2017-12-01 10:17

2017-12-01 10:17

Det finns nåd!

Tankar inför helgen: Thomas Holmström, kontraktsprost

Det har väl inte undgått någon att det pågår en kampanj som heter MeToo.

Den handlar om kvinnor som berättar om övergrepp och sexuella kränkningar som de utsatts för i sitt arbete och de sår som de bär med sig. Åtskilliga yrkesgrupper har vid det här laget samlat underskrifter och berättelser till dessa upprop.

Också från kyrkans värld finns berättelser om oacceptabelt beteende och annat som nu kommit upp till ytan. Ändå tror jag att kyrkan har flera viktiga bidrag att komma med i den situation som nu är. Jag tänker på några pelare i den kristna tron som kan vara till hjälp både för att förstå vad som sker och att för att finna en väg framåt.

Först av allt: Bibeln har en väldigt realistisk syn på människan. Där talas om en grundskada som berör oss alla. Vi är absolut inte oförmögna att göra gott. Och i visst är det fortfarande så väljer vi hur vi handlar. Ändå berättar bibeln att mörkret någonstans har fått en ingång i människan, som gör att vi egentligen inte ska bli förvånande över de saker som nu berättas.

Detta ursäktar inte något enda av de övertramp som skett. Men det förklarar en del. Vad som nu berättas bekräftar på ett smärtsamt sätt bibelns diagnos: Det är inte så att människan innerst inne är god. Där finns också andra krafter. I bibeln kallas denna destruktiva kraft för synd.

Ett andra bidrag som kyrkan har att komma med är en ram för kärlek och samliv. Detta kanske kan låta tråkigt och förlegat. Den tid vi lever i talar hellre om att spränga gränser. Är det ändå inte så att både vi som enskilda och vårt samhälle mår bra av att ha det finns tydliga spelregler också för samspelet mellan man och kvinna? Detta är faktiskt något som efterfrågas idag. Här uppfattar jag bibelns linje som ganska radikal: Äktenskapet är det sammanhang där den intima kärlek hör hemma!

Men inte ens en sådan gränsdragning kan ge ett heltäckande skydd. Den enskilde kan fortfarande välja att kliva över gränsen. Ändå, tror jag, skulle både individer och samhälle må väl av att bli påminda om de ramar för kärlek och samliv som bibeln ger.

Det tredje, som ändå till sist är kyrkans stora bidrag till Sveriges land och folk, är att det finns något som heter NÅD. Denna helg, 1 advent, samlas vi till gudstjänst i våra kyrkor under rubriken ”Ett nådens år från Herren”. På lite modernare svenska skulle vi i stället kunna säga ”Det är inte kört!”.

Huvudpersonen i sammanhanget är som vanligt Jesus. Den här söndagen hör vi hur han kommer ridande på en åsna. Att det är en åsna och inte en häst vittnar om att Jesus inte kommer för att strida. Nej, han kommer som en fridens budbärare. Eller annorlunda uttryckt: Jesus kommer inte för att anklaga oss. Nej, Jesus kommer för att ge oss – NÅD!

Nåd i det här sammanhanget betyder ett generöst erbjudande att få släppa det gamla och trasiga och i stället börja på nytt. Är inte detta vad vi alla behöver? Vi som kämpar med det som är jobbigt och mörkt i våra liv. Att välkomna Jesus i sitt liv är att lämna allt detta till honom och få en chans att börja om. Det är inte kört. För det finns nåd!

Detta är ett gott budskap också till alla som är berörda av MeToo, både förövare och offer. Inte för att släta över utan för att lyfta fram det som har skett i ljuset och låta detta beröras av nåden. För den som sårats har Jesus nåd till läkedom och upprättelse. För den skyldige finns hos Jesus möjlighet till förlåtelse och chansen till en nystart.

Det här är inte bara vackra ord. Nej, det är på riktigt. För det finns nåd. Mycket nåd. Nåd så att det räcker till oss alla.

Den handlar om kvinnor som berättar om övergrepp och sexuella kränkningar som de utsatts för i sitt arbete och de sår som de bär med sig. Åtskilliga yrkesgrupper har vid det här laget samlat underskrifter och berättelser till dessa upprop.

Också från kyrkans värld finns berättelser om oacceptabelt beteende och annat som nu kommit upp till ytan. Ändå tror jag att kyrkan har flera viktiga bidrag att komma med i den situation som nu är. Jag tänker på några pelare i den kristna tron som kan vara till hjälp både för att förstå vad som sker och att för att finna en väg framåt.

Först av allt: Bibeln har en väldigt realistisk syn på människan. Där talas om en grundskada som berör oss alla. Vi är absolut inte oförmögna att göra gott. Och i visst är det fortfarande så väljer vi hur vi handlar. Ändå berättar bibeln att mörkret någonstans har fått en ingång i människan, som gör att vi egentligen inte ska bli förvånande över de saker som nu berättas.

Detta ursäktar inte något enda av de övertramp som skett. Men det förklarar en del. Vad som nu berättas bekräftar på ett smärtsamt sätt bibelns diagnos: Det är inte så att människan innerst inne är god. Där finns också andra krafter. I bibeln kallas denna destruktiva kraft för synd.

Ett andra bidrag som kyrkan har att komma med är en ram för kärlek och samliv. Detta kanske kan låta tråkigt och förlegat. Den tid vi lever i talar hellre om att spränga gränser. Är det ändå inte så att både vi som enskilda och vårt samhälle mår bra av att ha det finns tydliga spelregler också för samspelet mellan man och kvinna? Detta är faktiskt något som efterfrågas idag. Här uppfattar jag bibelns linje som ganska radikal: Äktenskapet är det sammanhang där den intima kärlek hör hemma!

Men inte ens en sådan gränsdragning kan ge ett heltäckande skydd. Den enskilde kan fortfarande välja att kliva över gränsen. Ändå, tror jag, skulle både individer och samhälle må väl av att bli påminda om de ramar för kärlek och samliv som bibeln ger.

Det tredje, som ändå till sist är kyrkans stora bidrag till Sveriges land och folk, är att det finns något som heter NÅD. Denna helg, 1 advent, samlas vi till gudstjänst i våra kyrkor under rubriken ”Ett nådens år från Herren”. På lite modernare svenska skulle vi i stället kunna säga ”Det är inte kört!”.

Huvudpersonen i sammanhanget är som vanligt Jesus. Den här söndagen hör vi hur han kommer ridande på en åsna. Att det är en åsna och inte en häst vittnar om att Jesus inte kommer för att strida. Nej, han kommer som en fridens budbärare. Eller annorlunda uttryckt: Jesus kommer inte för att anklaga oss. Nej, Jesus kommer för att ge oss – NÅD!

Nåd i det här sammanhanget betyder ett generöst erbjudande att få släppa det gamla och trasiga och i stället börja på nytt. Är inte detta vad vi alla behöver? Vi som kämpar med det som är jobbigt och mörkt i våra liv. Att välkomna Jesus i sitt liv är att lämna allt detta till honom och få en chans att börja om. Det är inte kört. För det finns nåd!

Detta är ett gott budskap också till alla som är berörda av MeToo, både förövare och offer. Inte för att släta över utan för att lyfta fram det som har skett i ljuset och låta detta beröras av nåden. För den som sårats har Jesus nåd till läkedom och upprättelse. För den skyldige finns hos Jesus möjlighet till förlåtelse och chansen till en nystart.

Det här är inte bara vackra ord. Nej, det är på riktigt. För det finns nåd. Mycket nåd. Nåd så att det räcker till oss alla.