2018-03-13 06:00

2018-03-13 06:00

Debatt: Bryt isoleringen

SAMHÄLLE: Viktigt att nå de invandrade kvinnorna

Ett av största problemen för föreningar och myndigheter som vill öka medvetandet bland invandrande kvinnor är att de är svåra att nå ut till.

Jag hade haft det problemet under åtta år som aktivist i en kvinnoförening i Teheran. Men vi minskade det med hjälp av två faktorer; samhällets kommunikationsmönster och lokala media. Ibland knackade vi på och bjöd de på våra möten. Och vi kunde hitta vår önskegrupp i grannar och släktingar.

Jag är inte säkert om det är bra metod här i Sverige, särskilt då man inte vet vem som öppnar dörren. Hur stor chans har man att hitta invandrarkvinnor på detta sätt?

Den andra faktorn, lokala media använde jag då jag jobbade som journalist och publicerade nyheter, reportage och information om aktiviteter för kvinnor. Problemet är även om man får plats i Filipstads Tidning för att skriva om sådan information, är man inte säker på att önskegruppen kan läsa svenska.

Därför lämnar jag ett anbud för att skapa en tidningsspalt på både farsi och arabiska för att informera och uppmuntra utländska kvinnor att delta i aktiviteter, bland annat språk och kultur och integration.

Vi ser att det finns många invandrarkvinnor i Filipstad kommun som inte har börjat lära sig svenska eller inte kunde utbilda sig färdigt. De stannar hemma och är helt isolerade från Sveriges samhälle. Studieförbund som ABF och andra föreningar har svårt att nå dessa kvinnor. En del av dessa kvinnorna får försörjningsstöd. Med respekt för dessa och socialens tystnadsplikt, undrar jag hur denna grupp inte är inom räckhåll att jobba på? Lära sig nya språk och samhällskunskap är lika viktigt och nödvändigt som att få mat och värme, bostad och försörjningsstöd.

Jag undrar över en lösning på detta problem. Att föreningar och myndigheter som arbetar med integration kan nå den gruppen och börjar sina kurser och cirklar. Annars kommer de aldrig att integrera sig i Sverige.

Tänk om de missar en stor del av sina rättigheter som att vara aktiv i samhället, att utveckla sin kunskap! Då förlorar de även kunskap som de skulle kunna gett till sina barn. Hur kan hon hjälpa sitt barn med till exempel läxor eller om drogberoende och alkoholmissbruk? Jag anser det som en stor risk för Sveriges framtid och varnar för det.

Mitra Belevad

Ersättare i styrelsen för Filipstad-Storfors kvinnojour

Jag hade haft det problemet under åtta år som aktivist i en kvinnoförening i Teheran. Men vi minskade det med hjälp av två faktorer; samhällets kommunikationsmönster och lokala media. Ibland knackade vi på och bjöd de på våra möten. Och vi kunde hitta vår önskegrupp i grannar och släktingar.

Jag är inte säkert om det är bra metod här i Sverige, särskilt då man inte vet vem som öppnar dörren. Hur stor chans har man att hitta invandrarkvinnor på detta sätt?

Den andra faktorn, lokala media använde jag då jag jobbade som journalist och publicerade nyheter, reportage och information om aktiviteter för kvinnor. Problemet är även om man får plats i Filipstads Tidning för att skriva om sådan information, är man inte säker på att önskegruppen kan läsa svenska.

Därför lämnar jag ett anbud för att skapa en tidningsspalt på både farsi och arabiska för att informera och uppmuntra utländska kvinnor att delta i aktiviteter, bland annat språk och kultur och integration.

Vi ser att det finns många invandrarkvinnor i Filipstad kommun som inte har börjat lära sig svenska eller inte kunde utbilda sig färdigt. De stannar hemma och är helt isolerade från Sveriges samhälle. Studieförbund som ABF och andra föreningar har svårt att nå dessa kvinnor. En del av dessa kvinnorna får försörjningsstöd. Med respekt för dessa och socialens tystnadsplikt, undrar jag hur denna grupp inte är inom räckhåll att jobba på? Lära sig nya språk och samhällskunskap är lika viktigt och nödvändigt som att få mat och värme, bostad och försörjningsstöd.

Jag undrar över en lösning på detta problem. Att föreningar och myndigheter som arbetar med integration kan nå den gruppen och börjar sina kurser och cirklar. Annars kommer de aldrig att integrera sig i Sverige.

Tänk om de missar en stor del av sina rättigheter som att vara aktiv i samhället, att utveckla sin kunskap! Då förlorar de även kunskap som de skulle kunna gett till sina barn. Hur kan hon hjälpa sitt barn med till exempel läxor eller om drogberoende och alkoholmissbruk? Jag anser det som en stor risk för Sveriges framtid och varnar för det.

Mitra Belevad

Ersättare i styrelsen för Filipstad-Storfors kvinnojour

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.