2015-07-08 17:51

2015-07-08 17:51

Historiens vingslag kändes under Järnets dag

FILIPSTAD: Blandad kompott i Munkeberg

Järnets dag inleddes med en uppskattad sillunch i Logen. Vädret tillät inte underhållarna att uppträda utomhus så dagens bravader ägde rum i Storbrohyttan där det bjöds på musik, kultur och historia.

Den hytta som står vid Munkeberg i dag byggdes på 1850-talet och står ännu intakt. Fram till 1920 då verksamheten med järnmalm i Storbrohyttan lades ned gick 17 ton järnmalm genom rostugnen varje dag, åtta ton järn utvanns i sin tur av detta varje dag. Allt jobb skedde manuellt med hjälp av människor och hästar. Information som denna var en av många anledningar till varför besökarna kommit för att ta del av Järnets dag. En av besökarna var Maj-Britt Henriksson som hade rest från Hällefors.

– Jag tycker det är intressant att veta mer om järnets historia. Maken har jobbat i järnverket i alla år och det är häftigt att höra hur det var förr, hur man slet då. Det är inte som i dag när man trycker på en knapp så är allt klart. Sedan är jag här för musiken, kulturen, miljön och inte att förglömma lunchen, säger hon.

Blåste liv i hyttan

Det var många dragplåster under dagen och efter lunchen uppträdde Lassings orkester med svängig musik som framfördes i hyttan nedanför den gamla rostugnen. Invigningen stod Värmlands hembygdsförbunds ordförande Eskil Johansson för.

– Man känner historiens vingslag här. Att hyttan är bevarad i sådant här skick är helt otroligt. Det här bruket hade väldigt stor betydelse för Värmland och det är ett kulturhistoriskt arv som måste gå vidare. Jag vill med de här få orden öppna Järnets dag och överlämna till Karl Axel Branzell som ska berätta om järnets väg, sade Eskil Johansson och lämnade plats på scen.

Karl Axel Branzell inledde sitt tal med några väl valda ord.

– Jag vill tacka blåsorkestern för att de blåst liv i hyttan igen, säger han och hyttan fylls med skratt.

Dagen fortskred med ytterligare talare och underhållning, tätt följt av visning av Storbrohyttan, blåmaskinen och slaggstampen. Eftermiddagen rundades av med guidad visning av Munkebergs hembygdsgård och senare musikunderhållning.

Den hytta som står vid Munkeberg i dag byggdes på 1850-talet och står ännu intakt. Fram till 1920 då verksamheten med järnmalm i Storbrohyttan lades ned gick 17 ton järnmalm genom rostugnen varje dag, åtta ton järn utvanns i sin tur av detta varje dag. Allt jobb skedde manuellt med hjälp av människor och hästar. Information som denna var en av många anledningar till varför besökarna kommit för att ta del av Järnets dag. En av besökarna var Maj-Britt Henriksson som hade rest från Hällefors.

– Jag tycker det är intressant att veta mer om järnets historia. Maken har jobbat i järnverket i alla år och det är häftigt att höra hur det var förr, hur man slet då. Det är inte som i dag när man trycker på en knapp så är allt klart. Sedan är jag här för musiken, kulturen, miljön och inte att förglömma lunchen, säger hon.

Blåste liv i hyttan

Det var många dragplåster under dagen och efter lunchen uppträdde Lassings orkester med svängig musik som framfördes i hyttan nedanför den gamla rostugnen. Invigningen stod Värmlands hembygdsförbunds ordförande Eskil Johansson för.

– Man känner historiens vingslag här. Att hyttan är bevarad i sådant här skick är helt otroligt. Det här bruket hade väldigt stor betydelse för Värmland och det är ett kulturhistoriskt arv som måste gå vidare. Jag vill med de här få orden öppna Järnets dag och överlämna till Karl Axel Branzell som ska berätta om järnets väg, sade Eskil Johansson och lämnade plats på scen.

Karl Axel Branzell inledde sitt tal med några väl valda ord.

– Jag vill tacka blåsorkestern för att de blåst liv i hyttan igen, säger han och hyttan fylls med skratt.

Dagen fortskred med ytterligare talare och underhållning, tätt följt av visning av Storbrohyttan, blåmaskinen och slaggstampen. Eftermiddagen rundades av med guidad visning av Munkebergs hembygdsgård och senare musikunderhållning.