2015-03-06 10:37

2015-03-06 15:48

Inga spår av Edsvargarna

DALS-ED/HALDEN: Osäkert i gränsreviret mot Halden

Efter 18 år ser det ut som om vargarna i det ursprungliga Dals-Ed-Haldenreviret är borta. På den norska sidan gränsen tvivlar forskare på att det finns varg kvar i området. Men Jimmy Carlsson, länsstyrelsens vargspårare, som har följt reviret i många år, är inte lika övertygad.
– Helt klart är att vargreviren i allmänhet har förändrats med tiden, säger han.

Däremot råder det inga tvivel om att alfahannen från Kynnefjällsreviret finns i Dals-Ed-Haldenområdet tillsammans med sina valpar. Det visar dna-prover som tagits på spillning.

Jimmy Carlsson är inte säker på att den tidigare vargflocken i området är helt borta.

– De kan mycket väl ha vandrat en bit norrut på den norska sidan.

Inga spår av alfatiken

Vargreviret på Kynnefjäll består av tre-fyra individer. Där bedöms alfatiken vara borta. Hon fanns med fram till förra året.

Vad som hänt henne går inte att fastslå. Det betyder att hannen är ensam med valparna.

– Han vandrar långa sträckor. Ibland ensam, andra gånger tillsammans med valparna. Det är tillgången till mat som avgör, säger Jimmy Carlsson.

När det gäller Dals-Ed-Haldenreviret har man på den norska sidan inte haft några observationer de senaste åren. Därför har heller inte forskare varit där och letat spår.

Tidningen Halden Arbeiderblad har varit i kontakt med Nelly Grönberg på länsstyrelsen i Västra Götaland, som uppger att alfahannen på Kynnefjäll varit i kontakt med en individ i Haldenområdet.

Färre vargar i Norge

Den norska vargstammen är mindre än den svenska. Perioden 1 oktober–15 februari har den räknats till 65-67 vargar. Minst 31 stycken av dessa beräknas röra sig i gränsområden mellan Norge och Sverige.

Samtidigt finns det en viss osäkerhet om siffrorna. Det gäller exempelvis antalet individer i Östfold. Det uppger Högskolan i Hedmark som samlar statistiken i rapporten Rovdata.

På den svenska sidan slår länsstyrelsen fast i förvaltningsplanen att det ska ske minst två, helst tre vargföryngringar om året. Som en vargföryngring räknas fyra överlevande valpar i en kull.

Enligt riksdagens nationella mål räknas 170–270 individer som en gynnsam bevarandestatus för varg i Sverige.

Däremot råder det inga tvivel om att alfahannen från Kynnefjällsreviret finns i Dals-Ed-Haldenområdet tillsammans med sina valpar. Det visar dna-prover som tagits på spillning.

Jimmy Carlsson är inte säker på att den tidigare vargflocken i området är helt borta.

– De kan mycket väl ha vandrat en bit norrut på den norska sidan.

Inga spår av alfatiken

Vargreviret på Kynnefjäll består av tre-fyra individer. Där bedöms alfatiken vara borta. Hon fanns med fram till förra året.

Vad som hänt henne går inte att fastslå. Det betyder att hannen är ensam med valparna.

– Han vandrar långa sträckor. Ibland ensam, andra gånger tillsammans med valparna. Det är tillgången till mat som avgör, säger Jimmy Carlsson.

När det gäller Dals-Ed-Haldenreviret har man på den norska sidan inte haft några observationer de senaste åren. Därför har heller inte forskare varit där och letat spår.

Tidningen Halden Arbeiderblad har varit i kontakt med Nelly Grönberg på länsstyrelsen i Västra Götaland, som uppger att alfahannen på Kynnefjäll varit i kontakt med en individ i Haldenområdet.

Färre vargar i Norge

Den norska vargstammen är mindre än den svenska. Perioden 1 oktober–15 februari har den räknats till 65-67 vargar. Minst 31 stycken av dessa beräknas röra sig i gränsområden mellan Norge och Sverige.

Samtidigt finns det en viss osäkerhet om siffrorna. Det gäller exempelvis antalet individer i Östfold. Det uppger Högskolan i Hedmark som samlar statistiken i rapporten Rovdata.

På den svenska sidan slår länsstyrelsen fast i förvaltningsplanen att det ska ske minst två, helst tre vargföryngringar om året. Som en vargföryngring räknas fyra överlevande valpar i en kull.

Enligt riksdagens nationella mål räknas 170–270 individer som en gynnsam bevarandestatus för varg i Sverige.

Regional förvaltning av varg

En regional förvaltning innebär att länsstyrelsen har ansvar för förvaltningen av de stora rovdjuren. Syftet är att planen ska sätta upp målsättningar, informera om förebyggande åtgärder och förmedla kunskap.

Planen har tagits fram av länsstyrelsen och Viltförvaltningsdelegationens arbetsgrupp. I den finns representanter för olika jakt- och naturvårdsintressen samt politiker.