2015-02-09 06:00

2015-02-12 09:30

Ett hårt arbetande och principfast landstingsråd

S-politiker Åke Asplund har avlidit

Åke Asplund, Kristinehamn, en av de värmländska socialdemokraternas ledande har avlidit vid hög ålder.
Utöver sin verksamhet som kommunpolitiker, var Åke Asplund bland annat landstingsråd, ordförande HSB Kristinehamn och ordförande även i stiftelsen Erress

Under 1980-talet var Åke Asplund landstingsråd med politiskt ansvar för den tekniska verksamhet som låg utom den landstingsstyrda vården.

Under en tid var han ordförande i Socialdemokraternas arbetarekommun i Kristinehamn

– Åke var en ganska lågmäld person, minns hans partikollega Gunnar Törnkvist, Hammarö, och han var en mycket klok person man ofta lyssnade på med respekt.

Andra lyfter gärna fram Åke Asplunds principfasthet och oegennyttiga insatser.

– Han var en driven politiker, seriös i sitt arbete och mycket noggrann, säger Ann-Charlotte Halvarsson, som i sin egenskap av sekreterare i Kristinehamns tekniska nämnd samarbetade med Asplund.

Åke Asplund var för övrigt den då nyinrättade tekniska nämndens förste ordförande.

Nämnden inrättades för att få en bättre och mer disciplinerad styrning av kostnaderna för bland annat ett brett verksamhetsfält: Gator, renhållning, reningsverk.

Denna mångfacetterade verksamhet hade länge legat direkt under kommunstyrelsen.

– Det ledde nog till viss yvighet och självsvåldighet, kommenterar Ann-Charlotte Halvarsson, numera kommunpolitiker för Socialdemokraterna. Det behövdes en särskild nämnd för att få ordning på kostnaderna och verksamheten.

Och få politiker ansågs mer lämpade för detta än just Åke Asplund, av vissa beskriven som ganska ”visionär”.

Det var under hans tid som Kristinehamn fick sin första/enda gågata och ett uppmärksammat fyrvägsstopp mitt inne i stan.

Under flera år var Åke Asplund ordförande i HSB i Kristinehamn och länsordförande för stiftelsen Erress Samhall.

Uppdrag som sköttes på det sätt som gjort den borne kristinehamnare känd: Med disciplin och saklighet men utan att han gav avkall på de partiprinciper han burit med sig sedan ungdomen.

Åke Asplund var således kristinehamnare, son av norrländska föräldrar som flyttat till Värmland.

Som yrkesarbetande - det vill säga utanför politiken - gick han den långa vägen. I sin ungdom var han svarare, blev senare både planeringsman och ritare, yrken som gjorde honom ovanligt lämplig för de olika politikeruppdrag han fick.

Åke Asplund var landstingspolitiker i en tid när den ”tunge” socialdemokraten Stig Gustafsson i mångt och mycket dominerade landstinget i Värmland.

Inte alla partivänner - och definitivt inte representanter för andra partier! - hade ett friktionsfritt samarbete med Stig Gustafsson.

Men just Åke Asplund klarade även ganska hårda interna motsättningar, och åtnjöt mångas respekt för det, i synnerhet Gustafssons.

Under 1980-talet var Åke Asplund landstingsråd med politiskt ansvar för den tekniska verksamhet som låg utom den landstingsstyrda vården.

Under en tid var han ordförande i Socialdemokraternas arbetarekommun i Kristinehamn

– Åke var en ganska lågmäld person, minns hans partikollega Gunnar Törnkvist, Hammarö, och han var en mycket klok person man ofta lyssnade på med respekt.

Andra lyfter gärna fram Åke Asplunds principfasthet och oegennyttiga insatser.

– Han var en driven politiker, seriös i sitt arbete och mycket noggrann, säger Ann-Charlotte Halvarsson, som i sin egenskap av sekreterare i Kristinehamns tekniska nämnd samarbetade med Asplund.

Åke Asplund var för övrigt den då nyinrättade tekniska nämndens förste ordförande.

Nämnden inrättades för att få en bättre och mer disciplinerad styrning av kostnaderna för bland annat ett brett verksamhetsfält: Gator, renhållning, reningsverk.

Denna mångfacetterade verksamhet hade länge legat direkt under kommunstyrelsen.

– Det ledde nog till viss yvighet och självsvåldighet, kommenterar Ann-Charlotte Halvarsson, numera kommunpolitiker för Socialdemokraterna. Det behövdes en särskild nämnd för att få ordning på kostnaderna och verksamheten.

Och få politiker ansågs mer lämpade för detta än just Åke Asplund, av vissa beskriven som ganska ”visionär”.

Det var under hans tid som Kristinehamn fick sin första/enda gågata och ett uppmärksammat fyrvägsstopp mitt inne i stan.

Under flera år var Åke Asplund ordförande i HSB i Kristinehamn och länsordförande för stiftelsen Erress Samhall.

Uppdrag som sköttes på det sätt som gjort den borne kristinehamnare känd: Med disciplin och saklighet men utan att han gav avkall på de partiprinciper han burit med sig sedan ungdomen.

Åke Asplund var således kristinehamnare, son av norrländska föräldrar som flyttat till Värmland.

Som yrkesarbetande - det vill säga utanför politiken - gick han den långa vägen. I sin ungdom var han svarare, blev senare både planeringsman och ritare, yrken som gjorde honom ovanligt lämplig för de olika politikeruppdrag han fick.

Åke Asplund var landstingspolitiker i en tid när den ”tunge” socialdemokraten Stig Gustafsson i mångt och mycket dominerade landstinget i Värmland.

Inte alla partivänner - och definitivt inte representanter för andra partier! - hade ett friktionsfritt samarbete med Stig Gustafsson.

Men just Åke Asplund klarade även ganska hårda interna motsättningar, och åtnjöt mångas respekt för det, i synnerhet Gustafssons.