2018-06-15 09:27

2018-06-15 09:27

Lovsång i midsommartid

TANKAR INFÖR HELGEN THOMAS ANDERSSON, S:T PETRI KATOLSKA FÖRSAMLING

”Zackarias bad om en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud.” Luk. 1: 63f

Texten är hämtad från evangeliet på Johannes Döparens dag, Midsommardagen. Hans far Zackarias bekräftar sonens namn, och han blir löst från sin tystnad. Han börjar lovsjunga Gud.

Den här episoden är nog betecknande för vad som senare kommer att ske i Johannes Döparens liv. Genom hans omvändelsedop skulle han ställa fram människa efter människa, öppen och förberedd till sin inre människa att ta emot Gud. Ja, i hans gärning fanns en möjlighet för hela det judiska folket att öppna sig för den enfödde Sonen, Messias. Johannes är inte lovsångens Mästare, men han gör lovsången till Mästaren möjlig.


Just vid midsommartid är det passande att fira Johannes Döparen, eftersom det är så lätt att missuppfatta midsommar i Sverige. Då tycks allt vara vackert, ljust och kraftfullt. Då är tiden inne för att livet skall tydliggöras och lysa fram i all sin lovsång till Skaparen.

Men midsommar är tvärt emot den tid då allting öppnar sig för att upphöra och dö. Midsommar är den punkt då lovsången skall bli verkligare, för nu skall den grundas utanför tidens och rummets tillfälliga sanningar lättköpta verkligheter.

Vi blandar väl för det mesta upp vårt gudsförhållande med både fantasi och lyckoönskningar. Med sådant bedrar vi oss själva och hindrar både Gud och våra högst personliga erfarenheter att tala till oss på ett betydelsefullt sätt.

Förmodligen skulle vi gå mycket fortare framåt på vår andliga väg om vi avstod från sådant.


Den verkliga sanningen är som en tystnad som plötsligt bryts sönder av lovsång och glädje när den uppenbarade Guden, Jesus Kristus, blir tydlig för oss.

Jag fann i en liten bok som heter ”Hädanefter blir vägen väglös” följande ord om en pilgrim: ”Nu vandrade han genom skogen med brusten yta och bad från sin grund: Herre Jesus Kristus, förbarma dig över mig.”

Att vandra med brusten yta.

När vi klagar över att inget kunna veta om Gud, kanske är det vi själva som ännu inte accepterat att bli uppenbarade!

Också sommaren är en tid att bli mer verklig såsom Kristi mysterium är Verklighet. Den sanna andligheten skiljer inte mellan arbete och semester.

”Zackarias bad om en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud.” Luk. 1: 63f

Texten är hämtad från evangeliet på Johannes Döparens dag, Midsommardagen. Hans far Zackarias bekräftar sonens namn, och han blir löst från sin tystnad. Han börjar lovsjunga Gud.

Den här episoden är nog betecknande för vad som senare kommer att ske i Johannes Döparens liv. Genom hans omvändelsedop skulle han ställa fram människa efter människa, öppen och förberedd till sin inre människa att ta emot Gud. Ja, i hans gärning fanns en möjlighet för hela det judiska folket att öppna sig för den enfödde Sonen, Messias. Johannes är inte lovsångens Mästare, men han gör lovsången till Mästaren möjlig.


Just vid midsommartid är det passande att fira Johannes Döparen, eftersom det är så lätt att missuppfatta midsommar i Sverige. Då tycks allt vara vackert, ljust och kraftfullt. Då är tiden inne för att livet skall tydliggöras och lysa fram i all sin lovsång till Skaparen.

Men midsommar är tvärt emot den tid då allting öppnar sig för att upphöra och dö. Midsommar är den punkt då lovsången skall bli verkligare, för nu skall den grundas utanför tidens och rummets tillfälliga sanningar lättköpta verkligheter.

Vi blandar väl för det mesta upp vårt gudsförhållande med både fantasi och lyckoönskningar. Med sådant bedrar vi oss själva och hindrar både Gud och våra högst personliga erfarenheter att tala till oss på ett betydelsefullt sätt.

Förmodligen skulle vi gå mycket fortare framåt på vår andliga väg om vi avstod från sådant.


Den verkliga sanningen är som en tystnad som plötsligt bryts sönder av lovsång och glädje när den uppenbarade Guden, Jesus Kristus, blir tydlig för oss.

Jag fann i en liten bok som heter ”Hädanefter blir vägen väglös” följande ord om en pilgrim: ”Nu vandrade han genom skogen med brusten yta och bad från sin grund: Herre Jesus Kristus, förbarma dig över mig.”

Att vandra med brusten yta.

När vi klagar över att inget kunna veta om Gud, kanske är det vi själva som ännu inte accepterat att bli uppenbarade!

Också sommaren är en tid att bli mer verklig såsom Kristi mysterium är Verklighet. Den sanna andligheten skiljer inte mellan arbete och semester.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.