2017-12-22 10:41

2017-12-22 10:41

Hur ska jag som God man förklara?

Omsorg: Boendet för ensamkommande barn stänger

Boende

Mellan första och andra advent meddelade en av Bengtsfors kommuns mellanchefer att boendet för ensamkommande barn stänger sista februari 2018. ”Då måste alla ha flyttat ut”. ”Till er som ännu inte kan bo på egen hand kommer vi troligtvis inte att kunna erbjuda något boende i kommunen”. Där satt sex pojkar, länge tysta, och försökte förstå. Vart skulle de flyttas? Skulle de inte längre få träffa personalen de bodde hos, inte längre träffa sina lärare, inte längre få träffa varandra? Skulle de än en gång landa på en okänd plats bland okända?

Jag satt där som God man, som den vuxne, som barnets vårdnadshavare, den som ska försvara och förklara.

Mellan andra och tredje advent kommer några av beslutsfattarna till boendet varmed pojkarna förstår att det finns olika stora penningpåsar. Men vad förstår de egentligen? Hur tar man som människa in att man efter flera år som välkomnad på boende och i skola har blivit för dyr för sin kommun? Hur ska jag som God man förklara det?

Vad säger man till ett barn, utsparkade från sitt hem, som får honom att våga tro på att det finns någon annan kommun därute som ser honom värd nog att erbjuda honom ett hem? Det än något som har blivit väldigt fel här.

Innan det fjärde ljuset tänds hoppas jag att de som fattade detta beslut än en gång ser över underlagen och att de än en gång ser över konsekvenserna. Ge mig som God man i Bengtsfors kommun möjlighet att förklara för barnen att i ett humanistiskt och demokratiskt land som Sverige är beslutsprocessen ibland krånglig och obekväm, men den är det för att det ska bli så rätt som möjligt i slutändan.

Jag har sett så många göra så mycket gott för de barn som har tvingats komma ensamma till Bengtsfors de sista åren. Vi har mycket att vara stolta över. Vi kan inte låta lärare, Gode män, socialsekreterare, boende personal och alla andra engagerade i kommunen avsluta denna epok genom att följa de sista barnen i behov av boende, då de sparkas ut, för att snygga till siffror på sista raden. Vi är alla värda ett bättre avslut än så.

Ge barnen, och alla oss som står dem nära, ro till jul

Mats Bergling

God man

Mellan första och andra advent meddelade en av Bengtsfors kommuns mellanchefer att boendet för ensamkommande barn stänger sista februari 2018. ”Då måste alla ha flyttat ut”. ”Till er som ännu inte kan bo på egen hand kommer vi troligtvis inte att kunna erbjuda något boende i kommunen”. Där satt sex pojkar, länge tysta, och försökte förstå. Vart skulle de flyttas? Skulle de inte längre få träffa personalen de bodde hos, inte längre träffa sina lärare, inte längre få träffa varandra? Skulle de än en gång landa på en okänd plats bland okända?

Jag satt där som God man, som den vuxne, som barnets vårdnadshavare, den som ska försvara och förklara.

Mellan andra och tredje advent kommer några av beslutsfattarna till boendet varmed pojkarna förstår att det finns olika stora penningpåsar. Men vad förstår de egentligen? Hur tar man som människa in att man efter flera år som välkomnad på boende och i skola har blivit för dyr för sin kommun? Hur ska jag som God man förklara det?

Vad säger man till ett barn, utsparkade från sitt hem, som får honom att våga tro på att det finns någon annan kommun därute som ser honom värd nog att erbjuda honom ett hem? Det än något som har blivit väldigt fel här.

Innan det fjärde ljuset tänds hoppas jag att de som fattade detta beslut än en gång ser över underlagen och att de än en gång ser över konsekvenserna. Ge mig som God man i Bengtsfors kommun möjlighet att förklara för barnen att i ett humanistiskt och demokratiskt land som Sverige är beslutsprocessen ibland krånglig och obekväm, men den är det för att det ska bli så rätt som möjligt i slutändan.

Jag har sett så många göra så mycket gott för de barn som har tvingats komma ensamma till Bengtsfors de sista åren. Vi har mycket att vara stolta över. Vi kan inte låta lärare, Gode män, socialsekreterare, boende personal och alla andra engagerade i kommunen avsluta denna epok genom att följa de sista barnen i behov av boende, då de sparkas ut, för att snygga till siffror på sista raden. Vi är alla värda ett bättre avslut än så.

Ge barnen, och alla oss som står dem nära, ro till jul

Mats Bergling

God man

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.