2014-12-31 06:00

2015-01-20 23:13

Reflektioner vid nyåret

Det är dags att välkomna ett nytt år. Med buller och bång skjuter svenska folket fyrverkerier för en kvarts miljard kronor och när vi avger våra nyårslöften om gymkort med mera skålas det upp över 10 miljoner liter bubbel.

Men årsskiftet är inte bara en tid för fest utan även ett tillfälle att tänka på året som gick och en möjlighet att blicka framåt. För hundra år sedan fanns få förhoppningar inför det nya året. När år 1914 led mot sitt slut hade första världskriget härjat i fem månader – tre månader längre än förutspått. I en tid när det inte krävdes pass för att resa mellan länder och Europas folk lyftes ur fattigdom föreföll storskaligt krig vara en omöjlighet. Till de unga män som gick ut i kriget sade Tysklands kejsare att det skulle vara hemma innan löven föll. USA:s president konstaterade att det var kriget som skulle göra slut på alla krig.

Så blev inte fallet, och nyårsafton år 1914 var det första årsskiftet av fyra som Europas unga män tillbringade i skyttegravarna. Men mitt i all misär skedde ett mänskligt mirakel: en spontan vapenvila. Soldater från båda sidor firade jul tillsammans – och på flera håll även nyår.

Hundra år senare har vi i vår del av världen mycket att vara tacksamma för. FN ville att den extrema fattigdomen skulle halveras till 2015, något som skedde redan 2012: varje år lämnar miljontals människor fattigdom bakom sig. Här hemma i Sverige har medellivslängden enligt SCB ökat med cirka 25 år sedan 1914 och samtidigt välståndet. Men när vi nu ringer ut det gamla och in det nya måste vi våga möta dagens utmaningar, med lärdom av historien.

2014 gick under namnet Supervalåret, med val till Europaparlamentet och Sveriges riksdag. Vi fick ta del av ett otal antal debatter och valkampanjande förekom överallt. Samtidigt lyste konkreta förslag med sin frånvaro. Moderaterna och Socialdemokraterna gick i spetsen för det tandlösa tåget. Partierna använde sig både av parollen „Alla Behövs” och senare budskapet „Mindre klasser, mer kunskap”. På kommunal nivå hittar vi bland andra Alvesta där båda partierna använde sig av „Politik är ingen lek”.

Debatten blev ett spel där parterna förde fram den egna uppfattningen så välpolerat som möjligt samtidigt som man försökte misstänkliggöra motståndarens hederliga avsikter. Tyvärr ledde det till att den politiska debatten blev ett löjeväckande spel där vuxna människor – som borde veta bättre – gnällde och tjabblade om sysselsättnings- eller och arbetslöshetssiffror.

Nu har det kommit till en ända med decemberöverenskommelsen. Vad den innebär får vi se. Det vi vet är att ett nytt år innebär en ny chans att göra om och göra rätt. År 2015 kan bli året när alla inte bara talar om att ta ansvar för Sverige, utan när någon också gör det.

För hundra år sedan firade man inte in det nya året med fyrverkerier utan med tystnad över skyttegravarna. Låt oss ta ett djupt andetag och nu möta vår allt bättre värld med vilja till att göra även 2015 till ett år i utvecklingens och förnyelsens tecken.

Men årsskiftet är inte bara en tid för fest utan även ett tillfälle att tänka på året som gick och en möjlighet att blicka framåt. För hundra år sedan fanns få förhoppningar inför det nya året. När år 1914 led mot sitt slut hade första världskriget härjat i fem månader – tre månader längre än förutspått. I en tid när det inte krävdes pass för att resa mellan länder och Europas folk lyftes ur fattigdom föreföll storskaligt krig vara en omöjlighet. Till de unga män som gick ut i kriget sade Tysklands kejsare att det skulle vara hemma innan löven föll. USA:s president konstaterade att det var kriget som skulle göra slut på alla krig.

Så blev inte fallet, och nyårsafton år 1914 var det första årsskiftet av fyra som Europas unga män tillbringade i skyttegravarna. Men mitt i all misär skedde ett mänskligt mirakel: en spontan vapenvila. Soldater från båda sidor firade jul tillsammans – och på flera håll även nyår.

Hundra år senare har vi i vår del av världen mycket att vara tacksamma för. FN ville att den extrema fattigdomen skulle halveras till 2015, något som skedde redan 2012: varje år lämnar miljontals människor fattigdom bakom sig. Här hemma i Sverige har medellivslängden enligt SCB ökat med cirka 25 år sedan 1914 och samtidigt välståndet. Men när vi nu ringer ut det gamla och in det nya måste vi våga möta dagens utmaningar, med lärdom av historien.

2014 gick under namnet Supervalåret, med val till Europaparlamentet och Sveriges riksdag. Vi fick ta del av ett otal antal debatter och valkampanjande förekom överallt. Samtidigt lyste konkreta förslag med sin frånvaro. Moderaterna och Socialdemokraterna gick i spetsen för det tandlösa tåget. Partierna använde sig både av parollen „Alla Behövs” och senare budskapet „Mindre klasser, mer kunskap”. På kommunal nivå hittar vi bland andra Alvesta där båda partierna använde sig av „Politik är ingen lek”.

Debatten blev ett spel där parterna förde fram den egna uppfattningen så välpolerat som möjligt samtidigt som man försökte misstänkliggöra motståndarens hederliga avsikter. Tyvärr ledde det till att den politiska debatten blev ett löjeväckande spel där vuxna människor – som borde veta bättre – gnällde och tjabblade om sysselsättnings- eller och arbetslöshetssiffror.

Nu har det kommit till en ända med decemberöverenskommelsen. Vad den innebär får vi se. Det vi vet är att ett nytt år innebär en ny chans att göra om och göra rätt. År 2015 kan bli året när alla inte bara talar om att ta ansvar för Sverige, utan när någon också gör det.

För hundra år sedan firade man inte in det nya året med fyrverkerier utan med tystnad över skyttegravarna. Låt oss ta ett djupt andetag och nu möta vår allt bättre värld med vilja till att göra även 2015 till ett år i utvecklingens och förnyelsens tecken.