2017-11-21 06:00

2017-11-21 13:32

Nu har jag fått perspektiv på det hela

Krönika: Gunilla Segerman Eriksson

Tänk att jag känner mej riktigt stark idag. Och då menar jag inte fysiskt, för där är jag inte riktigt än. Jag tränar visserligen men har inte riktigt det där starka styrkan än som jag önskar.

Nej, psykiskt har jag jobbat med väldigt mycket och har fått lära mej att handskas med saker på ett annat sätt. Jag har fått andra perspektiv på livet. Jag har verkligen fått lära mej att ensam inte är stark. För att bli stark måste man ha god hjälp. Och det har jag haft. Efter en traumatisk stroke. Mammas bortgång. En jävla cirkus bland mina syskon så är jag klar.

Jag har insett nu vad som är viktigt i livet.

Utanför är kylan på väg. Bilen är en isbit på morgonen och ett tunt skimmer på rutan sitter dess is. Jag har fortfarande kvar min lilla pärla men ska göra mej av med den. Två bilar i Karlstad är som två öron på en kaffekopp.

Att se till livet i nuet har blivit det viktigaste för mej. Alla måsten är borta. Planering för saker ska infrias. Bäst före datum på sakerna får dem gjort. Människor gör sina val och det gör även jag. Jag kommer aldrig att vänta på någon. För mej är livet här och nu.

Ljusprydnader börjar smycka folks balkonger i mörkret. Det är sinnes ro för mej. Naturen tar en siesta och låter oss andra göra jobbet. Det är vackert. Det är lagom. Just det ordet blir jag lite full i skratt av. Tänker på Anders Lundin och i mitt fall ett jättefint program. Det är lagom vi svenskar ska ha det. Att se saker med andra ögon är bra tror jag. Man behöver inte längre känna sej besviken. Man behöver inte engagera sej så mycket. Jag tycker det är som att äta en mindre portion av mat. Och faktiskt det är ju också något nytt jag gör inte bara bokstavligen.

Snart står alla fönster med någon ljusprydd sak som stjärna eller ljusstake. Vi hälsar snart välkommen denna tid av frid och lycka. Sen kan jag hoppas att vi får lite snö för stämningen skull och givetvis barnen. För visst lyser alla ljusen bäst i snön.

Att ta vara på nuet då är vi usla på det? Ja det tror jag. Vi lallar runt i de nötta spåren. Sen är det varje individs sak att infria. Du bestämmer själv över ditt liv. Och jag har gått vidare. Tillsammans med vår kung har jag vänt blad. Så finns det någon som ångrar sej därute så är det alldeles för sent. Innan mina slutord ska jag delge er något mer. Ta hand om er därute. Livet går inte i repris.

Tänk att jag känner mej riktigt stark idag. Och då menar jag inte fysiskt, för där är jag inte riktigt än. Jag tränar visserligen men har inte riktigt det där starka styrkan än som jag önskar.

Nej, psykiskt har jag jobbat med väldigt mycket och har fått lära mej att handskas med saker på ett annat sätt. Jag har fått andra perspektiv på livet. Jag har verkligen fått lära mej att ensam inte är stark. För att bli stark måste man ha god hjälp. Och det har jag haft. Efter en traumatisk stroke. Mammas bortgång. En jävla cirkus bland mina syskon så är jag klar.

Jag har insett nu vad som är viktigt i livet.

Utanför är kylan på väg. Bilen är en isbit på morgonen och ett tunt skimmer på rutan sitter dess is. Jag har fortfarande kvar min lilla pärla men ska göra mej av med den. Två bilar i Karlstad är som två öron på en kaffekopp.

Att se till livet i nuet har blivit det viktigaste för mej. Alla måsten är borta. Planering för saker ska infrias. Bäst före datum på sakerna får dem gjort. Människor gör sina val och det gör även jag. Jag kommer aldrig att vänta på någon. För mej är livet här och nu.

Ljusprydnader börjar smycka folks balkonger i mörkret. Det är sinnes ro för mej. Naturen tar en siesta och låter oss andra göra jobbet. Det är vackert. Det är lagom. Just det ordet blir jag lite full i skratt av. Tänker på Anders Lundin och i mitt fall ett jättefint program. Det är lagom vi svenskar ska ha det. Att se saker med andra ögon är bra tror jag. Man behöver inte längre känna sej besviken. Man behöver inte engagera sej så mycket. Jag tycker det är som att äta en mindre portion av mat. Och faktiskt det är ju också något nytt jag gör inte bara bokstavligen.

Snart står alla fönster med någon ljusprydd sak som stjärna eller ljusstake. Vi hälsar snart välkommen denna tid av frid och lycka. Sen kan jag hoppas att vi får lite snö för stämningen skull och givetvis barnen. För visst lyser alla ljusen bäst i snön.

Att ta vara på nuet då är vi usla på det? Ja det tror jag. Vi lallar runt i de nötta spåren. Sen är det varje individs sak att infria. Du bestämmer själv över ditt liv. Och jag har gått vidare. Tillsammans med vår kung har jag vänt blad. Så finns det någon som ångrar sej därute så är det alldeles för sent. Innan mina slutord ska jag delge er något mer. Ta hand om er därute. Livet går inte i repris.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.