2014-12-12 06:00

2015-01-20 23:09

Den där högtiden

CHATTERKRÖNIKA: Linnea Gelland

Tjata på om juletider, jodå, det kan man göra – och det tänker man.

Har man nu chansen att verkligen få pladdra på i en hel kolumn så ska man naturligtvis använda den till att späda på den allmänna julstämningen. För folk som eventuellt legat och sovit under någon sten eller vaknat upp ur en flermånaderskoma, måste budskapet till varje pris bankas in. Vi bär alla ansvaret för att de inte ska missa det som snart kommer att hända. Julen, alltså. Ingen får komma undan utan att bli utsatt för minst ett femtontal rödklädda personer som kommer och dundrar något i stil med håu, håu. Och det är inte ett femtontal i veckan, utan om dagen. De kunde åtminstone lära sig att tala ur skägget.


Inte en varelse ska kunna gömma sig för det juliga som kryper fram ur varje hörn. Det är röda prylar och glitter och ljusstakar och nötter och glitter och kryddnejlikor och träd och glitter. Nämnde jag glitter? Av någon anledning tycks allt detta vara så konstruerat att julen ska kunna dröja sig kvar även långt efter det att den redan bör ha avklarats. Glittret är tillexempel bra på att dyka upp på de mest märkvärdiga ställen upp till flera månader efter att granen kastats ut. För att inte tala om själva granen, eller snarare dess barr. Det är bara att sticka ned en nagel i en lämplig golvspringa närsomhelst under året, och man kan ge sig på att där finns ett barr. Om inte från förra julen så från julen förut. Samma sak gäller pepparkakorna. Det finns alltid en burk någonstans i huset, innehållande de där hemska, köpta pepparkakorna som ingen vill ha för att de inte är hembakta. De finns där. Om inte från förra julen så från julen förut.


Snart är det jul förresten, visste du det? Tala om det för alla dina vänner så ofta du kan, så att de inte glömmer bort det. Be förresten att de påminner dig emellanåt också, så går det både jämnt ut och ingen av er riskerar att missa något av det roliga.

För att vara riktigt på den säkra sidan bör man även se till att låta radion stå på hela tiden. Där kan man sedan lyssna sig full av julstämning under såväl obligatorisk julstädning som ljuständning. När man inte tror sig kunna rymma mer jul, men inte heller tror sig kunna rymma från jul, finner man att det är slut på året. Man sitter där i ett nytt år som ännu inte fått någon jul. Men då är det i alla fall ett år kvar tills nästa gång. Ungefär.

Har man nu chansen att verkligen få pladdra på i en hel kolumn så ska man naturligtvis använda den till att späda på den allmänna julstämningen. För folk som eventuellt legat och sovit under någon sten eller vaknat upp ur en flermånaderskoma, måste budskapet till varje pris bankas in. Vi bär alla ansvaret för att de inte ska missa det som snart kommer att hända. Julen, alltså. Ingen får komma undan utan att bli utsatt för minst ett femtontal rödklädda personer som kommer och dundrar något i stil med håu, håu. Och det är inte ett femtontal i veckan, utan om dagen. De kunde åtminstone lära sig att tala ur skägget.


Inte en varelse ska kunna gömma sig för det juliga som kryper fram ur varje hörn. Det är röda prylar och glitter och ljusstakar och nötter och glitter och kryddnejlikor och träd och glitter. Nämnde jag glitter? Av någon anledning tycks allt detta vara så konstruerat att julen ska kunna dröja sig kvar även långt efter det att den redan bör ha avklarats. Glittret är tillexempel bra på att dyka upp på de mest märkvärdiga ställen upp till flera månader efter att granen kastats ut. För att inte tala om själva granen, eller snarare dess barr. Det är bara att sticka ned en nagel i en lämplig golvspringa närsomhelst under året, och man kan ge sig på att där finns ett barr. Om inte från förra julen så från julen förut. Samma sak gäller pepparkakorna. Det finns alltid en burk någonstans i huset, innehållande de där hemska, köpta pepparkakorna som ingen vill ha för att de inte är hembakta. De finns där. Om inte från förra julen så från julen förut.


Snart är det jul förresten, visste du det? Tala om det för alla dina vänner så ofta du kan, så att de inte glömmer bort det. Be förresten att de påminner dig emellanåt också, så går det både jämnt ut och ingen av er riskerar att missa något av det roliga.

För att vara riktigt på den säkra sidan bör man även se till att låta radion stå på hela tiden. Där kan man sedan lyssna sig full av julstämning under såväl obligatorisk julstädning som ljuständning. När man inte tror sig kunna rymma mer jul, men inte heller tror sig kunna rymma från jul, finner man att det är slut på året. Man sitter där i ett nytt år som ännu inte fått någon jul. Men då är det i alla fall ett år kvar tills nästa gång. Ungefär.

Linnea Gelland

Bor: Visby

Ålder: 18 år