Prioritera mera i EU:s långtidsbudget

Signerat: Direkt från Europaparlamentet

Vad som behövs är ett radikalt skifte i synen på stora utgiftsområden som regionalpolitik, jordbrukspolitik och arbetsmarknadspolitik, skriver Lars Adaktusson.

Debatten om EU:s framtid har i efterdyningarna av Brexit-omröstningen varit mer intensiv än på decennier. Frågor som EU:s migrationspolitik, försvarssamarbete, arbetsmarknadsfrågor och den så kallade sociala pelaren är några exempel på områden där meningarna går isär. Men den övergripande frågan, som sätter ramarna för de andra, är frågan om EU:s fleråriga budgetram (MFF).

Den nuvarande långtidsbudgeten löper fram till 2020, och frågan som nu förhandlas rör hur den kommande fleråriga budgetram ska se ut, som träder i kraft i januari 2021. MFF:n styr allt från EU:s jordbruksstöd, säkerhetspolitik till Erasmus och unionens gemensamma utrikespolitik, men sätter även de bortre gränserna för framtidens EU-projekt.

Initialt har debatten dels handlat om det budgetunderskott som kommer uppstå dagen då Storbritannien lämnar unionen och dels hur olika nya åtaganden, inte minst kopplade till yttre säkerhet och migration, ska finansieras. Storbritanniens utträde beräknas skapa ett underskott på mellan 120-150 miljarder kronor årligen, samtidigt som nya projekten bedöms uppgå till en summa av 100-120 miljarder kronor per år. Vi talar alltså om ett sammanlagt årligt budgetunderskott på 230-270 miljarder kronor.

EU-kommissionen, vars förslag fungerar som utgångspunkt för de pågående förhandlingarna, föreslår att ungefär hälften av hålet ska täckas genom nedskärningar i framförallt jordbruks- och regionalstödet. Den andra halvan ska, enligt kommissionen, täckas av höjda medlemsavgifter och införandet av en europeisk bolagsskatt.

För svenskt vidkommande skulle det innebära en höjd årlig EU-avgift från dagens 40 miljarder kronor till 55 miljarder. En sådan ökning skulle äta upp stora delar av den svenska statsbudgetens reformutrymme för exempelvis äldreomsorg, sjukvård och polis. Det är därför glädjande att det i Sverige finns en blocköverskridande enighet kring att detta i grunden är oacceptabelt.

Även om inriktningen i de satsningar som EU-kommissionen vill göra är rätt, så är det uppenbart att vilja och förmåga att prioritera saknas. Vad som behövs är ett radikalt skifte i synen på stora utgiftsområden som regionalpolitik, jordbrukspolitik och arbetsmarknadspolitik. Att Sverige, liksom flera andra EU-länder, tydligt markerat kritik mot EU-kommissionens förslag och det faktum att varje enskilt EU-land har veto i frågan, gör att vi med säkerhet vet att slutresultatet kommer se annorlunda ut.

Samtidigt är det viktigt att understryka att Stefan Löfven har att lösa ett problem som han själv, åtminstone delvis, varit med och skapat. Under lång tid har han eldat på kommissionens budgetexpansiva ambitioner genom förslag på överstatlighet på de arbetsmarknads- och socialpolitiska områdena.

Kristdemokraterna förordar ett budgetskifte som klarar av att möta vår tids utmaningar och som vågar göra svåra prioriteringar. Att inför EU-skatt och chockhöja medlemsländernas avgifter är under alla omständigheter helt fel slutsats att dra av Storbritanniens utträde.

Lars Adaktusson

Europaparlamentariker (KD)

2018-06-21 06:00

2018-06-21 06:00