2015-06-18 06:00

2015-06-18 06:00

Krävande terräng i KM

ORIENTERING: Utmanande backar och blöta skogar i Lesjöfors

Många av deltagarna var trötta och slitna när de sprang i mål.

Och det var precis så de flesta av dem ville ha det – KM-banorna vid slalombacken gav dem en rolig utmaning.
– Det var tufft, men orienteringen var kul, säger Anders Södersten Dahlgren som sprang in som etta på den längsta banan.

Filipstadslöparen Anders Södersten Dahlgren hade det jobbigt utmed banan.

Benen blev stumma och mjölksyran gjorde sig påmind, men han njöt av varje sekund.

– Det var riktig vildmarksterräng här – otroligt fint. Även när jag kom ner här vid målet (lättare terräng, reds anm) orkade jag inte trycka på för att jag var så trött, säger han med ett leende.

Något som tilltalade honom var alla vägval som gick att göra.

– Här valde jag till exempel en stiglöpning. Det var säkert längre att springa, men kanske ändå det snabbaste valet, säger han och pekar på sin karta.

Patrik Hedberg från Kroppa var minst lika sliten som Anders Södersten Dahlgren i mål. I hans fall kan dock cykelturen runt Vättern i lördags vara en bidragande orsak till varför han fick pusta lite extra.

– Det var jobbigt och blött, men det är så det ska vara när det har regnat hela sommaren. Kroppen tog slut redan vid den första kontrollen, sen var det bara fem kilometer kvar, säger han och skrattar.

Precis som Anders Södersten Dahlgren hyllade Patrik Hedberg banan med alla dess möjligheter till att göra vägval.

– Det kändes som att det gick att göra minst två vägval vid varje kontroll. Vid några enstaka kontroller fick det bli stiglöpningar bara för att få chansen att släppa huvudet och springa, säger han.

I kretsmästerskapet deltog klubbarna Lesjöfors SK, Filipstads OK, IFK Brattfors och Kroppa IF. Men tävlingen gästades även av löpare från Hällefors samt Hagforsklubben Viking.

Sten Jonsson från Hällefors var en av ungdomarna som provade en av de kortare banorna.

– Det var ganska kul, säger han om hur det kändes att springa.

Hur tycker du att orienteringen gick, hittade du alla kontroller direkt?

– Jag tycker att det var lite blandat.

Vikinglöparen Kalle Dalheimer har sedan två års tid behövt kryckor för att kunna ta sig fram ordentligt. Han ser orienteringen som en utmärkt träningsform och han genomförde hela sitt lopp med kryckorna.

– Det var väldigt blött så jag fick inget stöd för kryckorna. Men annars gick det bra, det var mycket mer kuperat än vad jag trodde att det skulle vara. Jag ska vara med i Idres fjällorientering till helgen, så det här var bra träning, säger han.

David Wigh Dahlgren från Filipstad fikade i slalomstugan med Kroppas Ebba Ryen Blåder efter loppet. För honom var det självklart vad som är det bästa med att få orientera.

– Att man får springa mycket!

Filipstadslöparen Anders Södersten Dahlgren hade det jobbigt utmed banan.

Benen blev stumma och mjölksyran gjorde sig påmind, men han njöt av varje sekund.

– Det var riktig vildmarksterräng här – otroligt fint. Även när jag kom ner här vid målet (lättare terräng, reds anm) orkade jag inte trycka på för att jag var så trött, säger han med ett leende.

Något som tilltalade honom var alla vägval som gick att göra.

– Här valde jag till exempel en stiglöpning. Det var säkert längre att springa, men kanske ändå det snabbaste valet, säger han och pekar på sin karta.

Patrik Hedberg från Kroppa var minst lika sliten som Anders Södersten Dahlgren i mål. I hans fall kan dock cykelturen runt Vättern i lördags vara en bidragande orsak till varför han fick pusta lite extra.

– Det var jobbigt och blött, men det är så det ska vara när det har regnat hela sommaren. Kroppen tog slut redan vid den första kontrollen, sen var det bara fem kilometer kvar, säger han och skrattar.

Precis som Anders Södersten Dahlgren hyllade Patrik Hedberg banan med alla dess möjligheter till att göra vägval.

– Det kändes som att det gick att göra minst två vägval vid varje kontroll. Vid några enstaka kontroller fick det bli stiglöpningar bara för att få chansen att släppa huvudet och springa, säger han.

I kretsmästerskapet deltog klubbarna Lesjöfors SK, Filipstads OK, IFK Brattfors och Kroppa IF. Men tävlingen gästades även av löpare från Hällefors samt Hagforsklubben Viking.

Sten Jonsson från Hällefors var en av ungdomarna som provade en av de kortare banorna.

– Det var ganska kul, säger han om hur det kändes att springa.

Hur tycker du att orienteringen gick, hittade du alla kontroller direkt?

– Jag tycker att det var lite blandat.

Vikinglöparen Kalle Dalheimer har sedan två års tid behövt kryckor för att kunna ta sig fram ordentligt. Han ser orienteringen som en utmärkt träningsform och han genomförde hela sitt lopp med kryckorna.

– Det var väldigt blött så jag fick inget stöd för kryckorna. Men annars gick det bra, det var mycket mer kuperat än vad jag trodde att det skulle vara. Jag ska vara med i Idres fjällorientering till helgen, så det här var bra träning, säger han.

David Wigh Dahlgren från Filipstad fikade i slalomstugan med Kroppas Ebba Ryen Blåder efter loppet. För honom var det självklart vad som är det bästa med att få orientera.

– Att man får springa mycket!