2015-09-14 18:34

2015-09-15 13:11

Unison protest från vårdpersonalen

HAGFORS: Försämrade arbetsvillkor tar knäcken på personalen

Införandet av rullande scheman, sänkt personaltäthet och att delade turer är kvar gör att personalen vid kommunens fyra särskilda boende har fått nog. Under måndagen samlades en stor grupp för ett protestmöte i stadshuset.

– Vi träffar på en likgiltighet som vi inte sett förut och det gör mig rädd, sa Jessica Larsson, Kommunals ordförande i Hagfors, innan kommunalråd Åsa Johansson fick ta emot namnlistor där i stort sett alla de cirka 200 som jobbar på kommunens särskilda boenden hade skrivit sig på.

Att färre och färre huvuden ska göra mer och mer har fått personalen att tappa arbetsglädjen totalt. Vårdpersonalen har fått ta över arbetsuppgifter som tidigare skötts av vaktmästare och städerskor vilket innebär att de inte hinner med de boende så som de vill.

– Jag skulle inte vilja bo där, sa en av kvinnorna.

– Nej, det finns ingen värdegrund längre, inflikade någon annan.

Att sjukskrivningarna gått upp med två procentenheter jämfört med för ett år tillbaka är en signal om att arbetet tar hårt på personalen. Införandet av rullande scheman upplevs av många som en starkt bidragande orsak till att arbetssituationen blivit ytterst slitsam. Det innebär ständiga byten mellan dag- och nattpass utan tillräcklig vila emellanåt.

– Det var sagt att jobba natt var ett eget val men vi har blivit tvingade att jobba natt. Och i en del fall trots att det finns läkarintyg om att det inte bör vara byten av dygnspass.

– Och delade turer skulle tas bort var ju också lovat men de är kvar.

– Hur tänker ni bygga framtiden när personalen är så missnöjd med hur det är nu. Vad händer och vad leder det här till?Ni måste vara rädd om undersköterskorna, det är en bristvara.

– Så vill vi inte ha det. Vi vill att det ska vara roligt att gå till arbetet. Jag önskar att alla ska tycka om att gå till jobbet, sa Åsa Johansson.

Att vårdpersonalen vände sig till politikerna förklarades med att man inte fått någon respons från ledningspersonerna. Att deras synpunkter inte förts vidare uppåt, likaså att personalen inte får information uppifrån. I stället för delaktighet känner man sig maktlös över sin situation.

– Det finns en felande länk nånstans, som någon sa

– Det är tydligt att det behövs göras något. Så här unisont har det inte varit tidigare, sa Åsa Johansson efter att ha lyssnat på vad personalen hade att säga. Men hon kunde inte på stående fot lova något då schemaläggning och liknande sköttes på tjänstemannanivå.

– Vi träffar på en likgiltighet som vi inte sett förut och det gör mig rädd, sa Jessica Larsson, Kommunals ordförande i Hagfors, innan kommunalråd Åsa Johansson fick ta emot namnlistor där i stort sett alla de cirka 200 som jobbar på kommunens särskilda boenden hade skrivit sig på.

Att färre och färre huvuden ska göra mer och mer har fått personalen att tappa arbetsglädjen totalt. Vårdpersonalen har fått ta över arbetsuppgifter som tidigare skötts av vaktmästare och städerskor vilket innebär att de inte hinner med de boende så som de vill.

– Jag skulle inte vilja bo där, sa en av kvinnorna.

– Nej, det finns ingen värdegrund längre, inflikade någon annan.

Att sjukskrivningarna gått upp med två procentenheter jämfört med för ett år tillbaka är en signal om att arbetet tar hårt på personalen. Införandet av rullande scheman upplevs av många som en starkt bidragande orsak till att arbetssituationen blivit ytterst slitsam. Det innebär ständiga byten mellan dag- och nattpass utan tillräcklig vila emellanåt.

– Det var sagt att jobba natt var ett eget val men vi har blivit tvingade att jobba natt. Och i en del fall trots att det finns läkarintyg om att det inte bör vara byten av dygnspass.

– Och delade turer skulle tas bort var ju också lovat men de är kvar.

– Hur tänker ni bygga framtiden när personalen är så missnöjd med hur det är nu. Vad händer och vad leder det här till?Ni måste vara rädd om undersköterskorna, det är en bristvara.

– Så vill vi inte ha det. Vi vill att det ska vara roligt att gå till arbetet. Jag önskar att alla ska tycka om att gå till jobbet, sa Åsa Johansson.

Att vårdpersonalen vände sig till politikerna förklarades med att man inte fått någon respons från ledningspersonerna. Att deras synpunkter inte förts vidare uppåt, likaså att personalen inte får information uppifrån. I stället för delaktighet känner man sig maktlös över sin situation.

– Det finns en felande länk nånstans, som någon sa

– Det är tydligt att det behövs göras något. Så här unisont har det inte varit tidigare, sa Åsa Johansson efter att ha lyssnat på vad personalen hade att säga. Men hon kunde inte på stående fot lova något då schemaläggning och liknande sköttes på tjänstemannanivå.