2015-09-09 06:00

2015-09-09 08:04

Gruvberger om Filipstad ett år efter valet

FILIPSTAD: Vart tog Sverigedemokraterna vägen?

Snart ett år efter valet är socialdemokraten och kommunalrådet Per Gruvberger i Filipstad ganska förvånad.
Trots att Sverigedemokraterna gick starkt framåt i kommunvalet är hans fråga:
Vart tog partiet vägen?
För Sverigedemokraterna har - trots cirka 18 procent av kommunväljarna - inte blivit en politisk maktfaktor.

– Jag blev inte förvånad över att partiet gick framåt, säger Per Gruvberger.

Nej, det var i stället storleken på Sverigedemokraternas framgång i kommunvalet som kom som en stor överraskning:

Cirka 18 procent var ett valresultat som väckte uppmärksamhet på riksplanet.

Hur kunde detta ske i en bergslagskommun med starkt socialdemokratiskt styre sedan årtionden?

Kallduschen

Ett år efter den politiska kallduschen för de mer etablerade partierna kan Per Gruvberger summera:

Sverigedemokraterna fick sex mandat i kommunfullmäktige. I dag är det tre SD-ledamöter kvar. Två har blivit ”politiska vildar”, en plats står i princip tom.

– Såvitt jag vet har de inte lagt ett enda säryrkande i kommunfullmäktige, säger Per Gruvberger och tillägger:

Partiet har lagt motioner, en om isbroddar till pensionärer och en om mer information till kommunmedborgarna.

Var för sig är detta naturligtvis viktiga saker.

Men det är knappast vad man förväntade sig på valkvällen i september förra året. Då var det en annan ”prognos” som diskuterades av de övriga partiernas politiker, en som mer speglade Sverigedemokraternas tyngsta fråga, den om invandringen.

Sju i stället för två

Oavsett vad som sker inom och med Sverigedemokraterna i Filipstad har kommunen stora problem.

Kommunen har tagit emot många asylsökande. Det finns inte många lediga jobb att erbjuda. Det då nödvändiga försörjningsstödet tär på kommunens resurser.

Per Gruvberger menar att det är orealistiskt att - som i dag - tala om en etableringsfas för nyanlända på två år.

– Det handlar oftast inte om två år, säger han, det rör sig i stället om mer än sju år.

Staten, som står för de två första årens försörjning, överlåter därefter i princip och praktik åt kommunerna att stå för resten.

– Det måste bli förändringar, menar Per Gruvberger som nyligen, i en debattartikel (NWT 26 augusti) föreslog bland annat förlängd etableringsersättning ”anpassad efter personens förutsättningar” och resurser ”för snabb kartläggning och utbildning av nyanlända”.

”Hårdnackad” attityd

Kommunalrådet i Filipstad är kritisk till vissa statliga myndigheter.

– Det är svårt för oss att få tillstånd en fungerande dialog.

Han säger att myndigheter och politiker på riksplanet visar större förståelse för vad man säger från små och ekonomiskt pressade kommuner som Filipstad.

– Men hittills har vi inte sett så värst mycket förbättringar i praktiken...

Han går så långt som att beskriva Migrationsverkets attityd som ”hårdnackad” när det handlar om att diskutera lösningar till godo för kommunerna.

”Går i höjden”

Per Gruvberger är inte den enda kommunpolitikern i Filipstad som med viss förvåning sett att Sverigedemokraterna skaffat sig en påfallande låg profil.

Trots att antalet nyanlända och asylsökande var den sannolika grunden för partiets kommunala valrörelse.

Moderaten Christer Ohlsson är en av Filipstads ledande oppositionspolitiker.

– Sverigedemokrater är väldigt tillbakadragna i kommunpolitiska sammanhang, säger han, och i princip förvånar det mig. Invandringen var ju partiets huvudfråga.

Själv är Christer Ohlsson orolig.

Filipstad har tagit emot så många att kommunen - mot bakgrund av det ansvar staten lägger på en enskild kommun - ”inte klarar mer”.

– Vi har tagit vårt ansvar och vi märker ju att kostnaderna för försörjningsstödet går rakt upp i höjden. Om inget görs finns det en risk att vi måste skära i servicen för att få budgeten att gå ihop.

– Jag blev inte förvånad över att partiet gick framåt, säger Per Gruvberger.

Nej, det var i stället storleken på Sverigedemokraternas framgång i kommunvalet som kom som en stor överraskning:

Cirka 18 procent var ett valresultat som väckte uppmärksamhet på riksplanet.

Hur kunde detta ske i en bergslagskommun med starkt socialdemokratiskt styre sedan årtionden?

Kallduschen

Ett år efter den politiska kallduschen för de mer etablerade partierna kan Per Gruvberger summera:

Sverigedemokraterna fick sex mandat i kommunfullmäktige. I dag är det tre SD-ledamöter kvar. Två har blivit ”politiska vildar”, en plats står i princip tom.

– Såvitt jag vet har de inte lagt ett enda säryrkande i kommunfullmäktige, säger Per Gruvberger och tillägger:

Partiet har lagt motioner, en om isbroddar till pensionärer och en om mer information till kommunmedborgarna.

Var för sig är detta naturligtvis viktiga saker.

Men det är knappast vad man förväntade sig på valkvällen i september förra året. Då var det en annan ”prognos” som diskuterades av de övriga partiernas politiker, en som mer speglade Sverigedemokraternas tyngsta fråga, den om invandringen.

Sju i stället för två

Oavsett vad som sker inom och med Sverigedemokraterna i Filipstad har kommunen stora problem.

Kommunen har tagit emot många asylsökande. Det finns inte många lediga jobb att erbjuda. Det då nödvändiga försörjningsstödet tär på kommunens resurser.

Per Gruvberger menar att det är orealistiskt att - som i dag - tala om en etableringsfas för nyanlända på två år.

– Det handlar oftast inte om två år, säger han, det rör sig i stället om mer än sju år.

Staten, som står för de två första årens försörjning, överlåter därefter i princip och praktik åt kommunerna att stå för resten.

– Det måste bli förändringar, menar Per Gruvberger som nyligen, i en debattartikel (NWT 26 augusti) föreslog bland annat förlängd etableringsersättning ”anpassad efter personens förutsättningar” och resurser ”för snabb kartläggning och utbildning av nyanlända”.

”Hårdnackad” attityd

Kommunalrådet i Filipstad är kritisk till vissa statliga myndigheter.

– Det är svårt för oss att få tillstånd en fungerande dialog.

Han säger att myndigheter och politiker på riksplanet visar större förståelse för vad man säger från små och ekonomiskt pressade kommuner som Filipstad.

– Men hittills har vi inte sett så värst mycket förbättringar i praktiken...

Han går så långt som att beskriva Migrationsverkets attityd som ”hårdnackad” när det handlar om att diskutera lösningar till godo för kommunerna.

”Går i höjden”

Per Gruvberger är inte den enda kommunpolitikern i Filipstad som med viss förvåning sett att Sverigedemokraterna skaffat sig en påfallande låg profil.

Trots att antalet nyanlända och asylsökande var den sannolika grunden för partiets kommunala valrörelse.

Moderaten Christer Ohlsson är en av Filipstads ledande oppositionspolitiker.

– Sverigedemokrater är väldigt tillbakadragna i kommunpolitiska sammanhang, säger han, och i princip förvånar det mig. Invandringen var ju partiets huvudfråga.

Själv är Christer Ohlsson orolig.

Filipstad har tagit emot så många att kommunen - mot bakgrund av det ansvar staten lägger på en enskild kommun - ”inte klarar mer”.

– Vi har tagit vårt ansvar och vi märker ju att kostnaderna för försörjningsstödet går rakt upp i höjden. Om inget görs finns det en risk att vi måste skära i servicen för att få budgeten att gå ihop.