2015-07-01 06:00

2015-07-01 06:00

På IVA efter ormbett

SUNNEMO: "Kommer aldrig mer att gå i skogen utan stövlar"

Lena Persson var i skogen för att fotografera, när hon blev biten av en huggorm. Redan efter en halvtimme fick hon svåra symptom. Hade det inte varit för maken Sörens handlingskraft och kunnig sjukvårdspersonal vet man inte hur det hade slutat.

Ett av Lena Perssons största intressen är att fotografera i naturen. Därför var det inget ovanligt med att hon förra måndagskvällen gav sig i väg till Älgsjön i Sunnemo tillsammans med maken Sören.

Ett stick

Lena har respekt för ormar och brukar oftast ha stövlar på sig i naturen för att undvika att bli biten, dock inte denna gång. Med gympaskor på fötterna klev hon ur bilen. Sören var i färd med att parkera när Lena hittade ett vackert motiv att fotografera.

– Då kände jag plötsligt ett stick i höger ben och tror att jag stuckit mig på en taggbuske. Men när jag vänder mig om ser jag en stor randig huggorm ringla iväg. ”Jag har blivit biten av en huggorm”, skriker jag till Sören.

Ingen täckning

Sören kommer snabbt till undsättning. Förgäves försöker de att ringa 112, men har ingen täckning. Först efter fem kilometer får de kontakt. Lena får rådet att hålla sig i stillhet och att snarast bege sig till Torsby sjukhus. Men redan vid Uddeholm, en halvtimme efter bettet började Lena bli dålig.

– Jag började kallsvettas och bli illamående, berättar Lena.

Kräktes

När de kom till Edebäck började Lena kräkas i bilen och känna blodtrycksfall. Då ringde Sören efter ambulans och det bestämdes att den skulle möta upp vid Ekshärads kyrka. Men innan de var framme hann Lena bli ännu sämre och Sören gjorde vad han kunde.

– Jag körde fort och höll vänstra handen på ratten, högra handen stöttade jag upp Lena med som höll på att tappa medvetandet och fortsatte att spy.

Syrgas

När de kom till Ekshärads kyrka var räddningstjänsten först på plats och de gav Lena syrgas. Strax var ambulansen från Torsby också där och de gav henne adrenalin.

– Jag var ju jätterädd, men minns inte mycket annat än att ambulanspersonalen klappade mig om kinden och sa ” Lena är du med?”. Jag orkade bara nicka lätt, aldrig förr har jag haft sådana smärtor i magen, säger Lena.

Intensiven

På väg i ambulans till Torsby blev tillståndet än värre. Blodtrycket sjönk och även cirkulationen. Ambulansen hon färdades i tvingades ringa efter förstärkning, eftersom Lenas medvetandegrad sjönk till att bli ej kontaktbar. När Lena kom fram fick hon antiserum och placerades på intensivvårdsavdelningen (IVA). Antiserumet gjorde verkan och sent samma kväll vaknade Lena upp. Men i hela fem dagar behandlades hon på IVA innan hon skickades hem.

– De sa till mig att hade inte Sören ringt efter ambulans hade det gått riktigt illa, berättar Lena.

– Jag är så glad att ha dig hemma igen vid liv, säger Sören och ger Lena en innerlig kram.

Inga fysiska men

Lena klarade sig utan fysiska men. Från sjukhuset har hon fått restriktioner att hålla sig i stillhet i två veckor.

Men en sak är säker.

– Jag kommer aldrig mer att gå i skogen utan stövlar. Aldrig kunde jag ana att man kunde bli så dålig av ett huggormsbett.

Ett av Lena Perssons största intressen är att fotografera i naturen. Därför var det inget ovanligt med att hon förra måndagskvällen gav sig i väg till Älgsjön i Sunnemo tillsammans med maken Sören.

Ett stick

Lena har respekt för ormar och brukar oftast ha stövlar på sig i naturen för att undvika att bli biten, dock inte denna gång. Med gympaskor på fötterna klev hon ur bilen. Sören var i färd med att parkera när Lena hittade ett vackert motiv att fotografera.

– Då kände jag plötsligt ett stick i höger ben och tror att jag stuckit mig på en taggbuske. Men när jag vänder mig om ser jag en stor randig huggorm ringla iväg. ”Jag har blivit biten av en huggorm”, skriker jag till Sören.

Ingen täckning

Sören kommer snabbt till undsättning. Förgäves försöker de att ringa 112, men har ingen täckning. Först efter fem kilometer får de kontakt. Lena får rådet att hålla sig i stillhet och att snarast bege sig till Torsby sjukhus. Men redan vid Uddeholm, en halvtimme efter bettet började Lena bli dålig.

– Jag började kallsvettas och bli illamående, berättar Lena.

Kräktes

När de kom till Edebäck började Lena kräkas i bilen och känna blodtrycksfall. Då ringde Sören efter ambulans och det bestämdes att den skulle möta upp vid Ekshärads kyrka. Men innan de var framme hann Lena bli ännu sämre och Sören gjorde vad han kunde.

– Jag körde fort och höll vänstra handen på ratten, högra handen stöttade jag upp Lena med som höll på att tappa medvetandet och fortsatte att spy.

Syrgas

När de kom till Ekshärads kyrka var räddningstjänsten först på plats och de gav Lena syrgas. Strax var ambulansen från Torsby också där och de gav henne adrenalin.

– Jag var ju jätterädd, men minns inte mycket annat än att ambulanspersonalen klappade mig om kinden och sa ” Lena är du med?”. Jag orkade bara nicka lätt, aldrig förr har jag haft sådana smärtor i magen, säger Lena.

Intensiven

På väg i ambulans till Torsby blev tillståndet än värre. Blodtrycket sjönk och även cirkulationen. Ambulansen hon färdades i tvingades ringa efter förstärkning, eftersom Lenas medvetandegrad sjönk till att bli ej kontaktbar. När Lena kom fram fick hon antiserum och placerades på intensivvårdsavdelningen (IVA). Antiserumet gjorde verkan och sent samma kväll vaknade Lena upp. Men i hela fem dagar behandlades hon på IVA innan hon skickades hem.

– De sa till mig att hade inte Sören ringt efter ambulans hade det gått riktigt illa, berättar Lena.

– Jag är så glad att ha dig hemma igen vid liv, säger Sören och ger Lena en innerlig kram.

Inga fysiska men

Lena klarade sig utan fysiska men. Från sjukhuset har hon fått restriktioner att hålla sig i stillhet i två veckor.

Men en sak är säker.

– Jag kommer aldrig mer att gå i skogen utan stövlar. Aldrig kunde jag ana att man kunde bli så dålig av ett huggormsbett.