2018-06-15 06:00

2018-06-15 06:00

DEBATT: Segregation i förskolan

INTEGRATION: Alla barn riskerar att bli förlorare om inget görs

Filipstads kommun gör ett ambitiöst arbete med integrationen av våra nya invånare från andra länder. Men på ett område är det kritiskt och det gäller barn och förskola/skola.

Filipstad har – trots att det är en liten, överblickbar kommun och trots att vi lyckligtvis är befriade från vinstdrivande skolföretag – åstadkommit en allvarligt segregerad förskola/skola. När 70 procent av barnen i förskoleklass kan ha ett annat hemspråk än svenska, handlar det inte längre om en integrerad grupp, vilket skulle vara bra för alla barn. I sådana klasser får några få svensktalande barn och lärarna dra ett orimligt tungt integrationslass. Det är inte realistiskt att förvänta sig att detta skall bli bra för någon.

Politiker och ansvariga tjänstemän verkar överraskade och lite panikslagna av det hela. Hur har de lyckats undvika insikten om den eskalerande skolsegregationen? Jag vet att det är mycket att stå i även för politiker och tjänstemän. Men jag vet också att det finns en tendens att förtränga växande problem och liksom hoppas på att det skall lösa sig av sig självt eller att någon annan – rektorer, lärare osv – skall ordna till situationen. Att skylla på upptagningsområden eller ”det fria skolvalet” är också populärt. Jag är ingen självklar anhängare till den friheten, men som ursäkt är det alldeles för defensivt.

För att göra ett bra val måste den som väljer vara hyfsat välinformerad. Hur människor ser på barn, kunskap och lärande skiljer sig mycket mellan olika kulturer. Men föräldrar, oavsett var de kommer ifrån och kulturell bakgrund, vill att deras barn skall få en bra framtid. Kunskapen om svensk skola och barnsyn är av förklarliga skäl bristfällig hos många föräldrar från andra länder. Det faller inte ner något ”svenskhetspulver” vid gränsen som ger automatisk förståelse. Dessa föräldrar är ofta villrådiga och vet inte hur de skall göra de bästa valen – av till exempel förskola – för barnen.

Just därför är det viktigt att de ansvariga gör allt som går för att informera om hur svensk förskola/skola fungerar och den gällande synen på barn och lärande. Ett sådant samtal måste pågå kontinuerligt. Vilken information som skall ges och hur den skall förmedlas måste vara väl genomtänkt. Det är en demokratisk skyldighet från samhällets sida att föra meningsfulla informativa samtal med alla inblandade. Denna skyldighet ännu viktigare när det gäller våra nya svenskar. Det duger inte att lämpa över frågan på rektorer och lärare som redan går på knäna. Det drabbar i slutändan barnen.

Problemen handlar om upptagningsområden, föräldrars ojämlika möjligheter att göra informerade val och pedagogernas reala möjligheter att utföra och påverka sitt arbete. Men det skulle kanske också till ett snabbt beslut vad gäller 0-6-skolornas organisation? Vad har hindrat att Åsenskolan och Strandvägsskolan gjorts om till en 0-3 respektive en 4-6-skola? Eller finns det rent av bättre förslag i de ansvarigas bakfickor? Det skulle vara välkommet!

Att ge relevant information till föräldrar om gällande synen på barn, lärande och betydelsen av val av förskola/skola, måste inte nödvändigtvis kosta stora pengar eller ta lång tid att komma igång med. Redan befintliga strukturer borde kunna användas. Men för att över huvud taget sätta igång måste politiker och tjänstemän ta av skygglapparna, slutar sucka och oja sig över ”det fria skolvalet” eller ”krångliga föräldrar och lärare”. Problemet är verkligt och akut. Och det löser sig inte själv!

Ett arbete som omfattar både organisation och information, stort och smått, borde kunna sättas igång på bred front. Helst så snart som möjligt. Men då måste de ansvariga lyssna på pedagogerna, ta till sig situationens allvar och tänka till rejält!

Jag – och många med mig – undrar alltså: Hur tänker politiker och tjänstemän om segregationen i Filipstads förskolor/ skolor? Vad vill och kan ni göra för att förändra - både akut och på lång sikt?

Om inte detta arbete kommer igång snabbt så riskerar barnen – allas barn – att bli förlorare.

Och snälla - inga dyra konsulter! Egen tankeverksamhet och lite jävlar anamma räcker långt!

Och ni som alltid slappt skyller på ”invandringen” och ”invandrare”: Vi har inte tid med sånt! Det bidrar inte till något meningsfullt alls. Här och nu är det dags att fokusera på konkreta och konstruktiva förslag så att alla barn som är här och nu skall få det det samhället skall garantera alla barn.

Pia Skoglund

Filipstads kommun gör ett ambitiöst arbete med integrationen av våra nya invånare från andra länder. Men på ett område är det kritiskt och det gäller barn och förskola/skola.

Filipstad har – trots att det är en liten, överblickbar kommun och trots att vi lyckligtvis är befriade från vinstdrivande skolföretag – åstadkommit en allvarligt segregerad förskola/skola. När 70 procent av barnen i förskoleklass kan ha ett annat hemspråk än svenska, handlar det inte längre om en integrerad grupp, vilket skulle vara bra för alla barn. I sådana klasser får några få svensktalande barn och lärarna dra ett orimligt tungt integrationslass. Det är inte realistiskt att förvänta sig att detta skall bli bra för någon.

Politiker och ansvariga tjänstemän verkar överraskade och lite panikslagna av det hela. Hur har de lyckats undvika insikten om den eskalerande skolsegregationen? Jag vet att det är mycket att stå i även för politiker och tjänstemän. Men jag vet också att det finns en tendens att förtränga växande problem och liksom hoppas på att det skall lösa sig av sig självt eller att någon annan – rektorer, lärare osv – skall ordna till situationen. Att skylla på upptagningsområden eller ”det fria skolvalet” är också populärt. Jag är ingen självklar anhängare till den friheten, men som ursäkt är det alldeles för defensivt.

För att göra ett bra val måste den som väljer vara hyfsat välinformerad. Hur människor ser på barn, kunskap och lärande skiljer sig mycket mellan olika kulturer. Men föräldrar, oavsett var de kommer ifrån och kulturell bakgrund, vill att deras barn skall få en bra framtid. Kunskapen om svensk skola och barnsyn är av förklarliga skäl bristfällig hos många föräldrar från andra länder. Det faller inte ner något ”svenskhetspulver” vid gränsen som ger automatisk förståelse. Dessa föräldrar är ofta villrådiga och vet inte hur de skall göra de bästa valen – av till exempel förskola – för barnen.

Just därför är det viktigt att de ansvariga gör allt som går för att informera om hur svensk förskola/skola fungerar och den gällande synen på barn och lärande. Ett sådant samtal måste pågå kontinuerligt. Vilken information som skall ges och hur den skall förmedlas måste vara väl genomtänkt. Det är en demokratisk skyldighet från samhällets sida att föra meningsfulla informativa samtal med alla inblandade. Denna skyldighet ännu viktigare när det gäller våra nya svenskar. Det duger inte att lämpa över frågan på rektorer och lärare som redan går på knäna. Det drabbar i slutändan barnen.

Problemen handlar om upptagningsområden, föräldrars ojämlika möjligheter att göra informerade val och pedagogernas reala möjligheter att utföra och påverka sitt arbete. Men det skulle kanske också till ett snabbt beslut vad gäller 0-6-skolornas organisation? Vad har hindrat att Åsenskolan och Strandvägsskolan gjorts om till en 0-3 respektive en 4-6-skola? Eller finns det rent av bättre förslag i de ansvarigas bakfickor? Det skulle vara välkommet!

Att ge relevant information till föräldrar om gällande synen på barn, lärande och betydelsen av val av förskola/skola, måste inte nödvändigtvis kosta stora pengar eller ta lång tid att komma igång med. Redan befintliga strukturer borde kunna användas. Men för att över huvud taget sätta igång måste politiker och tjänstemän ta av skygglapparna, slutar sucka och oja sig över ”det fria skolvalet” eller ”krångliga föräldrar och lärare”. Problemet är verkligt och akut. Och det löser sig inte själv!

Ett arbete som omfattar både organisation och information, stort och smått, borde kunna sättas igång på bred front. Helst så snart som möjligt. Men då måste de ansvariga lyssna på pedagogerna, ta till sig situationens allvar och tänka till rejält!

Jag – och många med mig – undrar alltså: Hur tänker politiker och tjänstemän om segregationen i Filipstads förskolor/ skolor? Vad vill och kan ni göra för att förändra - både akut och på lång sikt?

Om inte detta arbete kommer igång snabbt så riskerar barnen – allas barn – att bli förlorare.

Och snälla - inga dyra konsulter! Egen tankeverksamhet och lite jävlar anamma räcker långt!

Och ni som alltid slappt skyller på ”invandringen” och ”invandrare”: Vi har inte tid med sånt! Det bidrar inte till något meningsfullt alls. Här och nu är det dags att fokusera på konkreta och konstruktiva förslag så att alla barn som är här och nu skall få det det samhället skall garantera alla barn.

Pia Skoglund

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.