2014-12-08 19:31

2015-01-20 23:09

Avlopp godkändes inte

VIKE: "Ingen har orkat läsa igenom vår överklagan"

JO-anmälan. Kommunen godkände inte den avloppsanläggning som familjerna Edbom tänkt sig.
De överklagade till högsta instans, men fick avslag.
– Ingen har brytt sig om att kolla upp våra källor, säger Kajsa Edbom som nu gjort en JO-anmälan.

Kajsa Edbom är själv miljöinspektör vid Karlskoga kommun och påläst när det gäller enskilda avlopp.

När det var dags att byta ut avloppsanläggningen på familjegården i Vike ville de testa att bygga ett vattenreningskärr. Men kommunen ansåg inte att det var en bra idé och slog fast att det som gäller är en markbädd.

Ärendet överklagades till länsstyrelsen och därefter mark- och miljödomstolen. Båda instanserna gick på kommunens linje.

– Beslutet att vi inte får bygga ett vattenreningskärr grundar sig i kommunens tjänstemans personliga åsikter och övriga instansers blinda tillförlit på att denne gjort rätt bedömning från början, säger Kajsa Edbom och fortsätter:

– Hela ärendehanteringen är i mina ögon väldigt bristfällig. Vi och kommunens tjänsteman hade inte samma syn på vattenreningskärr och trots detta har ingen gjort en oberoende prövning. Ingen har orkat läsa igenom vår överklagan, eller så har de inte förstått eller orkat engagera sig.

En näsknäppa

Kajsa Edbom har varit i kontakt med samtliga handläggare i ärendet.

– Jag har fått bekräftat att ingen kollat upp de källor vi hänvisar till eller tagit reda på vilken version som stämmer, vår eller tjänstemannens. Trots att vi båda hänvisar till Våtmarkscentrum i Halmstad, men drar olika slutsatser. Det hade varit väldigt lätt att ringa dem.

Familjerna har rättat sig efter besluten och gjort den markbädd för toalettvattnet som kommunen godkänt. Men besvikelsen är stor och tilltron till rättsväsendet liten. Kajsa Edbom har gjort en JO-anmälan av handläggningsrutinerna från kommunen till mark- och miljödomstolen.

– Jag hoppas att alla instanser får en näsknäppa så de bryr sig om att göra ett grundligare jobb nästa gång det finns oklarheter, säger hon och tillägger:

– Den stora förloraren här är miljön. En markbädd klarar inte ens lagstiftningen när det gäller rening av fosfor. Det tror jag att vårt vattenreningskärr hade gjort.

Miljöingrepp

Ingreppen i miljön är dessutom betydligt större för att anlägga en markbädd. Jordmassor måste fraktas bort och utvinnas. Berg sprängs, krossas, sorteras och tvättas. Markbäddssand utvinns.

– Dessa massor finns givetvis inte nästgårds utan måste fraktas långväga. Allt arbete sker med tunga maskiner med stor dieselförbrukning, både de som utför arbetet på plats och de som fraktar massor, säger Kajsa Edbom.

Dammarna i vattenreningskärret grävs med en liten grävmaskin och massorna läggs upp på sidan som vallar. Kontrasterna på de båda anläggningarna är slående. De finns nämligen sida vid sida i Vike. Dammarna byggdes för att ta emot bad-, disk och tvättvatten, vilket kommunen tillåter. Bredvid finns markbädden för toalettvattnet.

Kajsa Edbom är själv miljöinspektör vid Karlskoga kommun och påläst när det gäller enskilda avlopp.

När det var dags att byta ut avloppsanläggningen på familjegården i Vike ville de testa att bygga ett vattenreningskärr. Men kommunen ansåg inte att det var en bra idé och slog fast att det som gäller är en markbädd.

Ärendet överklagades till länsstyrelsen och därefter mark- och miljödomstolen. Båda instanserna gick på kommunens linje.

– Beslutet att vi inte får bygga ett vattenreningskärr grundar sig i kommunens tjänstemans personliga åsikter och övriga instansers blinda tillförlit på att denne gjort rätt bedömning från början, säger Kajsa Edbom och fortsätter:

– Hela ärendehanteringen är i mina ögon väldigt bristfällig. Vi och kommunens tjänsteman hade inte samma syn på vattenreningskärr och trots detta har ingen gjort en oberoende prövning. Ingen har orkat läsa igenom vår överklagan, eller så har de inte förstått eller orkat engagera sig.

En näsknäppa

Kajsa Edbom har varit i kontakt med samtliga handläggare i ärendet.

– Jag har fått bekräftat att ingen kollat upp de källor vi hänvisar till eller tagit reda på vilken version som stämmer, vår eller tjänstemannens. Trots att vi båda hänvisar till Våtmarkscentrum i Halmstad, men drar olika slutsatser. Det hade varit väldigt lätt att ringa dem.

Familjerna har rättat sig efter besluten och gjort den markbädd för toalettvattnet som kommunen godkänt. Men besvikelsen är stor och tilltron till rättsväsendet liten. Kajsa Edbom har gjort en JO-anmälan av handläggningsrutinerna från kommunen till mark- och miljödomstolen.

– Jag hoppas att alla instanser får en näsknäppa så de bryr sig om att göra ett grundligare jobb nästa gång det finns oklarheter, säger hon och tillägger:

– Den stora förloraren här är miljön. En markbädd klarar inte ens lagstiftningen när det gäller rening av fosfor. Det tror jag att vårt vattenreningskärr hade gjort.

Miljöingrepp

Ingreppen i miljön är dessutom betydligt större för att anlägga en markbädd. Jordmassor måste fraktas bort och utvinnas. Berg sprängs, krossas, sorteras och tvättas. Markbäddssand utvinns.

– Dessa massor finns givetvis inte nästgårds utan måste fraktas långväga. Allt arbete sker med tunga maskiner med stor dieselförbrukning, både de som utför arbetet på plats och de som fraktar massor, säger Kajsa Edbom.

Dammarna i vattenreningskärret grävs med en liten grävmaskin och massorna läggs upp på sidan som vallar. Kontrasterna på de båda anläggningarna är slående. De finns nämligen sida vid sida i Vike. Dammarna byggdes för att ta emot bad-, disk och tvättvatten, vilket kommunen tillåter. Bredvid finns markbädden för toalettvattnet.