2018-08-08 06:00

2018-08-08 06:00

Horder av individualister

Signerat

I sin övertygelse att de gemensamt sitter inne med en sanning som andra inte inser kan de bli självförhärligande och i värsta fall direkt hätska mot meningsmotståndare och den förment enfaldiga omgivningen, skriver Charlotta Levay.

Individualismen står högt i kurs i dagens samhälle. Vi är många som sätter värde på att tänka och agera självständigt. Vi vill bilda oss en egen uppfattning och ge uttryck för den, inte bara följa med flocken. Det märks på så skilda områden som mode och politik. Folk vill hitta sin egen personliga stil hellre än att följa den senaste modetrenden. De vill själva ta ställning i viktiga samhällsfrågor hellre än att köpa ett helt åsiktspaket från ett politiskt parti.

Ja, det har till och med blivit trendigt att gå mot strömmen – att genomskåda konventionellt tänkande, att framföra obekväma sanningar, att vara ”kontrarian”, som man kan kalla det.

Idealet finns både på den politiska höger- och vänsterkanten, både bland personer med politiskt korrekta och inkorrekta åsikter. Radikala feminister, antirasister och hbtq-aktivister ifrågasätter människors slentrianmässiga uppfattningar och går till storms mot ingrodda patriarkala strukturer, vithetsnormer och heteronormativitet. Detta ifrågasätts i sin tur av dem som gisslar politiskt korrekthet och anser sig genomskåda etablerade mediers förljugna verklighetsbeskrivning, inte minst när det gäller invandring.

Men här finns en paradox. Även i sina individualistiska val tenderar folk att gruppera sig och elda på varandra. Det svårt att verkligen vara kontrarian, och de flesta upproriska livsstilar och åsiktsströmningar är vid närmare anblick gruppfenomen, som skribenten Steve Lagerfeld påpekar i en tänkvärd essä i den amerikanska tidskriften The Hedgehog Review.

Exempelvis tatueringar var en gång i tiden ett tecken på en avvikande eller alternativ livsstil men är numera så vanliga att det individuella uttrycket reducerats till exakt vilka tatueringar man väljer eller var på kroppen man placerar dem.

Den radikala normkritiken från vänsterhåll är kanske fortfarande avvikande i förhållande till majoritetens uppfattningar, men med tanke på att den lärs ut inom högre utbildning och till och med på förskolan så kan den knappast betraktas som originell. Kontrarianer på högerkanten var fram till nyligen sällsynta i svensk debatt, men numera finns det flera upproriska högerdebattörer med stora följarskaror på sociala medier.

Den individualistiska trenden är till stora delar positiv. Det finns verkligen omedvetna attityder och förljugna verklighetsbeskrivningar som behöver granskas och stickas hål på. Att människor som delar ovanliga åsikter samlas och utbyter tankar är bara naturligt. Det är ofta uppfriskande att lyssna på dem som försöker tänka på tvärs – även om de inte alltid träffar rätt är de för det mesta tankeväckande. Om inte annat tvingar de en att skärpa sina egna resonemang.

Men det finns anledning att se upp med en del tendenser som lätt uppstår i grupperingar av kontrarianer. I sin övertygelse att de gemensamt sitter inne med en sanning som andra inte inser kan de bli självförhärligande och i värsta fall direkt hätska mot meningsmotståndare och den förment enfaldiga omgivningen.

En klok linje under den stundande valrörelsen är därför att vara individualist på riktigt, genom att lyssna på kontrarianer av alla de slag men vara vaksam när de uppträder i flock. (SNB)

Charlotta Levay

Studierektor för forskning och forskarutbildning på företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet

Individualismen står högt i kurs i dagens samhälle. Vi är många som sätter värde på att tänka och agera självständigt. Vi vill bilda oss en egen uppfattning och ge uttryck för den, inte bara följa med flocken. Det märks på så skilda områden som mode och politik. Folk vill hitta sin egen personliga stil hellre än att följa den senaste modetrenden. De vill själva ta ställning i viktiga samhällsfrågor hellre än att köpa ett helt åsiktspaket från ett politiskt parti.

Ja, det har till och med blivit trendigt att gå mot strömmen – att genomskåda konventionellt tänkande, att framföra obekväma sanningar, att vara ”kontrarian”, som man kan kalla det.

Idealet finns både på den politiska höger- och vänsterkanten, både bland personer med politiskt korrekta och inkorrekta åsikter. Radikala feminister, antirasister och hbtq-aktivister ifrågasätter människors slentrianmässiga uppfattningar och går till storms mot ingrodda patriarkala strukturer, vithetsnormer och heteronormativitet. Detta ifrågasätts i sin tur av dem som gisslar politiskt korrekthet och anser sig genomskåda etablerade mediers förljugna verklighetsbeskrivning, inte minst när det gäller invandring.

Men här finns en paradox. Även i sina individualistiska val tenderar folk att gruppera sig och elda på varandra. Det svårt att verkligen vara kontrarian, och de flesta upproriska livsstilar och åsiktsströmningar är vid närmare anblick gruppfenomen, som skribenten Steve Lagerfeld påpekar i en tänkvärd essä i den amerikanska tidskriften The Hedgehog Review.

Exempelvis tatueringar var en gång i tiden ett tecken på en avvikande eller alternativ livsstil men är numera så vanliga att det individuella uttrycket reducerats till exakt vilka tatueringar man väljer eller var på kroppen man placerar dem.

Den radikala normkritiken från vänsterhåll är kanske fortfarande avvikande i förhållande till majoritetens uppfattningar, men med tanke på att den lärs ut inom högre utbildning och till och med på förskolan så kan den knappast betraktas som originell. Kontrarianer på högerkanten var fram till nyligen sällsynta i svensk debatt, men numera finns det flera upproriska högerdebattörer med stora följarskaror på sociala medier.

Den individualistiska trenden är till stora delar positiv. Det finns verkligen omedvetna attityder och förljugna verklighetsbeskrivningar som behöver granskas och stickas hål på. Att människor som delar ovanliga åsikter samlas och utbyter tankar är bara naturligt. Det är ofta uppfriskande att lyssna på dem som försöker tänka på tvärs – även om de inte alltid träffar rätt är de för det mesta tankeväckande. Om inte annat tvingar de en att skärpa sina egna resonemang.

Men det finns anledning att se upp med en del tendenser som lätt uppstår i grupperingar av kontrarianer. I sin övertygelse att de gemensamt sitter inne med en sanning som andra inte inser kan de bli självförhärligande och i värsta fall direkt hätska mot meningsmotståndare och den förment enfaldiga omgivningen.

En klok linje under den stundande valrörelsen är därför att vara individualist på riktigt, genom att lyssna på kontrarianer av alla de slag men vara vaksam när de uppträder i flock. (SNB)

Charlotta Levay

Studierektor för forskning och forskarutbildning på företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.