2014-12-17 06:00

2015-01-20 23:11

Försvaret som valfråga

Försvarsmaktens förmåga är alldeles för låg och de pengar som skall skjutas till är helt otillräckliga för att ens nå de blygsamma mål som politikerna i den parlamentariska försvarsberedningen lagt fast. Det framgår av det svar som överbefälhavaren Sverker Göransons i går lämnade till regeringen.

Det var i maj som försvarsberedningen kom med sin rapport som skall utgöra ett av underlagen till det försvarsbeslut som skall fattas i vår. Redan då kunde man misstänka att det snabbt skulle bli överspelat. Visserligen hade den en nyktrare syn på det försämrade säkerhetsläget än tidigare rapporter och tidigare beredningar. Men redan från början var det tydligt att anslagshöjningarna inte skulle hålla jämna steg med ambitionshöjningarna. Detta har nu officiellt bekräftats i svaret från överbefälhavaren.

General Göranson ger tummen med till beredningen, dels eftersom deras analys är bristfällig, men främst för att dess krav inte kan uppfyllas eftersom det saknas pengar. Beredningen, där allianspartierna enade sig med Socialdemokraterna, föreslog en årlig anslagshöjning om 5,5 miljarder kronor extra till försvaret, fast först från och med år 2024 – alltså om tio år! Innan dess är tillskotten så pass blygsamma att de i praktiken är betydelselösa. S ville till och med höja 900 miljoner mer än alliansen från och med 2018, men också det är en helt otillräcklig summa.

Det känns onekligen lite verklighetsfrånvänt att å ena sidan slå fast att säkerhetsläget i omvärlden försämrats rätt kraftigt, men att det å andra sidan inte får några omedelbara konsekvenser på resurstilldelningen förrän på längre sikt. Visst, extra Gripenplan, ubåtar och luftvärn, som beredningen föreslagit, är välkomna, men det behövs betydligt mer än så, och dessutom mer i närtid. De föreslagna tillskoten kommer inte ens att kunna täcka upp de underskott som ackumulerats sedan det tidigare försvarsbeslutet 2009.

ÖB:s rapport är egentligen heller inget nytt från honom. Han har flera gånger tidigare talat om hur de bristande resurserna urholkar försvarsförmågan. Redan 2012 slog man larm om att det behövdes 50 miljarder extra de kommande tio åren bara för att införskaffa materiel till den organisation som beslutades 2009. Och bara då skulle vi bortom år 2020 kunna ha ett enveckasförsvar, ett begrepp som ÖB också myntat. Därför borde ingen seriös försvarspolitiker bli förvånad över gårdagens rapport.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) har kallat till möte mellan allians- och regeringspartierna för att dryfta problemen. Folkpartiledaren Jan Björklund har tidigare sagt att han vill återsamla försvarsberedningen på grund av att säkerhetsläget nu har blivit ännu sämre än det var i maj. Något som bekräftades så sent som i fredags när en SAS-flight befann sig på kollisionskurs med ett ryskt signalspaningsflygplan. Ryssland bedriver en alltmer aggressiv militär närvaro i Östersjön. Hultqvist har dock avvisat det därför att han säger sig inte vilja försena processen med framtagandet av ett nytt försvarsbeslut.

Hur man än gör så är det väsentligt att försvaret får ordentligt med tillskott även i närtid. Björklund erkänner att både alliansens och regeringens budgetar hade för låg nivå. Nu säger han att det handlar om sannolikt mer än 3-4 miljarder extra per år. Det vill till att de andra politikerna lyssnar på det örat. Varför inte göra försvaret till en valfråga inför extravalet 22 mars? Försvarspolitiken var sorgligt försummad i höstens val, så nu ges chansen till ett omtag. Vilka partier vågar profilera sig som genuint försvarsvänliga, med ett kraftigt och substantiellt innehåll fjärran från de tidigare flosklerna där marginella skillnader och marginella ökningar utmålats som avgörande?

Det var i maj som försvarsberedningen kom med sin rapport som skall utgöra ett av underlagen till det försvarsbeslut som skall fattas i vår. Redan då kunde man misstänka att det snabbt skulle bli överspelat. Visserligen hade den en nyktrare syn på det försämrade säkerhetsläget än tidigare rapporter och tidigare beredningar. Men redan från början var det tydligt att anslagshöjningarna inte skulle hålla jämna steg med ambitionshöjningarna. Detta har nu officiellt bekräftats i svaret från överbefälhavaren.

General Göranson ger tummen med till beredningen, dels eftersom deras analys är bristfällig, men främst för att dess krav inte kan uppfyllas eftersom det saknas pengar. Beredningen, där allianspartierna enade sig med Socialdemokraterna, föreslog en årlig anslagshöjning om 5,5 miljarder kronor extra till försvaret, fast först från och med år 2024 – alltså om tio år! Innan dess är tillskotten så pass blygsamma att de i praktiken är betydelselösa. S ville till och med höja 900 miljoner mer än alliansen från och med 2018, men också det är en helt otillräcklig summa.

Det känns onekligen lite verklighetsfrånvänt att å ena sidan slå fast att säkerhetsläget i omvärlden försämrats rätt kraftigt, men att det å andra sidan inte får några omedelbara konsekvenser på resurstilldelningen förrän på längre sikt. Visst, extra Gripenplan, ubåtar och luftvärn, som beredningen föreslagit, är välkomna, men det behövs betydligt mer än så, och dessutom mer i närtid. De föreslagna tillskoten kommer inte ens att kunna täcka upp de underskott som ackumulerats sedan det tidigare försvarsbeslutet 2009.

ÖB:s rapport är egentligen heller inget nytt från honom. Han har flera gånger tidigare talat om hur de bristande resurserna urholkar försvarsförmågan. Redan 2012 slog man larm om att det behövdes 50 miljarder extra de kommande tio åren bara för att införskaffa materiel till den organisation som beslutades 2009. Och bara då skulle vi bortom år 2020 kunna ha ett enveckasförsvar, ett begrepp som ÖB också myntat. Därför borde ingen seriös försvarspolitiker bli förvånad över gårdagens rapport.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) har kallat till möte mellan allians- och regeringspartierna för att dryfta problemen. Folkpartiledaren Jan Björklund har tidigare sagt att han vill återsamla försvarsberedningen på grund av att säkerhetsläget nu har blivit ännu sämre än det var i maj. Något som bekräftades så sent som i fredags när en SAS-flight befann sig på kollisionskurs med ett ryskt signalspaningsflygplan. Ryssland bedriver en alltmer aggressiv militär närvaro i Östersjön. Hultqvist har dock avvisat det därför att han säger sig inte vilja försena processen med framtagandet av ett nytt försvarsbeslut.

Hur man än gör så är det väsentligt att försvaret får ordentligt med tillskott även i närtid. Björklund erkänner att både alliansens och regeringens budgetar hade för låg nivå. Nu säger han att det handlar om sannolikt mer än 3-4 miljarder extra per år. Det vill till att de andra politikerna lyssnar på det örat. Varför inte göra försvaret till en valfråga inför extravalet 22 mars? Försvarspolitiken var sorgligt försummad i höstens val, så nu ges chansen till ett omtag. Vilka partier vågar profilera sig som genuint försvarsvänliga, med ett kraftigt och substantiellt innehåll fjärran från de tidigare flosklerna där marginella skillnader och marginella ökningar utmålats som avgörande?