Med Israel mot antisemitismen

SIGNERAT

Ungefär samtidigt som jag deltog i en diskussion om medias enögda Israelbevakning så angreps Vänskapsförbundet Sverige-Israels tält i Almedalen av nazister. Det var också en händelse som ser ut som en tanke.

Den ensidiga synen på Israel från svensk media och politik var alltså temat på ett seminarium som undertecknad deltog i tillsammans med Israels ambassadör Ilan Ben-Dov. Som ledarskribent har jag många gånger blivit oerhört frustrerad och därför använt spalterna till att emellanåt ge en annan bild.

Att det finns ett sug efter det har jag märkt sedan länge, då det ofta kommit en många positiva kommentarer efter det att jag skrivit om Israel och Mellanösternpolitiken. Men varför är då den svenska bevakningen så snedvriden? Ambassadören sade att han kände det som att befinna sig i någon gammal öststat.

Jag förklarade att partiskheten kommer sig av att de flesta fastnat i en sorts narrativ där staten Israel är den stora boven i dramat, och att all rapportering präglas av det. Tillkortakommandena hos den palestinska sidan, och de är talrika, får betydligt mindre utrymme. Så har det i stort sett varit sedan sexdagarskriget 1967, då Israel gick från att vara den hotade David till den brutale Goliat.

Oreflekterat ställer sig ofta journalister bakom den sida i en konflikt som upplevs som den svagare. Till det hör också att journalistkåren i stort är vänster och vänstervågen kom ungefär samtidigt som sexdagarskriget. Israel en utmärkt projektionsyta för antikoloniala stämningar.

Det finns förstås undantag. En av dem heter Lars Adaktusson, som bland annat varit korrespondent i Mellanöstern, men som numera sitter i Europaparlamentet för Kristdemokraterna och nu kandiderar till riksdagen i höstens val. På KD:s dag i Almedalen i går så höll han ett seminarium med journalisten och författaren Bengt G Nilsson och lade fram ett fempunktsprogram för en ny svensk Mellanösternpolitik.

Nilsson pekade ut den största bromsklossen för att nå en lösning på konflikten. Och det handlar om palestiniernas krav på rätten att återvända, en omöjlighet för Israel att acceptera. Efter 1948 så flydde ungefär lika många judar från andra stater i Mellanöstern till Israel som palestinier som flydde från Israel. Medan judarna snabbt integrerades och blev medborgare i den nya staten så förpassades palestinierna till evigt flyktingskap i de arabiska grannländerna som förvägrade dem medborgarskap.

Det finns till och med ett särskilt FN-organ, UNRWA, som permanentar detta utanförskap och låter flyktingstatusen gå i arv (nu inne på femte generationen). Denna galenskap måste få ett slut, enligt Nilsson. Det är ovärdigt och omänskligt mot palestinierna.

Adaktusson vill återupprätta Sveriges usla relationer med Israel, som gjort utrikesminister Margot Wallström (S) till icke önskvärd där. Att dra tillbaka det ensidiga svenska erkännandet av en palestinsk stat kan vara folkrättsligt knepigt, men det måste undersökas. Vidare måste det svenska biståndet till de palestinska områdena – som bland annat finansierar antisemitism, maktmissbruk och anhöriga till terrordömda – frysas, och bidragen till UNRWA omprövas. Vi måste klargöra vårt stöd till Mellanösterns enda demokrati, och verka för det inom EU.

Att stödja Israel kändes extra viktigt när organiserade nazister fysiskt angrepp flera personer under Almedalsveckan, bland annat från Vänskapsförbundet Sverige-Israel. Dagens antisemitism kommer i många skepnader men är alltid lika vidrig, och måste alltid bekämpas hårt.

 

Henrik L Barvå

Politisk redaktör

2018-07-07 06:00

2018-07-07 06:00