2015-01-02 20:00

2015-01-20 23:18

Sally överlevde tio dagar i skogen

ASPHYTTAN: Slet sig dagen före julafton

Var drevern Sally tillbringade jul och nyår är det ingen som vet. Men ett är säkert: det blev oroliga helger för husse och matte Kjell och Ingrid Andreasson, sedan Sally rymt dagen före julafton.
På nyårsdagen skedde undret. Sally kom till rätta efter tio dagar på vift i skogen.

Kjell och Sally var på väg ut när olyckan var framme, dagen före julafton. Sally hade kopplet på sig och Kjell hade det i ena handen, och skulle bara ta på sig andra vanten.

Då ryckte Sally.

Med kopplet efter sig sprang hon iväg, glad i hågen. Kanske hade hon fått vittring på ett rådjursspår, kanske hade hon bara spring i benen.

Husse ropade och letade, och det fick han fortsätta med i flera dagar.

– Hon kan ha varit långt bort. Jag har ju gått överallt här och letat.

Många faror

Förtvivlan växte. Det finns många faror för en ensam hund i skogen: vargar, vattendrag, tunna isar, bilar och på det kylan – minus tjugo grader hade Asphyttan som värst under helgdagarna.

– Sen hade hon ju kopplet efter sig, så vi trodde att hon kunde ha fastnat någonstans, säger Ingrid.

Oron var stor och inte blev det så där riktigt festligt med jul och nyår med en försvunnen familjemedlem.

– Det var lite dämpat, säger Ingrid.

På väg hem

Men så plötsligt ljusnade allt.

Det var på nyårsdagen. Lotta och Mikael Lloyd Gregard, som bor en knapp kilometer söder om Andreassons, satt och åt frukost när de fick se en hund som kom springande på vägen utanför, med kopplet rasslande efter sig.

– Lotta sprang ut och visslade på den och då kom hon till henne. Det är ju ofattbart! Vi hade gett upp, erkänner Ingrid.

Lotta kände inte igen hunden men la ut en notering på Facebook och via vänners vänner var Sally snart på plats i sitt hem. Hon var uppenbart glad att vara hemma i värmen och tryggheten igen:

– Hon skällde och hoppade och sprang här inne, säger Ingrid.

Och minst lika glada var förstås Ingrid och Kjell.

– Det här är ju otroligt, säger Kjell.

Sally är helt oskadd av äventyret, om än ganska mager.

– Hon är trött, men det är inget fel på henne, säger Kjell.

När FT besöker dem på fredagsförmiddagen har han och Sally redan varit på morgonpromenad.

– Vi har varit ute och gått en bit och hon var som vanligt – drar i kopplet! säger Kjell och ler.

– Hon är väldigt snäll men hon har ett speciellt temperament. Hon är väldigt pigg och rycker och sliter gärna, säger Ingrid.

Efter tio busiga dagar – fick hon skäll eller leverpastej när hon kom hem?

– Hon fick inget skäll. Hon fick julskinka! säger Ingrid.

– Nu får hon sova i min säng om hon vill! lovar Kjell.

Kjell och Sally var på väg ut när olyckan var framme, dagen före julafton. Sally hade kopplet på sig och Kjell hade det i ena handen, och skulle bara ta på sig andra vanten.

Då ryckte Sally.

Med kopplet efter sig sprang hon iväg, glad i hågen. Kanske hade hon fått vittring på ett rådjursspår, kanske hade hon bara spring i benen.

Husse ropade och letade, och det fick han fortsätta med i flera dagar.

– Hon kan ha varit långt bort. Jag har ju gått överallt här och letat.

Många faror

Förtvivlan växte. Det finns många faror för en ensam hund i skogen: vargar, vattendrag, tunna isar, bilar och på det kylan – minus tjugo grader hade Asphyttan som värst under helgdagarna.

– Sen hade hon ju kopplet efter sig, så vi trodde att hon kunde ha fastnat någonstans, säger Ingrid.

Oron var stor och inte blev det så där riktigt festligt med jul och nyår med en försvunnen familjemedlem.

– Det var lite dämpat, säger Ingrid.

På väg hem

Men så plötsligt ljusnade allt.

Det var på nyårsdagen. Lotta och Mikael Lloyd Gregard, som bor en knapp kilometer söder om Andreassons, satt och åt frukost när de fick se en hund som kom springande på vägen utanför, med kopplet rasslande efter sig.

– Lotta sprang ut och visslade på den och då kom hon till henne. Det är ju ofattbart! Vi hade gett upp, erkänner Ingrid.

Lotta kände inte igen hunden men la ut en notering på Facebook och via vänners vänner var Sally snart på plats i sitt hem. Hon var uppenbart glad att vara hemma i värmen och tryggheten igen:

– Hon skällde och hoppade och sprang här inne, säger Ingrid.

Och minst lika glada var förstås Ingrid och Kjell.

– Det här är ju otroligt, säger Kjell.

Sally är helt oskadd av äventyret, om än ganska mager.

– Hon är trött, men det är inget fel på henne, säger Kjell.

När FT besöker dem på fredagsförmiddagen har han och Sally redan varit på morgonpromenad.

– Vi har varit ute och gått en bit och hon var som vanligt – drar i kopplet! säger Kjell och ler.

– Hon är väldigt snäll men hon har ett speciellt temperament. Hon är väldigt pigg och rycker och sliter gärna, säger Ingrid.

Efter tio busiga dagar – fick hon skäll eller leverpastej när hon kom hem?

– Hon fick inget skäll. Hon fick julskinka! säger Ingrid.

– Nu får hon sova i min säng om hon vill! lovar Kjell.