2018-01-26 08:31

2018-01-26 08:31

Tankar inför helgen - Kom till mig

THOMAS ANDERSSON S:T PETRI KATOLSKA FÖRSAMLING

Jesus sade: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” Matt: 11:28 ff.

I boken ”I dag är Guds dag” ställer p. Wilfrid Stinissen frågan: ”Kan man ta en man på allvar som påstår att han genom att dö på ett kors, något som tusentals andra gjort före honom, försonar hela världen med Gud?” (s. 62)

Lika häpnadsväckande är Jesus inbjudan till alla människor och hans löfte att den som kommer till honom skall finna vila för sin själ. Kan man verkligen ta en sådan inbjudan och ett sådant löfte på allvar? Om han hade sagt orden bara till det fåtal lärjungar som han hade omkring sig, hade vi kunnat förstå dem. Men han inbjuder alla som saknar ro i själen.

Med rätta kallas den kristna trons innersta verklighet för ett mysterium, men inte för att Gud är oåtkomlig och evig, utan tvärt om för att han kommer oss mänskligt nära. Det märkliga är inte Gud - bortom människan, det märkliga är Gud - närvarande i människan. Det är detta som Jesu inbjudan, löfte och försoning gäller. Själens dialog med Gud är mysteriet.

Biskop Anders skriver: ”Hela uppenbarelsen är inriktad på detta: att människan skall ta emot Gud och låta honom bli den stora skatten i hennes och världens liv.” (Spiritualitet - andlig teologi, s. 197) Kanske kan man säga att då den kristne talar om ”hjärtat” så talar han eller hon helt enkelt om människans kapacitet att just leva i dialog med Gud. ”Hjärtat är den inre bild vi behöver för att uttrycka Guds närvaro i den kristne.

Kära vänner! På det mest högtidliga och upphöjda sätt firar Kyrkan sina sakrament, ber sin dagliga bön och väntar på att människan skall svara på Guds rop i hennes hjärta. Inför detta mysterium saknar det mening att fråga varför Gud inte svarar på människans bön. Frågan är en annan: varför svarar inte du och jag, när Gud ber? Har vi då inte hört hans inbjudan?

Thomas Andersson

S:t Petri katolska församling

 

Jesus sade: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” Matt: 11:28 ff.

I boken ”I dag är Guds dag” ställer p. Wilfrid Stinissen frågan: ”Kan man ta en man på allvar som påstår att han genom att dö på ett kors, något som tusentals andra gjort före honom, försonar hela världen med Gud?” (s. 62)

Lika häpnadsväckande är Jesus inbjudan till alla människor och hans löfte att den som kommer till honom skall finna vila för sin själ. Kan man verkligen ta en sådan inbjudan och ett sådant löfte på allvar? Om han hade sagt orden bara till det fåtal lärjungar som han hade omkring sig, hade vi kunnat förstå dem. Men han inbjuder alla som saknar ro i själen.

Med rätta kallas den kristna trons innersta verklighet för ett mysterium, men inte för att Gud är oåtkomlig och evig, utan tvärt om för att han kommer oss mänskligt nära. Det märkliga är inte Gud - bortom människan, det märkliga är Gud - närvarande i människan. Det är detta som Jesu inbjudan, löfte och försoning gäller. Själens dialog med Gud är mysteriet.

Biskop Anders skriver: ”Hela uppenbarelsen är inriktad på detta: att människan skall ta emot Gud och låta honom bli den stora skatten i hennes och världens liv.” (Spiritualitet - andlig teologi, s. 197) Kanske kan man säga att då den kristne talar om ”hjärtat” så talar han eller hon helt enkelt om människans kapacitet att just leva i dialog med Gud. ”Hjärtat är den inre bild vi behöver för att uttrycka Guds närvaro i den kristne.

Kära vänner! På det mest högtidliga och upphöjda sätt firar Kyrkan sina sakrament, ber sin dagliga bön och väntar på att människan skall svara på Guds rop i hennes hjärta. Inför detta mysterium saknar det mening att fråga varför Gud inte svarar på människans bön. Frågan är en annan: varför svarar inte du och jag, när Gud ber? Har vi då inte hört hans inbjudan?

Thomas Andersson

S:t Petri katolska församling

 

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.