2015-09-25 11:00

2015-09-25 11:00

"Vem är störd egentligen"

FILIPSTAD: Ett 50-tal kom för att uppleva standupshowen Fadern

Går det att skämta om att man har ett gravt handikappat och utvecklingsstört barn? Ja, det tyckte Eric Löwenthal, när han på torsdagskvällen framträdde på Folkets hus i Filipstad.

Eric Löwenthals föreställning har undertiteln ”I Faderns, sonens och Försäkringskassans namn”. Den berättar om en pappas glädjeämnen och vedermödor. Det är även ett sätt att få myndigheter och politiker som gör allt för att spara in pengar på försvarslösa människor som inte kan tala för sig, att förstå hur det är att var i den situation han är.

– Om inte jag förklarar min och min sons historia, vem ska då göra det, säger Eric Löwenthal. Alexander har inte har någon egen röst i vårt samhälle. Och då är det så lätt för politiker, kommuner och myndigheter som Försäkringskassan att sätta sig på försvarslösa människor.

Eric Löwenthal har nu påbörjat sin Värmlandsturné och efter att ha avverkat Säffle och Hagfors var det torsdagskvällen Filipstadsborna som fick besök han kunde konstatera att i Filipstad var det hittills den största publiken.

– Det känns väl bra att ha tvålat till Säffle och Hagfors, säger Eric. Nu sitter ni väl och tänker, fan vilken oreda han har på luggen och drar ner kvällens första skrattsalva.

Eric fortsätter att prata om teknikprylar och hur människor kan vrida och vända på och prova alla funktioner på en mobiltelefon innan de köper den.

– De kan stå i timmar och prova funktionerna innan de bestämmer sig, men de är inte lika genomtänkta när det väljer en livspartner, säger Eric.

Efter en stunds allmänt skämtande om telefoner, bankrådgivare och annat kommer så Eric in på sonen Alexander.

– Många säger till mig att Alexander förstår allt jag säger, trots att jag vet att han inte gör det, säger Eric. Jag brukar då svara att jag inte ens är säker på att min fru förstår allt jag säger. Hemma har vi alltid personliga assistenter till Alexander och en gång när beslutet skulle omprövas frågade handläggaren om Alexander fortfarande är utvecklingsstörd. Fan, man kan ju undra vem som är utvecklingsstörd. Kommunen gjorde en gång en ny typ av utredning, spara pengar hette den. Det sitter en man i Stockholms kommun, Svantesson heter han och han vet allt om min och Alexanders situation. En kompis ropade till mig på stan och frågade hur jag mådde. Då ropade jag tillbaka jag vet inte, du får ringa Svantesson på kommunkontoret och fråga.

Eric berättar om ett tillfälle var inne i Stockholm city med Alexander i rullstol.

– Då var det någon som frågade om Alexander inte kunde gå, säger Eric. Jag svarade, nej har en grav hörselnedsättning. En annan frågade om han hade svårt att gå. Då vände jag om och sa, ja men se på fan!

– För mig och hustrun innebär Alexander inte några problem i sig, säger Eric. Det som är problem är att regler och förordningar och människor på myndigheter som veta allt. Och det trots att många av dem aldrig träffat Alexander.

Eric Löwenthals föreställning har undertiteln ”I Faderns, sonens och Försäkringskassans namn”. Den berättar om en pappas glädjeämnen och vedermödor. Det är även ett sätt att få myndigheter och politiker som gör allt för att spara in pengar på försvarslösa människor som inte kan tala för sig, att förstå hur det är att var i den situation han är.

– Om inte jag förklarar min och min sons historia, vem ska då göra det, säger Eric Löwenthal. Alexander har inte har någon egen röst i vårt samhälle. Och då är det så lätt för politiker, kommuner och myndigheter som Försäkringskassan att sätta sig på försvarslösa människor.

Eric Löwenthal har nu påbörjat sin Värmlandsturné och efter att ha avverkat Säffle och Hagfors var det torsdagskvällen Filipstadsborna som fick besök han kunde konstatera att i Filipstad var det hittills den största publiken.

– Det känns väl bra att ha tvålat till Säffle och Hagfors, säger Eric. Nu sitter ni väl och tänker, fan vilken oreda han har på luggen och drar ner kvällens första skrattsalva.

Eric fortsätter att prata om teknikprylar och hur människor kan vrida och vända på och prova alla funktioner på en mobiltelefon innan de köper den.

– De kan stå i timmar och prova funktionerna innan de bestämmer sig, men de är inte lika genomtänkta när det väljer en livspartner, säger Eric.

Efter en stunds allmänt skämtande om telefoner, bankrådgivare och annat kommer så Eric in på sonen Alexander.

– Många säger till mig att Alexander förstår allt jag säger, trots att jag vet att han inte gör det, säger Eric. Jag brukar då svara att jag inte ens är säker på att min fru förstår allt jag säger. Hemma har vi alltid personliga assistenter till Alexander och en gång när beslutet skulle omprövas frågade handläggaren om Alexander fortfarande är utvecklingsstörd. Fan, man kan ju undra vem som är utvecklingsstörd. Kommunen gjorde en gång en ny typ av utredning, spara pengar hette den. Det sitter en man i Stockholms kommun, Svantesson heter han och han vet allt om min och Alexanders situation. En kompis ropade till mig på stan och frågade hur jag mådde. Då ropade jag tillbaka jag vet inte, du får ringa Svantesson på kommunkontoret och fråga.

Eric berättar om ett tillfälle var inne i Stockholm city med Alexander i rullstol.

– Då var det någon som frågade om Alexander inte kunde gå, säger Eric. Jag svarade, nej har en grav hörselnedsättning. En annan frågade om han hade svårt att gå. Då vände jag om och sa, ja men se på fan!

– För mig och hustrun innebär Alexander inte några problem i sig, säger Eric. Det som är problem är att regler och förordningar och människor på myndigheter som veta allt. Och det trots att många av dem aldrig träffat Alexander.