalat skatt under hela sitt yrkesverksamma liv. Tråkigt nog går det inte att garantera att de som kliver in på arbetsmarknaden i dag kommer få någon pension överhuvudtaget. Signalerna de nya reglerna sänder är därför motsägelsefulla. Har statskassan plötsligt svällt så till den grad att det privata engagemanget inte behövs längre? Höstens politiska cirkus vittnar tyvärr snarare om motsatsen. Utgifterna ökar och inkomsterna minskar.

Ett argument för att överge idén med traditionellt avdragsgillt pensionssparande är att formen är förlegad. Man kan använda sig av andra sparformer och bara beskattas en gång. Det är visserligen sant. Det går utmärkt att spara i exempelvis investeringssparkonto, fonder eller traditionellt madrassparande med låg avkastning, men inget av alternativen är dedikerat till pensionen. De ger inte heller någon signal om hur viktigt pensionssparande är.

Andra sparalternativ i kombination med den rödgröna regeringens tillväxtfientliga politik innebär med största sannolikhet mindre pengar i både plånboken och pension, bortsett ett fåtal lyckade högrisksparanden. När det ekonomiska läget är knapert måste privat pensionssparande fortsätta stimuleras, inte motarbetas. Om avdragsrätten trots allt kommer att avvecklas går det för fort och alternativen är uppenbarligen för otydliga.

Förhoppningsvis tänker politikerna och den nya regeringen om. En stat som girigt vill dubbelbeskatta inkomster och pensioner, samtidigt som medborgarna sparar det som inte staten klarar av, har missförstått sin uppgift. Det blocköverskridande förslaget är ett onödigt slag mot framtida pensionärer och samhällets trygghetskänsla där eget ansvar bör uppmuntras. Vill man på ålderns höst ha guldkant på tillvaron är det alltjämt bäst att i god tid börja fylla sin egen lada.

De som pensionssparar traditionellt kommer därefter att tvingas betala skatt två gånger. Dels inkomstskatt på lönen och pensionsskatt när det är dags att ta ut från pensionskontot.

Trots att var tredje svensk i åldern 18-64 år, efter finanskrisen, ansåg att ansvaret för att tillhandahålla en tillräcklig pension ligger på regeringen använder två miljoner människor avdragsmöjligheterna i dagsläget. Efter förändringarna uppger dock mindre än hälften att de kommer fortsätta pensionsspara. Av de som kommer fortsätta menar 43 procent (Sifo) att de inte vet hur de skall spara istället.

Under flera års tid har pensionssparande varit norm. Varningsflagg har hissats om att statskassan inte kommer räcka till allas pensioner i framtiden. Ekonomer, politiker och banker har varit eniga om vikten av privat pensionssparande, vilket också är en av anledningarna till avdragsmöjligheternas uppkomst från början.

Redan innan valet var pensionsprognoserna dystra. Pensionen från staten blir inte är speciellt hög, trots att man har betalat skatt under hela sitt yrkesverksamma liv. Tråkigt nog går det inte att garantera att de som kliver in på arbetsmarknaden i dag kommer få någon pension överhuvudtaget. Signalerna de nya reglerna sänder är därför motsägelsefulla. Har statskassan plötsligt svällt så till den grad att det privata engagemanget inte behövs längre? Höstens politiska cirkus vittnar tyvärr snarare om motsatsen. Utgifterna ökar och inkomsterna minskar.

Ett argument för att överge idén med traditionellt avdragsgillt pensionssparande är att formen är förlegad. Man kan använda sig av andra sparformer och bara beskattas en gång. Det är visserligen sant. Det går utmärkt att spara i exempelvis investeringssparkonto, fonder eller traditionellt madrassparande med låg avkastning, men inget av alternativen är dedikerat till pensionen. De ger inte heller någon signal om hur viktigt pensionssparande är.

Andra sparalternativ i kombination med den rödgröna regeringens tillväxtfientliga politik innebär med största sannolikhet mindre pengar i både plånboken och pension, bortsett ett fåtal lyckade högrisksparanden. När det ekonomiska läget är knapert måste privat pensionssparande fortsätta stimuleras, inte motarbetas. Om avdragsrätten trots allt kommer att avvecklas går det för fort och alternativen är uppenbarligen för otydliga.

Förhoppningsvis tänker politikerna och den nya regeringen om. En stat som girigt vill dubbelbeskatta inkomster och pensioner, samtidigt som medborgarna sparar det som inte staten klarar av, har missförstått sin uppgift. Det blocköverskridande förslaget är ett onödigt slag mot framtida pensionärer och samhällets trygghetskänsla där eget ansvar bör uppmuntras. Vill man på ålderns höst ha guldkant på tillvaron är det alltjämt bäst att i god tid börja fylla sin egen lada.

  • Terese Andersson

    Svenska Nyhetsbyrån