2014-12-09 06:00

2015-01-20 22:43

Mitt livs resa

MANGSKOG: Pepparkakstävlingen inspirerade till novellskrivande

Det var en kylig dag, när jag kom dit förändrades allt...

Jag var bara en vanlig pojke, bara en i mängden. Ändå kunde jag ibland känna mig speciell. Det var tack vare att jag hade en familj, några som älskade mig. De var det enda jag hade.

Fast resan hit var jobbig, har jag ändå funnit mig till ro.

Jag bodde i Afrika, i ett land som heter Libyen. Jag hade en väldigt bra uppväxt, med två föräldrar som älskade mig.

Sedan ändrades allt; det blev krig och den dåvarande presidenten störtades. Min pappa var tvungen att vara med och kriga. Min mamma blev tillfångatagen och avrättad. Det var därför jag var tvungen att fly, fly från mitt hemland.

Jag tog mig till den närmaste hamnen och smet på en båt som skulle gå till Spanien. Jag visste redan från början vart jag skulle, jag skulle åka till den kalla Norden. Där fanns en stad som kallades Wordvillage. Jag hade hört att det fanns plats för alla, oavsett om man var mörk eller ljus, pojke eller flicka, man eller kvinna, katolik eller protestant. Min bästa vän Totto hade rest dit för ett par veckor sedan. Nu hade jag bestämt mig att komma efter. Pappa hade lovat att han skulle komma efter mig.

Jag åkte med båten till Spanien. Där bytte jag till en annan båt, som skulle ta mig till Malmö i Sverige. När jag kom fram till Malmö så träffade jag en mycket trevlig buschaufför, som dessutom kunde tala flytande Arabiska. Det visade sig att han körde bussar till Worldvillage och sa att jag kunde åka med gratis. När vi kom fram steg jag försiktigt ur bussen och såg mig omkring. Synen var magisk! Det var som ett vinterparadis och det låg snö överallt. Jag aldrig sett riktig snö. Allt var så fint och det var människor av olika folkslag och barn från alla länder. Plötslig fick jag syn på Totto. Han kom springandes mot mig.

-Miko! utropade han och kastade sig i min famn.

Jag började nästan gråta av glädje. Totto tog med mig till hans rum, vi blev rumskompisar. Han tog med mig till skolan, sedan till jobbhuset till religonshuset och sist till sjukhuset. Det var den bästa rundturen någonsin. Vi fick en tolk, han hette Roger. Samt att jag fick börja i skolan! Allt var en som en dröm. Det var kallt, men jag fick som tur kläder av några föreståndare. Jag fick även en program om mat och roliga aktiveteter:

Frukost klockan 6:00-9:30

Lunch på skolan 11:00-12:30

Middag klockan 17:00- 20:30

Det finns frukt och mackor mm. dygnet runt!!!

Aktiviteter var varje dag efter skolan!

Det var ishockey, dans, konståkning, sång och lekar mm.

En morgon knackade det på dörren. Totto öppnade dörren och pappa kom inspringandes. Jag trodde knappt mina ögon. Jag kastade mig i pappas armar och borrade in ansiktet i hans varma jacka. Det enda jag sa var:

-أحبك! Det betyder jag älskar dig på Arabiska.

Jag var bara en vanlig pojke, bara en i mängden. Ändå kunde jag ibland känna mig speciell. Det var tack vare att jag hade en familj, några som älskade mig. De var det enda jag hade.

Fast resan hit var jobbig, har jag ändå funnit mig till ro.

Jag bodde i Afrika, i ett land som heter Libyen. Jag hade en väldigt bra uppväxt, med två föräldrar som älskade mig.

Sedan ändrades allt; det blev krig och den dåvarande presidenten störtades. Min pappa var tvungen att vara med och kriga. Min mamma blev tillfångatagen och avrättad. Det var därför jag var tvungen att fly, fly från mitt hemland.

Jag tog mig till den närmaste hamnen och smet på en båt som skulle gå till Spanien. Jag visste redan från början vart jag skulle, jag skulle åka till den kalla Norden. Där fanns en stad som kallades Wordvillage. Jag hade hört att det fanns plats för alla, oavsett om man var mörk eller ljus, pojke eller flicka, man eller kvinna, katolik eller protestant. Min bästa vän Totto hade rest dit för ett par veckor sedan. Nu hade jag bestämt mig att komma efter. Pappa hade lovat att han skulle komma efter mig.

Jag åkte med båten till Spanien. Där bytte jag till en annan båt, som skulle ta mig till Malmö i Sverige. När jag kom fram till Malmö så träffade jag en mycket trevlig buschaufför, som dessutom kunde tala flytande Arabiska. Det visade sig att han körde bussar till Worldvillage och sa att jag kunde åka med gratis. När vi kom fram steg jag försiktigt ur bussen och såg mig omkring. Synen var magisk! Det var som ett vinterparadis och det låg snö överallt. Jag aldrig sett riktig snö. Allt var så fint och det var människor av olika folkslag och barn från alla länder. Plötslig fick jag syn på Totto. Han kom springandes mot mig.

-Miko! utropade han och kastade sig i min famn.

Jag började nästan gråta av glädje. Totto tog med mig till hans rum, vi blev rumskompisar. Han tog med mig till skolan, sedan till jobbhuset till religonshuset och sist till sjukhuset. Det var den bästa rundturen någonsin. Vi fick en tolk, han hette Roger. Samt att jag fick börja i skolan! Allt var en som en dröm. Det var kallt, men jag fick som tur kläder av några föreståndare. Jag fick även en program om mat och roliga aktiveteter:

Frukost klockan 6:00-9:30

Lunch på skolan 11:00-12:30

Middag klockan 17:00- 20:30

Det finns frukt och mackor mm. dygnet runt!!!

Aktiviteter var varje dag efter skolan!

Det var ishockey, dans, konståkning, sång och lekar mm.

En morgon knackade det på dörren. Totto öppnade dörren och pappa kom inspringandes. Jag trodde knappt mina ögon. Jag kastade mig i pappas armar och borrade in ansiktet i hans varma jacka. Det enda jag sa var:

-أحبك! Det betyder jag älskar dig på Arabiska.

  • Kristina Skogberg, Marie Bergström, Emma Trygg, Adam Andersson och Selma Johansson