2018-02-02 17:41

2018-02-02 17:41

Inför KyndelsmässosöndagenSe och bli sedd

TANKAR INFÖR HELGEN: LAILA ANDRÉN, DIAKON I STENEBY PASTORAT

Redan har det gått 40 dagar sedan Jesus föddes. Ännu en stor dag för Josef och Maria, de är i templet för att Maria ska bära fram Jesus inför Herren för första gången. I templet finns Symeon och Hanna som väntat, trott och bett till Gud i hela sitt liv. Symeon visste, genom den helige Anden, att han inte skulle dö förrän han sett Messias, den som Gud utsett att rädda världen.

Många av oss kan nog känna igen oss i ett uns av Josef och Marias känslor, den dag då vi bar fram vårt barn i kyrkan för att döpas och dopljuset tändes. Hur många bilder har inte tagits med mobiltelefoner och lagts upp på Facebook eller Instagram? Vi måste ju dela med så många som möjligt, vår skräck är att inte få några ”likes” eller delningar. Varje begäran på relation och närhet innebär också risken för avvisande eller i dessa media att inte någon ser vad jag lagt ut. Vi vill bli sedda.

Den gamle mannen Symeon ser jag framför mig, i min fantasi, med nedsatt synförmåga både av ålder och av att det var skumt i templet. Men hans inre själsliga förmåga kompenserades detta med ett inre själsligt seende, ett klarseende, långt över det alldagliga. Att våga se sig själv bortom duglighet och gärning, att se värdet i att vara ett vittne av det som Symeon själv beskriver som ljus. Nu när han har Jesus i sin famn lovprisar han Gud och säger att nu när han sett ljuset kan han dö i frid.

Det gudomliga ljuset! Förbanna inte mörkret utan tänd ljus! Inget rum är så mörkt utan att ljuset vinner över mörkret.

Livets motgångar och händelser måste vi våga dröja kvar med i mörkret och gråta våra tårar och för att öva vårt mörkerseende. Ge tid att vara kvar.

Det är så viktigt att vara rädd om sin längtan och sitt hopp. Känslan av att synen blir klarare, själen får tid och ro där i mörkret, kan bli till en inre trösterik erfarenhet och mognad. Våga vara ljusets vittne.

Bön med ord från psalm 677

Skydda oss, Herre, medan vi vakar, bevara oss då vi sover.

Amen

Laila Andrén

Diakon i Steneby pastorat

Redan har det gått 40 dagar sedan Jesus föddes. Ännu en stor dag för Josef och Maria, de är i templet för att Maria ska bära fram Jesus inför Herren för första gången. I templet finns Symeon och Hanna som väntat, trott och bett till Gud i hela sitt liv. Symeon visste, genom den helige Anden, att han inte skulle dö förrän han sett Messias, den som Gud utsett att rädda världen.

Många av oss kan nog känna igen oss i ett uns av Josef och Marias känslor, den dag då vi bar fram vårt barn i kyrkan för att döpas och dopljuset tändes. Hur många bilder har inte tagits med mobiltelefoner och lagts upp på Facebook eller Instagram? Vi måste ju dela med så många som möjligt, vår skräck är att inte få några ”likes” eller delningar. Varje begäran på relation och närhet innebär också risken för avvisande eller i dessa media att inte någon ser vad jag lagt ut. Vi vill bli sedda.

Den gamle mannen Symeon ser jag framför mig, i min fantasi, med nedsatt synförmåga både av ålder och av att det var skumt i templet. Men hans inre själsliga förmåga kompenserades detta med ett inre själsligt seende, ett klarseende, långt över det alldagliga. Att våga se sig själv bortom duglighet och gärning, att se värdet i att vara ett vittne av det som Symeon själv beskriver som ljus. Nu när han har Jesus i sin famn lovprisar han Gud och säger att nu när han sett ljuset kan han dö i frid.

Det gudomliga ljuset! Förbanna inte mörkret utan tänd ljus! Inget rum är så mörkt utan att ljuset vinner över mörkret.

Livets motgångar och händelser måste vi våga dröja kvar med i mörkret och gråta våra tårar och för att öva vårt mörkerseende. Ge tid att vara kvar.

Det är så viktigt att vara rädd om sin längtan och sitt hopp. Känslan av att synen blir klarare, själen får tid och ro där i mörkret, kan bli till en inre trösterik erfarenhet och mognad. Våga vara ljusets vittne.

Bön med ord från psalm 677

Skydda oss, Herre, medan vi vakar, bevara oss då vi sover.

Amen

Laila Andrén

Diakon i Steneby pastorat

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.