2018-02-19 18:02

2018-02-19 18:02

På orten fanns det en bank...

LEDARE: Landsbygdsproblematik

PRO-föreningen i Billingsfors reagerar med all rätt på den nedmontering som sker på den svenska landsorten genom ett uttalande som vi återger i dagens tidning.

Det är egentligen en fortsättning på den klagosång sedan åtskilliga decennier, man kan nog datera det till 1970-talet, som handlar om hur närvaron av service i ett vidare perspektiv minskar utanför Sveriges större städer.

Det som gör det speciellt är att tidningar som Dalslänningen, är en av de saker som drabbas av försämringar.

Distributionsproblemen på landsorten blir i en situation när digitaliseringen ökar, ett problem som leder till onda spiraler. Om några tidningar hoppar av distributionen blir det för höga kostnader för dem som återstår att finansiera morgonutdelning. Tack och lov klarar sig Dalslänningen med sin höga hushållstäckning ännu. Men andra tidningar har tvingats sluta, och delas nu ut med post på dagen, så länge det består. För minskar tidningarnas upplagor behöver man inte vara Einstein för att räkna ut att det även kan drabba postdistributionen i stort.

Det är många funktioner på landsorten som lever med bekymmer i dessa dagar. Den lokala handeln med konkurrens från e-handel står ofta i fokus.

PRO nämner banknedläggningar i samma andemening som tidningarnas försämrade distributionsmöjligheter. I uttalandet rör det Nordea som för en tid sedan aviserade att man stänger kontoret i Bengtsfors. I dag (måndag) kom nästa kalldusch när lokalt förankrade Dalslands Sparbank slår igen i Bäckefors och Högsäter. Det är en hemsk utveckling, men handen på hjärtat – hur ofta uträttar vi våra bankärenden på plats och ställe? Samma sak gäller givetvis den övriga lokala handeln.

Det är en ödets ironi att just bankernas lokala kontor drabbas, samtidigt som tidningarna genomgår ett stålbad. När Dalslänningens/Bengtsfors-Tidningens grundare Ernst Pehrsson på 1920-talet beslutade att starta en tidning i Bengtsfors, gjorde han det just för att han iakttagit att det fanns en bra bank på orten, och att det gav tilltro. Förmodligen var det föregångaren till Nordea han såg, då det huset byggdes vid den tiden.

Framgången tog många år, och nådde faktiskt sin kulmen i slutet av 1980-talet då Dalslänningen var en betydande arbetsgivare med legotryck, omfattande sätteri och distribution och ett 50-tal personer på lönelistan. Benen för det och fortsatta investeringar som kunde gett fler jobb slogs successivt undan av att Posten försämrade möjligheterna att lämna de tryckta tidningarna för distribution över landet.

I år är det valår och vi får hoppas att politiker, både lokalt, regionalt och på riksplanet tar sig an dessa frågor. Hittills känns valdebatten mer som att många politiker ser mer till sitt eget och sitt partis väl och ve, i stället för att presentera åtgärder som konkret leder någon vart. För det behövs om det ska gå att leva utanför de större städerna. Var så säker.

Det är egentligen en fortsättning på den klagosång sedan åtskilliga decennier, man kan nog datera det till 1970-talet, som handlar om hur närvaron av service i ett vidare perspektiv minskar utanför Sveriges större städer.

Det som gör det speciellt är att tidningar som Dalslänningen, är en av de saker som drabbas av försämringar.

Distributionsproblemen på landsorten blir i en situation när digitaliseringen ökar, ett problem som leder till onda spiraler. Om några tidningar hoppar av distributionen blir det för höga kostnader för dem som återstår att finansiera morgonutdelning. Tack och lov klarar sig Dalslänningen med sin höga hushållstäckning ännu. Men andra tidningar har tvingats sluta, och delas nu ut med post på dagen, så länge det består. För minskar tidningarnas upplagor behöver man inte vara Einstein för att räkna ut att det även kan drabba postdistributionen i stort.

Det är många funktioner på landsorten som lever med bekymmer i dessa dagar. Den lokala handeln med konkurrens från e-handel står ofta i fokus.

PRO nämner banknedläggningar i samma andemening som tidningarnas försämrade distributionsmöjligheter. I uttalandet rör det Nordea som för en tid sedan aviserade att man stänger kontoret i Bengtsfors. I dag (måndag) kom nästa kalldusch när lokalt förankrade Dalslands Sparbank slår igen i Bäckefors och Högsäter. Det är en hemsk utveckling, men handen på hjärtat – hur ofta uträttar vi våra bankärenden på plats och ställe? Samma sak gäller givetvis den övriga lokala handeln.

Det är en ödets ironi att just bankernas lokala kontor drabbas, samtidigt som tidningarna genomgår ett stålbad. När Dalslänningens/Bengtsfors-Tidningens grundare Ernst Pehrsson på 1920-talet beslutade att starta en tidning i Bengtsfors, gjorde han det just för att han iakttagit att det fanns en bra bank på orten, och att det gav tilltro. Förmodligen var det föregångaren till Nordea han såg, då det huset byggdes vid den tiden.

Framgången tog många år, och nådde faktiskt sin kulmen i slutet av 1980-talet då Dalslänningen var en betydande arbetsgivare med legotryck, omfattande sätteri och distribution och ett 50-tal personer på lönelistan. Benen för det och fortsatta investeringar som kunde gett fler jobb slogs successivt undan av att Posten försämrade möjligheterna att lämna de tryckta tidningarna för distribution över landet.

I år är det valår och vi får hoppas att politiker, både lokalt, regionalt och på riksplanet tar sig an dessa frågor. Hittills känns valdebatten mer som att många politiker ser mer till sitt eget och sitt partis väl och ve, i stället för att presentera åtgärder som konkret leder någon vart. För det behövs om det ska gå att leva utanför de större städerna. Var så säker.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.