2015-02-07 11:52

2015-02-07 11:52

Skänker kläder till Kongo

EDA GLASBRUK: Edadamer stickar för välgörenhetsändamål

Bidrar. I Eda finns det personer som gör vad de kan för att bidra till en bättre värld. Ett gäng damer sitter nämligen varje vecka och stickar kläder till de mest utsatta barnen i det afrikanska landet Kongo.

I Lamperudsgården samlas alltså ett 10-tal damer varje tisdagsförmiddag. Dels för att umgås, men också för att göra en insats till att hjälpa mindre lyckligt lottade individer.

Det hela började med att man stickade mössor, tröjor och filtar till Polen. Men när landet sedan beviljades EU-medlemskap år 2004 försvann behovet till kläderna, och det var så Kongo kom in i bilden.

Två av stickarna är Kajsa Thonander och Ann-Marie Skoglund, som tillsammans berättar om det hela.

För tidigt födda

– Vi blev bekanta med några norskor när Polen inte ville ha våra kläder längre, de tog då emot kläderna och skickade i sin tur vidare dem till Kongo. Där finns ett sjukhus som drivs av norskar och de tar hand om för tidigt födda barn, berättar Kajsa.

– Vi visste ju inte om det verkligen kom fram, så vi frågade om de kunde skicka ett foto, då fick vi det direkt. Det sporrar att göra mer. Nu har vi nog stickat över 500 mössor totalt, säger Ann-Marie.

Den här verksamheten är helt ideell, den bedrivs alltså för ett allmännyttigt syfte utan något som helst vinstintresse, vilket gör det till en väldigt fin grej. Det är självklart heller ingen slump att det är just till Kongo som kläderna skickas, då behovet där är mycket stort.

– De har ingenting, de använder till exempel gräs i stället för blöjor. Det är enastående att vi kan sitta och göra så här. Intresset finns ju att hjälpa och man får ta en sak i taget, tycker Kajsa.

Socialt viktigt

Men förutom själva stickningen medför dessa träffar en annan mycket värdefull angelägenhet, och det är helt enkelt den sammankomst som blir varje vecka.

– Den sociala verksamheten är lika viktig, många av dem sitter bara hemma annars, tror Ann-Marie.

Både Kajsa och Ann-Marie vill också att det ska fortsätta på samma sätt, men sen tycker de givetvis inte att det skulle skada om de blir ännu fler som kommer och stickar.

– Alla är välkomna hit. Man behöver inte betala någonting, förutom kaffe för 10 kronor om man vill ha det. Dessutom är det mysigt här i Eda, avslutar Kajsa.

I Lamperudsgården samlas alltså ett 10-tal damer varje tisdagsförmiddag. Dels för att umgås, men också för att göra en insats till att hjälpa mindre lyckligt lottade individer.

Det hela började med att man stickade mössor, tröjor och filtar till Polen. Men när landet sedan beviljades EU-medlemskap år 2004 försvann behovet till kläderna, och det var så Kongo kom in i bilden.

Två av stickarna är Kajsa Thonander och Ann-Marie Skoglund, som tillsammans berättar om det hela.

För tidigt födda

– Vi blev bekanta med några norskor när Polen inte ville ha våra kläder längre, de tog då emot kläderna och skickade i sin tur vidare dem till Kongo. Där finns ett sjukhus som drivs av norskar och de tar hand om för tidigt födda barn, berättar Kajsa.

– Vi visste ju inte om det verkligen kom fram, så vi frågade om de kunde skicka ett foto, då fick vi det direkt. Det sporrar att göra mer. Nu har vi nog stickat över 500 mössor totalt, säger Ann-Marie.

Den här verksamheten är helt ideell, den bedrivs alltså för ett allmännyttigt syfte utan något som helst vinstintresse, vilket gör det till en väldigt fin grej. Det är självklart heller ingen slump att det är just till Kongo som kläderna skickas, då behovet där är mycket stort.

– De har ingenting, de använder till exempel gräs i stället för blöjor. Det är enastående att vi kan sitta och göra så här. Intresset finns ju att hjälpa och man får ta en sak i taget, tycker Kajsa.

Socialt viktigt

Men förutom själva stickningen medför dessa träffar en annan mycket värdefull angelägenhet, och det är helt enkelt den sammankomst som blir varje vecka.

– Den sociala verksamheten är lika viktig, många av dem sitter bara hemma annars, tror Ann-Marie.

Både Kajsa och Ann-Marie vill också att det ska fortsätta på samma sätt, men sen tycker de givetvis inte att det skulle skada om de blir ännu fler som kommer och stickar.

– Alla är välkomna hit. Man behöver inte betala någonting, förutom kaffe för 10 kronor om man vill ha det. Dessutom är det mysigt här i Eda, avslutar Kajsa.