2018-09-14 11:27

2018-09-14 11:27

När pratade ni senast om döden?

TANKAR INFÖR HELGEN: Thomas Holmström, prost i Dalslands kontrakt

Jag satt en gång tillsammans med ett gäng ungdomar och pratade. Så dristade jag mig att ställa en fråga till dem: När pratade ni senast om döden?

Först blev det alldeles tyst. Det var alldeles uppenbart att detta var främmande mark för dem. Men sedan kom vi igång och fick en fin stund tillsammans. Det var nog ingen av dem som suttit med i ett samtal som på allvar berört detta ämne tidigare.

Faktiskt är det nog så att detta gäller många fler än dessa ungdomar. Visserligen kommet döden på tal ibland när olyckor har inträffat eller någon vi känner har avlidit. Då är det möjligt att prata om döden, för då handlar det om någon annan.

Att beröra det faktum att också jag ska dö är mer känsligt. Trots att döden gäller oss alla. Vi vet faktiskt inte om det kommer att dröja länge innan vi ska skiljas från detta livet. Eller ifall det blir i morgon. Däremot vet vi att vi alla ska dö. De som ägnar sig åt statistik säger att detta är det enda i den här världen som vi med 100 procents säkerhet kan veta. Ändå går vi som katten kring het gröt och undviker frågan.

Jag vet att det finns människor som just av detta skäl undviker kontakt med kyrkan. För kyrkan påminner ju om döden, de minnen många har från denna plats är från begravningar man varit på.

Den reaktionen är på ett sätt begriplig. För vem vill störas i onödan av tankar om döden? Samtidigt är det så att det är i kyrkans sammanhang som vi kan få hjälp att få perspektiv på både liv och död. Där kan vi nämligen få höra om den Jesus som inte väjer för lidande och död. Och som inte viker ner sig utan i stället konfronterar döden. Ja, faktisk betvingar den.

I en av texterna denna helg möter Jesus två sörjande systrar, deras bror har just dött. Jesus delar deras sorg, men sedan gör han något mer: han visar att han är herre över döden genom att ge den älskade brodern livet tillbaka. En tid senare blir Jesus själv lagd i en grav, avrättad på ett kors. Men efter ett par dagar uppstår han igen.

Detta är berättelser som inte bara handlar om vad som hände där och då. De har också något att säga till oss här och nu. För finns det någon som har makt över döden så är detta i högsta grad intressant för oss som själva står maktlösa inför döden. Än mer intressant blir det när vi får veta att Jesus strax innan han uppväckte den döde sagt till en av systrarna: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör.”

Att Jesus är bärare av ett liv som är starkare än döden och att han erbjuder oss människor att få del av det livet kastar ett helt nytt ljus över både vårt liv och vår död. Det betyder att vi inte behöver tänka att döden är slutet. Tillsammans med Jesus finns ju en fortsättning.

Den överskrift som är satt över bibeltexterna i våra kyrkor denna helg uttrycker denna sanning på ett utmanande sätt. Rubriken lyder ”Döden och livet”. Annars tänker vi ofta tvärt om att det först är liv och sedan död. Men den kristna tron erbjuder ett hopp som sträcker sig bortom döden. Det slutar inte där utan det kan få vara döden först och sedan livet i evighet tillsammans med Gud.

Det livet är det bara Jesus som kan erbjuda oss. Det är i tron på honom som dött och uppstått för vår skull som vår räddning finns.

Så visst finns det skäl att tala om döden. Och att vi gör oss beredda för den dag vi ska lämna det här livet. Det gör vi genom att lära känna den Jesus som besegrat döden och som erbjuder oss att tillsammans med honom gå genom död till liv.

Först blev det alldeles tyst. Det var alldeles uppenbart att detta var främmande mark för dem. Men sedan kom vi igång och fick en fin stund tillsammans. Det var nog ingen av dem som suttit med i ett samtal som på allvar berört detta ämne tidigare.

Faktiskt är det nog så att detta gäller många fler än dessa ungdomar. Visserligen kommet döden på tal ibland när olyckor har inträffat eller någon vi känner har avlidit. Då är det möjligt att prata om döden, för då handlar det om någon annan.

Att beröra det faktum att också jag ska dö är mer känsligt. Trots att döden gäller oss alla. Vi vet faktiskt inte om det kommer att dröja länge innan vi ska skiljas från detta livet. Eller ifall det blir i morgon. Däremot vet vi att vi alla ska dö. De som ägnar sig åt statistik säger att detta är det enda i den här världen som vi med 100 procents säkerhet kan veta. Ändå går vi som katten kring het gröt och undviker frågan.

Jag vet att det finns människor som just av detta skäl undviker kontakt med kyrkan. För kyrkan påminner ju om döden, de minnen många har från denna plats är från begravningar man varit på.

Den reaktionen är på ett sätt begriplig. För vem vill störas i onödan av tankar om döden? Samtidigt är det så att det är i kyrkans sammanhang som vi kan få hjälp att få perspektiv på både liv och död. Där kan vi nämligen få höra om den Jesus som inte väjer för lidande och död. Och som inte viker ner sig utan i stället konfronterar döden. Ja, faktisk betvingar den.

I en av texterna denna helg möter Jesus två sörjande systrar, deras bror har just dött. Jesus delar deras sorg, men sedan gör han något mer: han visar att han är herre över döden genom att ge den älskade brodern livet tillbaka. En tid senare blir Jesus själv lagd i en grav, avrättad på ett kors. Men efter ett par dagar uppstår han igen.

Detta är berättelser som inte bara handlar om vad som hände där och då. De har också något att säga till oss här och nu. För finns det någon som har makt över döden så är detta i högsta grad intressant för oss som själva står maktlösa inför döden. Än mer intressant blir det när vi får veta att Jesus strax innan han uppväckte den döde sagt till en av systrarna: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör.”

Att Jesus är bärare av ett liv som är starkare än döden och att han erbjuder oss människor att få del av det livet kastar ett helt nytt ljus över både vårt liv och vår död. Det betyder att vi inte behöver tänka att döden är slutet. Tillsammans med Jesus finns ju en fortsättning.

Den överskrift som är satt över bibeltexterna i våra kyrkor denna helg uttrycker denna sanning på ett utmanande sätt. Rubriken lyder ”Döden och livet”. Annars tänker vi ofta tvärt om att det först är liv och sedan död. Men den kristna tron erbjuder ett hopp som sträcker sig bortom döden. Det slutar inte där utan det kan få vara döden först och sedan livet i evighet tillsammans med Gud.

Det livet är det bara Jesus som kan erbjuda oss. Det är i tron på honom som dött och uppstått för vår skull som vår räddning finns.

Så visst finns det skäl att tala om döden. Och att vi gör oss beredda för den dag vi ska lämna det här livet. Det gör vi genom att lära känna den Jesus som besegrat döden och som erbjuder oss att tillsammans med honom gå genom död till liv.

  • Thomas Holmström, prost i Dalslands kontrakt

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.