2014-12-24 06:00

2015-01-20 23:12

Värna julens traditioner

LEDARE

Saffran, nejlikor och apelsin, granbarr och glögg, listan över julens dofter kan göras längre. Men exemplen räcker gott för att framkalla minnen av tidigare jular och kanske väcka förväntningarna inför den stundande julhelgen. Poängen är att de flesta av oss har en stark känslomässig koppling till julfirandet oavsett om vi fokuserar på julevangeliet eller mellandagsrean.

I Sverige har vi två stora högtider, jul och midsommar, som båda är kringgärdade av sina speciella ritualer och traditioner. Båda har en lång historia som relaterar till solen. Jul, till skillnad från engelskans Christmas – Kristi mässa, förråder ett förkristet ursprung kretsar kring vintersolståndet, i år den 21 december, då dagen är som kortast.

Med tiden har forna seder smält samman med kristna ritualer till dagens julfirande som kretsar kring Jesu födelse, som det beskrivs i evangelierna. Det är också det kristna budskapet som präglar vår bild av julens anda. Att visa givmildhet och omsorg om sin nästa. Ibland utsträckt till djuren som i Selma Lagerlöfs berättelse Gudsfreden från år 1894. I vilken en i övrigt gudfruktig odalman bryter den av Gud påbjudna julefriden mellan människor och djur. Som straff dödas han av den björn som han själv tänkt ta av daga.

Ett annat skönlitterärt exempel som präglat vår bild av julens anda är Charles Dickens En julsaga. Den girige och elake handlaren Ebenezer Scrooge får under julnatten besök av tre andar som representerar gångna, nuvarande och kommande jular. Andarna visar Mr Scrooge vilken ogin och egenkär person har är, vilket omedelbart förändrar honom till en generös och omtänksam person. I En julsaga lyfter Dickens fram de kristna dygderna, som till stor del präglar vår nuvarande moraluppfattning, och använder dem för att belysa fattigdomen i det viktorianska England. Berättelsen kom ut år 1843 vilket händelsevis också är året då världens första julkort skickades, av en annan viktorian: industrimannen och uppfinnaren av byggklosslådan för barn Mr Henry Cole.

Leksaker och presenter är väl kanske det som barn, stora som små, främst förknippar med julen. Med allt vad det innebär ifrån att skriva meterlånga önskelistor till att klämma på paket. Tyvärr verkar det som om den materiella aspekten på julfirandet sätts allt mer i förgrunden. Gissningsvis kommer julhandeln att slå rekord även i år. Följt av byten och utannonseringar av oönskade gåvor. Gammalmodigheter som tacksamhet och måttlighet verkar tyvärr vara under utfasning.

Det vore synd om julen förfuskades till en rent kommersiell högtid. Något som riskerar att hända om samhället ger efter för krav på helt igenom sekulära julavslutningar i skolorna utan traditionella psalmer och liknande. Något som en del ateister och självutnämnda företrädare för landets muslimer brukar börja orda om redan i advent.

Varför skall skolor och andra offentliga institutioner ge efter för krav som urvattnar traditionen? Om vi avkristnar julen och inte tillåter skolavslutningar i kyrkan förlorar vi kontakten med tidigare generationer och deras ritualer och tänkesätt och det skulle göra tillvaron fattigare, för alla oavsett tro.

Man behöver inte vara troende för att uppskatta det kristna julbudskapet eller traditioner med ett fornnordiskt ursprung. Ängsligheten kring jultraditionerna och de som kan tänkas känna sig ”kränkta” av dem måste få ett slut. Att ringakta den egna traditionen är trots allt inte samma sak att respektera någon annans traditioner.

I Sverige har vi två stora högtider, jul och midsommar, som båda är kringgärdade av sina speciella ritualer och traditioner. Båda har en lång historia som relaterar till solen. Jul, till skillnad från engelskans Christmas – Kristi mässa, förråder ett förkristet ursprung kretsar kring vintersolståndet, i år den 21 december, då dagen är som kortast.

Med tiden har forna seder smält samman med kristna ritualer till dagens julfirande som kretsar kring Jesu födelse, som det beskrivs i evangelierna. Det är också det kristna budskapet som präglar vår bild av julens anda. Att visa givmildhet och omsorg om sin nästa. Ibland utsträckt till djuren som i Selma Lagerlöfs berättelse Gudsfreden från år 1894. I vilken en i övrigt gudfruktig odalman bryter den av Gud påbjudna julefriden mellan människor och djur. Som straff dödas han av den björn som han själv tänkt ta av daga.

Ett annat skönlitterärt exempel som präglat vår bild av julens anda är Charles Dickens En julsaga. Den girige och elake handlaren Ebenezer Scrooge får under julnatten besök av tre andar som representerar gångna, nuvarande och kommande jular. Andarna visar Mr Scrooge vilken ogin och egenkär person har är, vilket omedelbart förändrar honom till en generös och omtänksam person. I En julsaga lyfter Dickens fram de kristna dygderna, som till stor del präglar vår nuvarande moraluppfattning, och använder dem för att belysa fattigdomen i det viktorianska England. Berättelsen kom ut år 1843 vilket händelsevis också är året då världens första julkort skickades, av en annan viktorian: industrimannen och uppfinnaren av byggklosslådan för barn Mr Henry Cole.

Leksaker och presenter är väl kanske det som barn, stora som små, främst förknippar med julen. Med allt vad det innebär ifrån att skriva meterlånga önskelistor till att klämma på paket. Tyvärr verkar det som om den materiella aspekten på julfirandet sätts allt mer i förgrunden. Gissningsvis kommer julhandeln att slå rekord även i år. Följt av byten och utannonseringar av oönskade gåvor. Gammalmodigheter som tacksamhet och måttlighet verkar tyvärr vara under utfasning.

Det vore synd om julen förfuskades till en rent kommersiell högtid. Något som riskerar att hända om samhället ger efter för krav på helt igenom sekulära julavslutningar i skolorna utan traditionella psalmer och liknande. Något som en del ateister och självutnämnda företrädare för landets muslimer brukar börja orda om redan i advent.

Varför skall skolor och andra offentliga institutioner ge efter för krav som urvattnar traditionen? Om vi avkristnar julen och inte tillåter skolavslutningar i kyrkan förlorar vi kontakten med tidigare generationer och deras ritualer och tänkesätt och det skulle göra tillvaron fattigare, för alla oavsett tro.

Man behöver inte vara troende för att uppskatta det kristna julbudskapet eller traditioner med ett fornnordiskt ursprung. Ängsligheten kring jultraditionerna och de som kan tänkas känna sig ”kränkta” av dem måste få ett slut. Att ringakta den egna traditionen är trots allt inte samma sak att respektera någon annans traditioner.