2015-07-29 06:00

2015-07-31 10:36

En sekund kan innebära skillnaden mellan liv och död

TRAFIKFARA: NWT testar att köra bil och skicka sms

NWT besökte Värmlands Trafikcenter för att undersöka farorna med att skicka sms bakom ratten.

Tunga regnmoln hänger över halkbanan i Grums. En grupp ungdomar kommer gående från övningsbanorna. De är precis färdiga med halkkörningen och därmed ett steg närmare körkortet. De ser upprymda ut. Förmodligen är det första gången de kört bil utan handledare i passagerarsätet, och dessutom har de ju fått testa att sladda, bromsa och halka - en ganska kul dag, med andra ord.

Jag känner igen mig. Jag var också här och fick testa att sladda, bromsa och halka när jag tog körkort. Den här gången ska jag göra det igen, fast med en ytterligare komponent: jag ska skicka sms och titta i telefonen samtidigt som jag kör. Förhoppningen är att få en mer verklighetsförankrad bild av vad som faktiskt kan hända och vilka faror jag utgör som ouppmärksam förare.

Nytt i körkortsutbildningen

Den här delen av körkortsutbildningen existerar till viss del redan men handlar mer om distraktionsmoment i allmänhet än om farorna med mobilanvändande bakom ratten. Däremot menar Anders Kalborg, VD på Värmlands Trafikcenter och min handledare för dagen, att allt pekar på att det kommer att bli ett heltäckande moment i körkortsutbildningen inom kort. Inget är officiellt ännu, men han har redan beställt rörliga hinder föreställande barnfamiljer och älgar som ska installeras på halkbanan i slutet av augusti.

I dag får vi dock nöja oss med ett lite mindre tekniskt test. Anders Kalborg förklarar att jag ska ta mig upp till 90 km/h på en raksträcka varpå jag ska tvärnita när han räcker upp armen. Enkelt och tydligt.

Jag gör just så - håller blicken fäst på Anders och bromsar så hårt jag kan när armen åker upp. Stoppsträckan blir 45 meter lång. Nu, förklarar Anders, ska jag göra samma sak samtidigt som jag skickar ett sms. Tanken är att jag inte ska veta när armen dyker upp, men när den väl gör det ska jag vara redo att bromsa.

Mobilen i handen

Sagt och gjort. Jag ställer mig redo, tar fram mobilen och börjar köra igen. Det känns helt vansinnigt att ömsom titta på vägen och ömsom ned i mobilen, men ändå inte helt obekant.

När jag väl ser armen har den redan varit i luften i en sekund. Stoppsträckan den här gången blir 80 meter lång, och då vet jag ändå vad jag ska hålla utkik efter. Jag har svängt mer åt Anders håll än vad jag hade planerat och bilen stannar betydligt närmare honom än vad jag hade tänkt.

Efteråt står vi och pratar en stund. Anders berättar att han själv alltid lägger bort mobilen helt vid körning, han har svårt att hålla sig från den annars, och jag förstår nu helt varför. Han påminns om det varje dag i sitt jobb, att olyckan kan ske så snabbt, och en sekund kan innebära skillnaden mellan liv och död.

Tunga regnmoln hänger över halkbanan i Grums. En grupp ungdomar kommer gående från övningsbanorna. De är precis färdiga med halkkörningen och därmed ett steg närmare körkortet. De ser upprymda ut. Förmodligen är det första gången de kört bil utan handledare i passagerarsätet, och dessutom har de ju fått testa att sladda, bromsa och halka - en ganska kul dag, med andra ord.

Jag känner igen mig. Jag var också här och fick testa att sladda, bromsa och halka när jag tog körkort. Den här gången ska jag göra det igen, fast med en ytterligare komponent: jag ska skicka sms och titta i telefonen samtidigt som jag kör. Förhoppningen är att få en mer verklighetsförankrad bild av vad som faktiskt kan hända och vilka faror jag utgör som ouppmärksam förare.

Nytt i körkortsutbildningen

Den här delen av körkortsutbildningen existerar till viss del redan men handlar mer om distraktionsmoment i allmänhet än om farorna med mobilanvändande bakom ratten. Däremot menar Anders Kalborg, VD på Värmlands Trafikcenter och min handledare för dagen, att allt pekar på att det kommer att bli ett heltäckande moment i körkortsutbildningen inom kort. Inget är officiellt ännu, men han har redan beställt rörliga hinder föreställande barnfamiljer och älgar som ska installeras på halkbanan i slutet av augusti.

I dag får vi dock nöja oss med ett lite mindre tekniskt test. Anders Kalborg förklarar att jag ska ta mig upp till 90 km/h på en raksträcka varpå jag ska tvärnita när han räcker upp armen. Enkelt och tydligt.

Jag gör just så - håller blicken fäst på Anders och bromsar så hårt jag kan när armen åker upp. Stoppsträckan blir 45 meter lång. Nu, förklarar Anders, ska jag göra samma sak samtidigt som jag skickar ett sms. Tanken är att jag inte ska veta när armen dyker upp, men när den väl gör det ska jag vara redo att bromsa.

Mobilen i handen

Sagt och gjort. Jag ställer mig redo, tar fram mobilen och börjar köra igen. Det känns helt vansinnigt att ömsom titta på vägen och ömsom ned i mobilen, men ändå inte helt obekant.

När jag väl ser armen har den redan varit i luften i en sekund. Stoppsträckan den här gången blir 80 meter lång, och då vet jag ändå vad jag ska hålla utkik efter. Jag har svängt mer åt Anders håll än vad jag hade planerat och bilen stannar betydligt närmare honom än vad jag hade tänkt.

Efteråt står vi och pratar en stund. Anders berättar att han själv alltid lägger bort mobilen helt vid körning, han har svårt att hålla sig från den annars, och jag förstår nu helt varför. Han påminns om det varje dag i sitt jobb, att olyckan kan ske så snabbt, och en sekund kan innebära skillnaden mellan liv och död.