2018-04-13 06:00

2018-04-13 06:00

Jesus luktar inte schampo

KRÖNIKA: Tankar inför helgen

När Färgelanda kyrka byggdes under 1800-talets andra hälft, var tidsandan att kyrkan och Gud var av ett högre och finare slag än det världsliga.

Dåvarande kyrkoherden och prosten Johan Ferlin använde ord som ”snygghet” och förbjöd besökarna att spotta snus på det nya kyrkgolvet. Så såg det inte bara ut i Färgelanda, utan i hela landet. Nya kyrkor byggdes överallt och renhetsidealet har sedan dess kommit att prägla vår trosuppfattning. Vi ser det inte minst i alla bilder av den vackre, söte Jesus med nyfönat hår och rena kläder.

Nu är det dags att göra upp med den bilden. Jesus var aldrig med i en schamporeklam. Han hade skit under naglarna och var inte är rädd för att bli smutsig. Helgens tema, ”Den gode herden”, handlar om det.

Gud väljer sällan de renaste platserna för sin uppenbarelse. När Jesus föds är det inte i en kliniskt ren förlossningsavdelning, utan i ett stall. Senare vandrar Jesus omkring i Israel och Palestina med långt mellan duscharna, kan jag lova.

Endast en gång berättas det att Jesus kläder var skinande vita. Det var på förklaringsberget. Varför nämns det? Antagligen för att det var enda gången lärjungarna såg honom i rena kläder. På korset var han troligen allt annat än snygg. Kvällen innan hade han svettats blod och han hade piskats och spottats på. Här har vi den gode herden som ger sitt liv för sina får.

På en av alla 1800-talsbilder av Jesus har han ett ulligt och gulligt lamm i famnen. Bilden ska påminna oss om liknelsen om lammet som kommer bort och herden som söker efter det. Tror du då att herden kan behålla sin schamporeklamlook? Lammet har antagligen sprungit och gömt sig och fastnat i de taggigaste buskarna och herden lägger sig på mage och sträcker sina armar bland taggarna för att få fram sitt lilla lamm. Hans kläder blir smutsiga av jord och kanske rivs de sönder av taggarna. Han får sår på armarna. Grenar och löv fastnar i hans hår. Allt för att rädda sitt kära lamm.

Finns det någon plats för en sådan Jesus i våra vackra kyrkor? Skulle vi släppa in honom om han kom till gudstjänsten på söndag?

Den frågan ställer jag mig ofta när jag sitter i Färgelanda kyrka. Jag älskar att se på allt det vackra, och föredrar ”snygghet”, som Ferlin skulle ha sagt. Men det är något som skaver. Det kan bli för vackert och rent, så att jag känner att min närvaro skitar ner.

Jesus säger att han är grinden in till fåren. Tack och lov är det han som bjuder in mig att sitta i bänken och höra hans ord, gå fram till nattvarden och till sist ta emot hans välsignelse. Han som själv har skit under naglarna och inte väjer för att bli smutsig, tar oss i sina armar och säger välkommen.

Sigge Widekärr

Kyrkoherde, Färgelanda församling

Dåvarande kyrkoherden och prosten Johan Ferlin använde ord som ”snygghet” och förbjöd besökarna att spotta snus på det nya kyrkgolvet. Så såg det inte bara ut i Färgelanda, utan i hela landet. Nya kyrkor byggdes överallt och renhetsidealet har sedan dess kommit att prägla vår trosuppfattning. Vi ser det inte minst i alla bilder av den vackre, söte Jesus med nyfönat hår och rena kläder.

Nu är det dags att göra upp med den bilden. Jesus var aldrig med i en schamporeklam. Han hade skit under naglarna och var inte är rädd för att bli smutsig. Helgens tema, ”Den gode herden”, handlar om det.

Gud väljer sällan de renaste platserna för sin uppenbarelse. När Jesus föds är det inte i en kliniskt ren förlossningsavdelning, utan i ett stall. Senare vandrar Jesus omkring i Israel och Palestina med långt mellan duscharna, kan jag lova.

Endast en gång berättas det att Jesus kläder var skinande vita. Det var på förklaringsberget. Varför nämns det? Antagligen för att det var enda gången lärjungarna såg honom i rena kläder. På korset var han troligen allt annat än snygg. Kvällen innan hade han svettats blod och han hade piskats och spottats på. Här har vi den gode herden som ger sitt liv för sina får.

På en av alla 1800-talsbilder av Jesus har han ett ulligt och gulligt lamm i famnen. Bilden ska påminna oss om liknelsen om lammet som kommer bort och herden som söker efter det. Tror du då att herden kan behålla sin schamporeklamlook? Lammet har antagligen sprungit och gömt sig och fastnat i de taggigaste buskarna och herden lägger sig på mage och sträcker sina armar bland taggarna för att få fram sitt lilla lamm. Hans kläder blir smutsiga av jord och kanske rivs de sönder av taggarna. Han får sår på armarna. Grenar och löv fastnar i hans hår. Allt för att rädda sitt kära lamm.

Finns det någon plats för en sådan Jesus i våra vackra kyrkor? Skulle vi släppa in honom om han kom till gudstjänsten på söndag?

Den frågan ställer jag mig ofta när jag sitter i Färgelanda kyrka. Jag älskar att se på allt det vackra, och föredrar ”snygghet”, som Ferlin skulle ha sagt. Men det är något som skaver. Det kan bli för vackert och rent, så att jag känner att min närvaro skitar ner.

Jesus säger att han är grinden in till fåren. Tack och lov är det han som bjuder in mig att sitta i bänken och höra hans ord, gå fram till nattvarden och till sist ta emot hans välsignelse. Han som själv har skit under naglarna och inte väjer för att bli smutsig, tar oss i sina armar och säger välkommen.

Sigge Widekärr

Kyrkoherde, Färgelanda församling

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.