2014-12-17 06:00

2015-01-20 23:11

Rektorer – Sveriges viktigaste chefer

DEBATT: Skolan

Att i grunden trivas med valet av yrke, men samtidigt uppleva en frustration över otillräckliga förutsättningar att utföra sitt arbete tär på Sveriges skolledare. Ofta får budgetmålen gå före kunskapsmålen, och det skapar stress och ökad arbetsbelastning på skolledarna, skriver Ann-Charlotte Gavelin Rydman och Johanna Jaara Åstrand.

Hur långt sträcker sig skolledares ansvar och hur ser skolledares arbetssituation ut? Det är frågor som väcks av det uppmärksammade och tragiska fallet med en rektor i Karlskrona som stängdes av i efterspelet till flickan Yaras död.

I grunden trivs nästan varje skolledare med sitt yrkesval. Men trots det har hälften av alla skolledare övervägt att lämna yrket det senaste året. Anledningen till detta framgår med all önskvärd tydlighet i Lärarförbundets enkät med 2 700 rektorer och förskolechefer. Arbetssituationen för skolledare är orimlig. Att jobba över är mer regel än undantag. Sju av tio rektorer jobbar mer än 45 timmar i veckan och var femte 50 timmar eller mer. Endast en av tjugo uppger att arbetet får plats inom 40 timmar. Än värre är att två tredjedelar av skolledarna säger att de under sin karriär fått allt mindre tid för det pedagogiska arbetet.

Att i grunden trivas med valet av yrke, men samtidigt uppleva en frustration över otillräckliga förutsättningar att utföra sitt arbete tär på Sveriges skolledare. Ofta får budgetmålen gå före kunskapsmålen, och det skapar stress och ökad arbetsbelastning på skolledarna. Dessutom nämner många skolledare att arbetsuppgifter flyttas från huvudmännens kontor ut till skolorna. Det handlar ofta om ökad administration och kan innebära allt från fastighetsfrågor till personalärenden.

Ett av huvudskälen till att skolledare uppger att situationen är ohållbar är att de ser att fler elever behöver särskilt stöd. Skolledarna har ett särskilt ansvar för detta arbete och får sällan de resurser som krävs för jobbet. En pågående sådan situation leder till vad man skulle kunna kalla samvetsstress.

Vi måste locka fler att vilja ta sig an det viktiga och spännande uppdrag det innebär att vara skolledare. Men så länge nya arbetsuppgifter hamnar i skolan utan att personalstyrkan ökar kommer skolledare och lärare att slitas ut. Det är hög tid att sätta in åtgärder för sammantaget framkommer en bild där skolledarna blivit allmänfixare och problemlösare och inte har tillräckligt med tid att utveckla undervisningen och stötta lärarna. Vårt krav är tydligt – rensa på skolledarnas bord och skapa tid för det som gör verklig skillnad, det pedagogiska ledarskapet. För att det ska kunna ske vill vi snarast se följande förändringar:

• Se till så att varje reform och nytt uppdrag från staten, kommunerna eller de fristående skolornas ledningar måste matchas med resurser i form av tid och pengar.

• Öka antalet skolledare så att varje skolledare får ansvaret för ett rimligt antal medarbetare.

• Skärp skollagen så att huvudmännen regelbundet måste förvissa sig om att rektorer och förskolechefer har tillräckliga resurser för att klara sina uppdrag.

Den samvetsstress som skolledare känner i pressen mellan politikers krav, elevers och lärares behov och en verklighet som inte ger det utrymme som skulle behövas lockar inte fler till yrket. Nu måste politikerna ta sitt ansvar för att skolledare ska få rätt förutsättningar att vara Sveriges viktigaste chefer.

Ann-Charlotte Gavelin Rydman

Ordförande, Lärarförbundet Skolledare

Johanna Jaara Åstrand

Ordförande, Lärarförbundet

Hur långt sträcker sig skolledares ansvar och hur ser skolledares arbetssituation ut? Det är frågor som väcks av det uppmärksammade och tragiska fallet med en rektor i Karlskrona som stängdes av i efterspelet till flickan Yaras död.

I grunden trivs nästan varje skolledare med sitt yrkesval. Men trots det har hälften av alla skolledare övervägt att lämna yrket det senaste året. Anledningen till detta framgår med all önskvärd tydlighet i Lärarförbundets enkät med 2 700 rektorer och förskolechefer. Arbetssituationen för skolledare är orimlig. Att jobba över är mer regel än undantag. Sju av tio rektorer jobbar mer än 45 timmar i veckan och var femte 50 timmar eller mer. Endast en av tjugo uppger att arbetet får plats inom 40 timmar. Än värre är att två tredjedelar av skolledarna säger att de under sin karriär fått allt mindre tid för det pedagogiska arbetet.

Att i grunden trivas med valet av yrke, men samtidigt uppleva en frustration över otillräckliga förutsättningar att utföra sitt arbete tär på Sveriges skolledare. Ofta får budgetmålen gå före kunskapsmålen, och det skapar stress och ökad arbetsbelastning på skolledarna. Dessutom nämner många skolledare att arbetsuppgifter flyttas från huvudmännens kontor ut till skolorna. Det handlar ofta om ökad administration och kan innebära allt från fastighetsfrågor till personalärenden.

Ett av huvudskälen till att skolledare uppger att situationen är ohållbar är att de ser att fler elever behöver särskilt stöd. Skolledarna har ett särskilt ansvar för detta arbete och får sällan de resurser som krävs för jobbet. En pågående sådan situation leder till vad man skulle kunna kalla samvetsstress.

Vi måste locka fler att vilja ta sig an det viktiga och spännande uppdrag det innebär att vara skolledare. Men så länge nya arbetsuppgifter hamnar i skolan utan att personalstyrkan ökar kommer skolledare och lärare att slitas ut. Det är hög tid att sätta in åtgärder för sammantaget framkommer en bild där skolledarna blivit allmänfixare och problemlösare och inte har tillräckligt med tid att utveckla undervisningen och stötta lärarna. Vårt krav är tydligt – rensa på skolledarnas bord och skapa tid för det som gör verklig skillnad, det pedagogiska ledarskapet. För att det ska kunna ske vill vi snarast se följande förändringar:

• Se till så att varje reform och nytt uppdrag från staten, kommunerna eller de fristående skolornas ledningar måste matchas med resurser i form av tid och pengar.

• Öka antalet skolledare så att varje skolledare får ansvaret för ett rimligt antal medarbetare.

• Skärp skollagen så att huvudmännen regelbundet måste förvissa sig om att rektorer och förskolechefer har tillräckliga resurser för att klara sina uppdrag.

Den samvetsstress som skolledare känner i pressen mellan politikers krav, elevers och lärares behov och en verklighet som inte ger det utrymme som skulle behövas lockar inte fler till yrket. Nu måste politikerna ta sitt ansvar för att skolledare ska få rätt förutsättningar att vara Sveriges viktigaste chefer.

Ann-Charlotte Gavelin Rydman

Ordförande, Lärarförbundet Skolledare

Johanna Jaara Åstrand

Ordförande, Lärarförbundet