2015-06-17 18:00

2015-06-17 18:00

Han lovar drömkvällar på Saxå

HELGPRAT: Peter Eriksson har varit konstnärlig ledare för festivalen i 30 år

I trettio år har Saxå kammarmusikfestival fyllt försommaren med ljuv musik. Lika länge har Peter Eriksson varit konstnärlig ledare för festivalen och han ser även i år fram emot ett färgstarkt program där nytt och gammalt blandas.
– Det blir flera riktiga drömkvällar, säger han och lockar – bland annat – med flera uruppföranden.

När FT når Peter Eriksson har han just farit iväg från Stockholm med riktning mot Värmland och fått med sig – nästan – alla pinaler. Det är mycket som ska med när resan går mot festivalen. Han låter lite stressad, men mest glad. Att det är trettionde gången han gör den här resan känns närmast overkligt:

– Ofattbart! säger han.

1 Trettio år med festivalen – hur kommer det sig att den hållit så länge?

– Det är väl någon stönighet! Det är ju väldigt roligt och det som är roligt och lustfyllt gör man gärna, även om det kostar på och tar kraft och energi. Dagarna efter Saxå ligger man platt och bara sover i ett par dygn! Drivkraften är att få spela de här underbara verken tillsammans med så fantastiska kollegor som man har.

2 Vad har du för pärlor på programmet att se lite extra fram emot i år?

– Det blir flera riktiga drömkvällar. Redan första kvällen blir det ett fantastiskt stycke, Brahms pianokvintett. Sen på onsdagskvällen spelar vi Elgar, det blir också kalas. Och serenadkonserten på fredagen blir en milstolpe. Då har vi två uruppföranden. Dels är det av Katarina Leyman, dels av Anders Hillborg, som jobbar med de stora operastjärnorna och nu har skrivit två sånger speciellt för oss. Det är stort! Och på lördagen avslutar vi med något som verkligen är ett drömstycke, som vi bara gjort en gång förut, Mendelssohns stråkoktett. Det är inte alla dagar man kan få ihop åtta musiker som kan detta på samma kväll!

3 Och bland alla nya och gamla klassiska kompositörer står det ”T Waits” – Tom Waits alltså?

– Ja, det är kul att vi kan bredda repertoaren lite! Det är Emil Jonasson som är en av Sveriges främsta klarinettister som blandar Waits och Brahms.

4 Apropå breddning – hur gör man för att inte alla traditionella inslag ska fylla programmet så att inte nytt får plats?

– Det är hela tiden en balansgång. Spelar vi bara nutida skulle folk försvinna och blir allting romantiskt blir det sötsliskigt och äckligt också. Man måste blanda!

5 Till sist: vad gör du senare i sommar? Blir det något ledigt eller har du fler engagemang?

– Det blir alltid konserter lite varstans men de senaste åren har jag försökt att ligga lite lågt. Helgen efter Saxå ska jag vara i västra Värmland med en konsert som ska bli väldigt rolig också, men annars ska jag försöka vara lite ledig. Problemet är litegrann att som utövande musiker är man antingen i gång och spelar eller så lägger man av för att vara hemma och köra motorsåg och snickra, det går inte att kombinera. Om man kör motorsåg ena dan märker man det direkt dagen efteråt, det är helt andra muskelgrupper man använder då så det förstör finmotoriken.

När FT når Peter Eriksson har han just farit iväg från Stockholm med riktning mot Värmland och fått med sig – nästan – alla pinaler. Det är mycket som ska med när resan går mot festivalen. Han låter lite stressad, men mest glad. Att det är trettionde gången han gör den här resan känns närmast overkligt:

– Ofattbart! säger han.

1 Trettio år med festivalen – hur kommer det sig att den hållit så länge?

– Det är väl någon stönighet! Det är ju väldigt roligt och det som är roligt och lustfyllt gör man gärna, även om det kostar på och tar kraft och energi. Dagarna efter Saxå ligger man platt och bara sover i ett par dygn! Drivkraften är att få spela de här underbara verken tillsammans med så fantastiska kollegor som man har.

2 Vad har du för pärlor på programmet att se lite extra fram emot i år?

– Det blir flera riktiga drömkvällar. Redan första kvällen blir det ett fantastiskt stycke, Brahms pianokvintett. Sen på onsdagskvällen spelar vi Elgar, det blir också kalas. Och serenadkonserten på fredagen blir en milstolpe. Då har vi två uruppföranden. Dels är det av Katarina Leyman, dels av Anders Hillborg, som jobbar med de stora operastjärnorna och nu har skrivit två sånger speciellt för oss. Det är stort! Och på lördagen avslutar vi med något som verkligen är ett drömstycke, som vi bara gjort en gång förut, Mendelssohns stråkoktett. Det är inte alla dagar man kan få ihop åtta musiker som kan detta på samma kväll!

3 Och bland alla nya och gamla klassiska kompositörer står det ”T Waits” – Tom Waits alltså?

– Ja, det är kul att vi kan bredda repertoaren lite! Det är Emil Jonasson som är en av Sveriges främsta klarinettister som blandar Waits och Brahms.

4 Apropå breddning – hur gör man för att inte alla traditionella inslag ska fylla programmet så att inte nytt får plats?

– Det är hela tiden en balansgång. Spelar vi bara nutida skulle folk försvinna och blir allting romantiskt blir det sötsliskigt och äckligt också. Man måste blanda!

5 Till sist: vad gör du senare i sommar? Blir det något ledigt eller har du fler engagemang?

– Det blir alltid konserter lite varstans men de senaste åren har jag försökt att ligga lite lågt. Helgen efter Saxå ska jag vara i västra Värmland med en konsert som ska bli väldigt rolig också, men annars ska jag försöka vara lite ledig. Problemet är litegrann att som utövande musiker är man antingen i gång och spelar eller så lägger man av för att vara hemma och köra motorsåg och snickra, det går inte att kombinera. Om man kör motorsåg ena dan märker man det direkt dagen efteråt, det är helt andra muskelgrupper man använder då så det förstör finmotoriken.