2014-12-30 12:17

2015-01-20 23:13

Söker efter Solhagas möblemang

DALSLAND. EN GAMMAL DETEKTIVHISTORIA

Det är som en detektivhistoria som tar sin början på 1930-talet då Solhaga i Dingelvik i Dalsland var ett pensionat.
Fallet gäller försvunna möbler som hör till den svenska designhistorien. I dag vet ingen var möblerna finns.

Några säkra spår finns, liksom ett antal lösa trådar. Men det är en stor risk att gåtan kommer att bestå.

– Om inte någon av tidningens läsare kan hjälpa till, säger Alexander Björk, entreprenör och konstnär i Stockholm.

Han är en mångsysslare med flera projekt på gång. Nu är han är på jakt efter möbler skapade av en av 1900-talets främsta svenska formgivare.

Köpte möbler

Det handlar om Axel Einar Hjort, möbelformgivare och inredningsarkitekt, som ritade möbler till NK i Stockholm. Och det handlar om författaren av ungdomsböcker, baronen Louis De Geer, som levde mellan 1888 och 1954 och som kom att bosätta sig på Solhaga pensionat i Dingelvik.

Första gången han kom till pensionatet som vanlig sommargäst var 1927 eller året efter. Klart är i alla fall han blev kvar till 1954.

I samband med det beställde han möbler från Hjorts produktion till Dingelvik, det har Alexander Björk kunnat se i NK:s kundlistor fr

I dag sitter Ewa Petersson i samma matsalsrum och funderar och hoppas. Sedan hon köpte Solhaga har hon lagt ner mycket engagemang på att ta reda på fakta om Louis de Geers tid i Dingelvik och pensionatets historia.

– Jag har frågat äldre personer som har minnen av De Geer. Men ingen vet var möblerna tog vägen, säger hon.

Auktionerades bort

Däremot vet hon att det var en auktion ett par år efter att De Geer dött. Den hölls av Arvid Flink i Bengtsfors, men det finns inga papper kvar.

Alexander Björk, som fick upp spåret till Dingelvik och tog kontakt med Ewa Pettersson, drivs av två saker. Dels sin egen nyfikenhet, dels ett uppdrag från Carl Malmstensskolan. Där söker man efter gamla, fina möbler som eleverna ska restaurera som ett led i sin utbildning.

En möjlighet är att baron De Geers möbler hamnade hos någon av hans släktingar i stället för att auktioneras bort.

Nordiska Kompaniet har betytt mycket för svensk möbelhistoria. En av de som var med och skrev den historien hette Axel Einar Hjort. I dag är hans möbler mycket eftertraktade på auktioner och de går ofta för större summor.

För trendkänsliga

Då handlar det om exklusiva möbler av exklusiva träslag som ebenholts och valnöt. Men han formgav också serietillverkade möbler i enklare material, form och utförande. Det var en uppsättning av sådana som Louis de Geer köpte in till Solhaga.

– De kallades sportstugemöbler av material som syrebetsad björk. Det var möbler för de trendkänsliga, säger Alexander Björk.

NK tillverkade möbler fram till 1973 vid sin fabrik i Nyköping.

Några säkra spår finns, liksom ett antal lösa trådar. Men det är en stor risk att gåtan kommer att bestå.

– Om inte någon av tidningens läsare kan hjälpa till, säger Alexander Björk, entreprenör och konstnär i Stockholm.

Han är en mångsysslare med flera projekt på gång. Nu är han är på jakt efter möbler skapade av en av 1900-talets främsta svenska formgivare.

Köpte möbler

Det handlar om Axel Einar Hjort, möbelformgivare och inredningsarkitekt, som ritade möbler till NK i Stockholm. Och det handlar om författaren av ungdomsböcker, baronen Louis De Geer, som levde mellan 1888 och 1954 och som kom att bosätta sig på Solhaga pensionat i Dingelvik.

Första gången han kom till pensionatet som vanlig sommargäst var 1927 eller året efter. Klart är i alla fall han blev kvar till 1954.

I samband med det beställde han möbler från Hjorts produktion till Dingelvik, det har Alexander Björk kunnat se i NK:s kundlistor fr

I dag sitter Ewa Petersson i samma matsalsrum och funderar och hoppas. Sedan hon köpte Solhaga har hon lagt ner mycket engagemang på att ta reda på fakta om Louis de Geers tid i Dingelvik och pensionatets historia.

– Jag har frågat äldre personer som har minnen av De Geer. Men ingen vet var möblerna tog vägen, säger hon.

Auktionerades bort

Däremot vet hon att det var en auktion ett par år efter att De Geer dött. Den hölls av Arvid Flink i Bengtsfors, men det finns inga papper kvar.

Alexander Björk, som fick upp spåret till Dingelvik och tog kontakt med Ewa Pettersson, drivs av två saker. Dels sin egen nyfikenhet, dels ett uppdrag från Carl Malmstensskolan. Där söker man efter gamla, fina möbler som eleverna ska restaurera som ett led i sin utbildning.

En möjlighet är att baron De Geers möbler hamnade hos någon av hans släktingar i stället för att auktioneras bort.

Nordiska Kompaniet har betytt mycket för svensk möbelhistoria. En av de som var med och skrev den historien hette Axel Einar Hjort. I dag är hans möbler mycket eftertraktade på auktioner och de går ofta för större summor.

För trendkänsliga

Då handlar det om exklusiva möbler av exklusiva träslag som ebenholts och valnöt. Men han formgav också serietillverkade möbler i enklare material, form och utförande. Det var en uppsättning av sådana som Louis de Geer köpte in till Solhaga.

– De kallades sportstugemöbler av material som syrebetsad björk. Det var möbler för de trendkänsliga, säger Alexander Björk.

NK tillverkade möbler fram till 1973 vid sin fabrik i Nyköping.

Systrar drev pensionat

Huset Solhaga byggdes klart 1860 av en man vid namn Hasselgren.

Efter hans bortgång övertogs huset av familjen Bengtsson där fem systrar beslöt att starta ett pensionat. Som mest lär de haft ett 30-tal sommargäster.

Hit kom baron Louis De Geer och fann en fast punkt i sin tillvaro. Här blev han kvar till sin död 1954.

Av de fem systrarna levde Mala längst. Hon föddes 1876 och dog 1963. Sina sista år bodde hon på Solbackenhemmet i Billingsfors. De andra systrarna var Hildegard 1871–1954, Alfild 1885–1934, Elin 1889–1953 och Hedvig 1891–1953.

Lous De Geer avled 1954. I anslutning till hans bortgång och systrarnas avvecklades pensionatet. Därefter blev det privatbostad.