2015-09-17 06:00

2015-09-17 07:18

Svante mirakelräddad efter 35 timmar i berget

GÅSBORN: Hund grävdes fram ur gryt

I ett och ett halvt dygn satt Smålandsstövaren Svante fast i ett rävgryt i Rockberget i Gåsborn.
Det krävdes många starka armar, goda viljor och en grävmaskin därtill för att få loss honom, men till sist lyckades det. Då väntade stora kramen från en husse, tårögd av glädje och lättnad.

Svante och hans husse Robert Jonsson har ett stort, gemensamt intresse: jakt.

I söndags förmiddag var de ute på rävjakt tillsammans och när Svante fick korn på en räv, blev det snart dramatiskt. Räven slank in i ett gryt i ett berg och efter slank Svante.

– Jag stod på pass i tio minuter, berättar Robert.

Men någon räv kom inte ut, och snart förstod Robert att han och Svante hade ett stort problem.

– Han låg och skällde för att han inte tog sig ut. Jag tror att han kan ha kommit åt någon sten som ramlat ner och blockerat vägen.

Detta hände vid halv elva-elva på söndagsförmiddagen och det kom att dröja ända till 21-tiden på måndag kväll innan Svante äntligen kunde komma ut igen.

Då hade Robert och många därtill kämpat hårt och med många medel för den stackars hunden. Spadar och spett, bergsborrar(!), fyrhjulingar, block och talja och vinschar – det är bara några av grejerna som snabbt lånades ihop och kom till användning.

Nära – men onåbar

Hunden var nära, men ändå onåbar:

– Gången var fem-sex meter lång, men hunden var egentligen bara en meter ifrån oss. Men på den metern var det 50 kubik ungefär, säger Robert.

Stora stenar, ja hela block och massor av jord låg i vägen. Robert och några kompisar började med att gräva ut så mycket de kunde. Stenar och stenblock bändes och lyftes bort men än var vägen till hunden inte fri.

Hörde hunden

Sent på söndagskvällen tvingades Robert lämna sin hund i skogen och gå hem – mörkret hade fallit och det behövdes omtag. Men redan vid halv sex-tiden på morgonen var han på plats igen, hörde hunden gny och snart var räddningsaktionen ännu större.

Robert berättar att hans telefon ringde ideligen. Det var många som ville komma och hjälpa till att få ut hunden ur berget. De kom från både nära och långt ifrån och många hade också med sig utrustning av olika slag. Bland annat kom en kille med en kamera som normalt används för att inspektera ledningsrör, men som nu kom till pass för att kolla in hur hunden hade det. Även räddningstjänsten kom och hjälpte till med grävningen.

– När vi var som flest var vi nog 20 personer som hjälpte till, plus en grävmaskin på kvällen. Det var kompisar som tog ledigt från jobbet för att hjälpa till – det är helt ofattbart vad folk det kom, säger en tacksam Robert.

Grävmaskinen kördes av Henrik Carlsson på Filipstads specialmaskiner och hans insats fick avgörande betydelse. Stenar som var för tunga att ta med handkraft lyfte han bort och med gemensamma lyft- och grävkrafter banades väg för räddningen.

Kunde lysa in

Redan att ta sig till berget med grävmaskinen var i sig en bedrift: grytet låg cirka 250 meter från närmaste väg och man fick både fälla träd och bygga en vägstump och en platå för att maskinen skulle komma ända fram.

Sedan gällde det att försiktigt lyfta bort sten efter sten tills hunden såg ljuset – och en lycklig husse såg sin hund.

– Jag fick loss en sten och kunde lysa in med lampan och såg att han låg en meter bort. Då blev det fart på honom!

Känslosamt

När Svante väl var ute blev det ett ytterst kärt återseende.

– Jag var helt överväldigad och började till och med gråta! Det här är ju min jaktkompis, säger Robert och klappar om familjemedlemmen Svante.

Och hur mådde han?

– Han var hungrig och lite medtagen, men helt okej.

På tisdagsmorgonen, efter en natt i sitt trygga, varma hem, var Svante beredd att gå ut på nytt. Han verkar inte ha blivit avskräckt från skogspromenader:

– Han hörde att jag började plocka med grejer i helgen och då kom han och tyckte att vi skulle gå ut!

Tacksam husse

Nu pustar jägarduon ut tillsammans och Robert vill passa på att tacka alla som hjälpte till. Han är både tacksam och imponerad över att så många ställde upp och kämpade för honom och hans hund.

– Tack till Specialmaskiner och Henrik och Fredrik Carlsson för snabb hjälp med grävare, till kyrkogårdsförvaltningen i Filipstad, till Corvara i Karlstad för lån av avloppskameran och sen vill jag gärna särskilt tacka alla inblandade som tog sig tid att hjälpa till på plats, och övriga som stod beredda att hjälpa till vid behov.

Svante och hans husse Robert Jonsson har ett stort, gemensamt intresse: jakt.

I söndags förmiddag var de ute på rävjakt tillsammans och när Svante fick korn på en räv, blev det snart dramatiskt. Räven slank in i ett gryt i ett berg och efter slank Svante.

– Jag stod på pass i tio minuter, berättar Robert.

Men någon räv kom inte ut, och snart förstod Robert att han och Svante hade ett stort problem.

– Han låg och skällde för att han inte tog sig ut. Jag tror att han kan ha kommit åt någon sten som ramlat ner och blockerat vägen.

Detta hände vid halv elva-elva på söndagsförmiddagen och det kom att dröja ända till 21-tiden på måndag kväll innan Svante äntligen kunde komma ut igen.

Då hade Robert och många därtill kämpat hårt och med många medel för den stackars hunden. Spadar och spett, bergsborrar(!), fyrhjulingar, block och talja och vinschar – det är bara några av grejerna som snabbt lånades ihop och kom till användning.

Nära – men onåbar

Hunden var nära, men ändå onåbar:

– Gången var fem-sex meter lång, men hunden var egentligen bara en meter ifrån oss. Men på den metern var det 50 kubik ungefär, säger Robert.

Stora stenar, ja hela block och massor av jord låg i vägen. Robert och några kompisar började med att gräva ut så mycket de kunde. Stenar och stenblock bändes och lyftes bort men än var vägen till hunden inte fri.

Hörde hunden

Sent på söndagskvällen tvingades Robert lämna sin hund i skogen och gå hem – mörkret hade fallit och det behövdes omtag. Men redan vid halv sex-tiden på morgonen var han på plats igen, hörde hunden gny och snart var räddningsaktionen ännu större.

Robert berättar att hans telefon ringde ideligen. Det var många som ville komma och hjälpa till att få ut hunden ur berget. De kom från både nära och långt ifrån och många hade också med sig utrustning av olika slag. Bland annat kom en kille med en kamera som normalt används för att inspektera ledningsrör, men som nu kom till pass för att kolla in hur hunden hade det. Även räddningstjänsten kom och hjälpte till med grävningen.

– När vi var som flest var vi nog 20 personer som hjälpte till, plus en grävmaskin på kvällen. Det var kompisar som tog ledigt från jobbet för att hjälpa till – det är helt ofattbart vad folk det kom, säger en tacksam Robert.

Grävmaskinen kördes av Henrik Carlsson på Filipstads specialmaskiner och hans insats fick avgörande betydelse. Stenar som var för tunga att ta med handkraft lyfte han bort och med gemensamma lyft- och grävkrafter banades väg för räddningen.

Kunde lysa in

Redan att ta sig till berget med grävmaskinen var i sig en bedrift: grytet låg cirka 250 meter från närmaste väg och man fick både fälla träd och bygga en vägstump och en platå för att maskinen skulle komma ända fram.

Sedan gällde det att försiktigt lyfta bort sten efter sten tills hunden såg ljuset – och en lycklig husse såg sin hund.

– Jag fick loss en sten och kunde lysa in med lampan och såg att han låg en meter bort. Då blev det fart på honom!

Känslosamt

När Svante väl var ute blev det ett ytterst kärt återseende.

– Jag var helt överväldigad och började till och med gråta! Det här är ju min jaktkompis, säger Robert och klappar om familjemedlemmen Svante.

Och hur mådde han?

– Han var hungrig och lite medtagen, men helt okej.

På tisdagsmorgonen, efter en natt i sitt trygga, varma hem, var Svante beredd att gå ut på nytt. Han verkar inte ha blivit avskräckt från skogspromenader:

– Han hörde att jag började plocka med grejer i helgen och då kom han och tyckte att vi skulle gå ut!

Tacksam husse

Nu pustar jägarduon ut tillsammans och Robert vill passa på att tacka alla som hjälpte till. Han är både tacksam och imponerad över att så många ställde upp och kämpade för honom och hans hund.

– Tack till Specialmaskiner och Henrik och Fredrik Carlsson för snabb hjälp med grävare, till kyrkogårdsförvaltningen i Filipstad, till Corvara i Karlstad för lån av avloppskameran och sen vill jag gärna särskilt tacka alla inblandade som tog sig tid att hjälpa till på plats, och övriga som stod beredda att hjälpa till vid behov.