2015-06-18 06:00

2015-06-18 08:18

Ernst har hittat fram till sommarkänslan

BJÖRSKOGSNÄS: Säsongspremiär den 25 juni

– Där borta är jag född! säger Ernst Kirchsteiger och pekar över Torrvarpens vatten och de blånande bergen.
Han befinner sig i gränstrakten – på vackra Björskogsnäs mellan Grythyttan och Loka har han utsikt mot Filipstad och sin födelsebygd. Här fångar han sin sommar till tv-tittarnas fromma och det blir verkligen sommar i rutan, även om inspelningsperioden bjudit på både regn och kyla.

När FT träffar Ernst skiner solen från en klarblå himmel och det glittrar i vattnet. Björskogsnäs visar sig från sin allra bästa, idylliska sida. Ernst avslöjar dock att det inte varit så här hela tiden under de fem veckor som inspelningarna pågått, tvärtom:

– Vi har varit här i hagel, storm och spöregn och jag har haft långkalsonger och ett underställ jag fått klippa sönder för att det inte skulle synas under skjortan!

Men sommar blir det ju ändå och det gamla slitna huset han fått sätta händerna i, har fått sin förvandling. Det syns redan från utsidan med lysande falurött, ny veranda i gammal stil och spröjsade fönster. På insidan är det just så där Ernstskt sommarlätt som tv-tittarna vant sig vid: ljust, luftigt och fyllt med både fina och finurliga lösningar.

Huset ägs av kommunen och det finns planer för dess fortsatta liv, efter tv-programmet.

– Det ska bli ett naturens hus, dit barn kan komma och lära sig om naturen. När jag fick höra om den idén, då högg jag. Det är ju underbart att det blir ett offentligt hus som används, säger Ernst.

Och hur hittade du just det här huset till tv-programmet?

– Jag är ständigt på gång och letar efter roliga hus. Jag höll en föreläsning på Loka inför företagare från östra Värmland och när applåderna lagt sig kom jag ihåg att fråga. ”Vet ni nåt hus som bara står och känns lesset?”

Strax därpå kom samtalet från en av bygdens företagare. Björskogsnäs, föreslog han och Ernst föll snart som en fura. Huset var nedgånget men lockade ändå med stora förvandlingsmöjligheter. Läget är vackert med sjö, skog och ängar och därtill kom en fin ruin som en bonus.

– Det är en suggestiv ruin som känns som kulisserna till Ronja Rövardotter eller som en filial till Visby ringmur!

Ruinen är resterna av en gammal ladugård i två våningar och här har det blivit ett utekök och en uteplats, men Ernst har drömmar om något mer. Varför inte, säger han, göra en konsertscen – med uteplatsen som scen och publikplatser i gröngräset. Utsikten över sjön och bergen får de på köpet.

– Torrvarpen är lika fin som Medelhavet!

Och Ernst kan ju verkligen jämföra. Senaste tv-produktionen var Ernst i Toscana och han har mycket gott att säga om Italien.

– Men jag är rädd för att det blir en missuppfattning, att jag är i Toscana för att jag tröttnat på Sverige, men jag åker ifrån Sverige av respekt, för jag vill inte tappa respekten. Vi blir så bortskämda här – vi blir så vana vid det här fina. Då är det bra att lämna ett litet tag och komma hem och uppleva det igen. Här finns björkar, skogar och fungerande barnomsorg – något som är väldigt lätt att ta för givet, säger han.

Han har varit Filipstads ambassadör men låter – fortfarande – som en ambassadör för mer än så. Finns det en dold agenda med hans tv-produktion, handlar den definitivt om att lyfta fram värdet av det lantliga.

– Vi som bor i glesbygd tappar i självförtroende. Vi glömmer bort att vi alla är ambassadörer för våra liv och platserna vi bor på. Vi bor inte här av misstag. Glesbygden och mindre orter är grogrunden för allt det andra. De i storstan skulle cykla omkull och skrapa knäna om vi inte fanns, säger han.

– Vi får aldrig glömma bort landsbygden. Jag ser stor potential i Bergslagen – om Bergslagen skulle förstås sin storhet fullt ut skulle Bergslagen nog bli lite märkvärdigt! säger han.

Uppenbarligen är det fler som längtar efter det lantliga. Sommar med Ernst brukar slåss i toppen av tittartopparna.

– Jag känner att jag fått en stor förmån att göra de här programmen. Jag förmedlar lugn, ickeironi, utan spektakulära tävlingar – att det funkar så väl att en tvåmetersman kan gå runt och dricka kaffe och prata vänligt. Allt behöver inte vara så hippt och ballt. Det går att vara lågmäld och få bra tittarsiffror.

På samma sätt uppmanar han oss andra att våga ta det lite lugnt. Allt handlar inte om att göra:

– Att inte göra någonting kan vara det viktigaste du gör på hela veckan! Vi har förmågan att springa ifrån oss själva stup i kvarten. Sätt dig ner och vila och tänk sen bra jobbat, du klara´t! Tiden tycker om att du inte bryr dig om den, för tiden behöver också vila ibland.

Det rådet gäller året runt, men kanske är sommaren en extra bra tid att börja tänka i lugnare banor?

– Använd sommaren för enkelhet, i hur vi äter och umgås. Börja inte göra skumsåser, tryfferade potatisar och prosciutto-segel. Sätt fram ost, bröd och vin och bjud på dig själv i stället. Då händer det grejer!

När FT träffar Ernst skiner solen från en klarblå himmel och det glittrar i vattnet. Björskogsnäs visar sig från sin allra bästa, idylliska sida. Ernst avslöjar dock att det inte varit så här hela tiden under de fem veckor som inspelningarna pågått, tvärtom:

– Vi har varit här i hagel, storm och spöregn och jag har haft långkalsonger och ett underställ jag fått klippa sönder för att det inte skulle synas under skjortan!

Men sommar blir det ju ändå och det gamla slitna huset han fått sätta händerna i, har fått sin förvandling. Det syns redan från utsidan med lysande falurött, ny veranda i gammal stil och spröjsade fönster. På insidan är det just så där Ernstskt sommarlätt som tv-tittarna vant sig vid: ljust, luftigt och fyllt med både fina och finurliga lösningar.

Huset ägs av kommunen och det finns planer för dess fortsatta liv, efter tv-programmet.

– Det ska bli ett naturens hus, dit barn kan komma och lära sig om naturen. När jag fick höra om den idén, då högg jag. Det är ju underbart att det blir ett offentligt hus som används, säger Ernst.

Och hur hittade du just det här huset till tv-programmet?

– Jag är ständigt på gång och letar efter roliga hus. Jag höll en föreläsning på Loka inför företagare från östra Värmland och när applåderna lagt sig kom jag ihåg att fråga. ”Vet ni nåt hus som bara står och känns lesset?”

Strax därpå kom samtalet från en av bygdens företagare. Björskogsnäs, föreslog han och Ernst föll snart som en fura. Huset var nedgånget men lockade ändå med stora förvandlingsmöjligheter. Läget är vackert med sjö, skog och ängar och därtill kom en fin ruin som en bonus.

– Det är en suggestiv ruin som känns som kulisserna till Ronja Rövardotter eller som en filial till Visby ringmur!

Ruinen är resterna av en gammal ladugård i två våningar och här har det blivit ett utekök och en uteplats, men Ernst har drömmar om något mer. Varför inte, säger han, göra en konsertscen – med uteplatsen som scen och publikplatser i gröngräset. Utsikten över sjön och bergen får de på köpet.

– Torrvarpen är lika fin som Medelhavet!

Och Ernst kan ju verkligen jämföra. Senaste tv-produktionen var Ernst i Toscana och han har mycket gott att säga om Italien.

– Men jag är rädd för att det blir en missuppfattning, att jag är i Toscana för att jag tröttnat på Sverige, men jag åker ifrån Sverige av respekt, för jag vill inte tappa respekten. Vi blir så bortskämda här – vi blir så vana vid det här fina. Då är det bra att lämna ett litet tag och komma hem och uppleva det igen. Här finns björkar, skogar och fungerande barnomsorg – något som är väldigt lätt att ta för givet, säger han.

Han har varit Filipstads ambassadör men låter – fortfarande – som en ambassadör för mer än så. Finns det en dold agenda med hans tv-produktion, handlar den definitivt om att lyfta fram värdet av det lantliga.

– Vi som bor i glesbygd tappar i självförtroende. Vi glömmer bort att vi alla är ambassadörer för våra liv och platserna vi bor på. Vi bor inte här av misstag. Glesbygden och mindre orter är grogrunden för allt det andra. De i storstan skulle cykla omkull och skrapa knäna om vi inte fanns, säger han.

– Vi får aldrig glömma bort landsbygden. Jag ser stor potential i Bergslagen – om Bergslagen skulle förstås sin storhet fullt ut skulle Bergslagen nog bli lite märkvärdigt! säger han.

Uppenbarligen är det fler som längtar efter det lantliga. Sommar med Ernst brukar slåss i toppen av tittartopparna.

– Jag känner att jag fått en stor förmån att göra de här programmen. Jag förmedlar lugn, ickeironi, utan spektakulära tävlingar – att det funkar så väl att en tvåmetersman kan gå runt och dricka kaffe och prata vänligt. Allt behöver inte vara så hippt och ballt. Det går att vara lågmäld och få bra tittarsiffror.

På samma sätt uppmanar han oss andra att våga ta det lite lugnt. Allt handlar inte om att göra:

– Att inte göra någonting kan vara det viktigaste du gör på hela veckan! Vi har förmågan att springa ifrån oss själva stup i kvarten. Sätt dig ner och vila och tänk sen bra jobbat, du klara´t! Tiden tycker om att du inte bryr dig om den, för tiden behöver också vila ibland.

Det rådet gäller året runt, men kanske är sommaren en extra bra tid att börja tänka i lugnare banor?

– Använd sommaren för enkelhet, i hur vi äter och umgås. Börja inte göra skumsåser, tryfferade potatisar och prosciutto-segel. Sätt fram ost, bröd och vin och bjud på dig själv i stället. Då händer det grejer!